• Anonym (Orolig)

    Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

    Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

    Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
    1. Utan hem
    2. Utan arbete
    3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
    4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

    Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
    1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
    2. Arbete = inkomst
    3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.


    Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:


    1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.


    2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?


    3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

    Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

  • Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(
  • Anonym (jobb)

    Barnen. Om ni kan komma hyfsat överrens som föräldrar och ingen av er har någon större problematik är det mycket svårt för någon av föräldrarna att få enskild vårdnad i det fall där båda föräldrarna vill ha barnen. Så 50/50 är det troliga det skulle bli med barnen i ert fall. Jag antar ni bor på din makes släktgård och att den därmed är skriven som hans. Vilket också troligen isåfall skulle innebära att maken/pappan inte har några planer på att flytta iväg långt bort vid en eventuell skilsmässa. Om du däremot skulle vilja flytta iväg så ni inte kan ha växelvist boende har pappan stor chans att få boendet vid en tvist i och med att han bor kvar på orten där barnen är rotade och har sina dagis/skola och vänner.

    Boendet. Ja, du måste ju söka boende till dig och dina barn som alla andra människor. Dvs ställa dig i bostadskö, svara på uthyres annonser, annonsera själv efter boende och fråga vänner och bekanta om de vet om något passligt boende. Antingen så hyr du då ett boende och betalar hyra för det eller så köper du dig ett boende.

    Ekonomi. För att få en dräglig ekonomisk tillvaro bör du ju skaffa dig ett jobb som ger dig en inkomst. Att leva på bidrag med barn är ju inte roligt, då kanske det är roligare att bo kvar ändå? Med växelvist boende blir det ju inte heller så att mannen behöver betala något underhåll till dig för barnen utan du skall ju själv finansiera det barnen behöver hos dig. Det är inte hållbart heller att alla barnen skall bo i en kappsäck och flytta med sig en massa grejer när de byter hem så det blir dubbla kostnader för väldigt mycket.

    Om jag vore dig och det inte skulle vara akut att lämna mannen pga misshandel eller missbruk, skulle jag inte ha så bråttomt med skilsmässan utan förbereda mig för att klara livet utan mannen och hans tillgångar. Dvs se till att skaffa mig en egen inkomst och ställa mig i bostadskö. Med inkomst har du lättare att få kontrakt på en bostad med. Hyresvärdar är inte pigga på att hyra ut till människor utan inkomst.

    Lycka till och gör inget förhastat utan tänk målmedvetet och långsiktigt!

  • Anonym (X)
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 15:25:18 följande:

    Okej, några förtydliganden:


    1. Boendet ÄR hans enskilda egendom, vilket även finns nedtecknat i ett äktenskapsförord. Jag har INGA som helst möjligheter att ta del av boendet, eller en ev. försäljning därav. = Jag står på "bar backe".


    2. Jag förväntar mig inte att "någon annan" ska ge mig en bostad, åtminstone inte på det sätt som vissa tycks tolka mig. Jag menar att eftersom vi nu har ovanstående grundförutsättningar när vi ev. skiljer oss, dvs. att jag faktiskt inte HAR något boende, medan han har det, så bör det väl finnas någonstans dit jag kan vända mig för att få ekonomiskt stöd så att jag kan söka en egen lägenhet, där jag och barnen kan bo? Men vad händer fram tills dess att jag ev. får en ny lägenhet? Kan min man kasta ut mig (då han ju äger lägenheten)? Har han inte några SKYLDIGHETER gentemot sin fru och partner sedan 10 år tillbaka, då jag satsat ALLT på OSS, på vår familj, på HANS karriär (som jag ju trodde skulle gagna oss ALLA, inte enbart honom!)?

    Förstå mig rätt: jag är ingen korkad bimbo som suttit på häcken alla dessa år och haft semester.. Jag har jobbat ihjäl mig "i det tysta", som hemmafru, som mamma, som min makes ständiga rådgivare/stöttepelare i vått och torrt! Jag har burit våra barn genom tre graviditeter, genomgått tre hemska förlossningar och offrat hela mitt utseende, min kropp, min hälsa, mitt sociala kontaktnät, min karriär m.m., för att satsa på det VI tillsammans kommit fram till att jag behöver satsa på, för att VI ska nå våra gemensamma mål. Men nu, om vi skiljer oss, är allt förgäves: Han får alla fördelarna av mina uppoffringar, och jag står ensam kvar med alla nackdelar. DÄRFÖR tycker jag att han borde hållas ansvarig för sin del av detta misslyckande (=skilsmässan), om inte annat så åtminstone moraliskt, och se till att vi får någorlunda likvärdiga förutsättningar att "starta om" på nytt. Eller ska jag stå helt tomhänt med alla problem, som tack för 10 års trogen service?!


    När en släkting blev hemlösasa soc att "ja, då kan barnen bo hos den andra föräldern så länge"

    Men det borde finnas annat av värde än huset? Ex bil, teknikprylar, allt i ett gemensamt hem?
  • Anonym (jobb)
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 15:25:18 följande:

    Okej, några förtydliganden:


    1. Boendet ÄR hans enskilda egendom, vilket även finns nedtecknat i ett äktenskapsförord. Jag har INGA som helst möjligheter att ta del av boendet, eller en ev. försäljning därav. = Jag står på "bar backe".


    2. Jag förväntar mig inte att "någon annan" ska ge mig en bostad, åtminstone inte på det sätt som vissa tycks tolka mig. Jag menar att eftersom vi nu har ovanstående grundförutsättningar när vi ev. skiljer oss, dvs. att jag faktiskt inte HAR något boende, medan han har det, så bör det väl finnas någonstans dit jag kan vända mig för att få ekonomiskt stöd så att jag kan söka en egen lägenhet, där jag och barnen kan bo? Men vad händer fram tills dess att jag ev. får en ny lägenhet? Kan min man kasta ut mig (då han ju äger lägenheten)? Har han inte några SKYLDIGHETER gentemot sin fru och partner sedan 10 år tillbaka, då jag satsat ALLT på OSS, på vår familj, på HANS karriär (som jag ju trodde skulle gagna oss ALLA, inte enbart honom!)?

    Förstå mig rätt: jag är ingen korkad bimbo som suttit på häcken alla dessa år och haft semester.. Jag har jobbat ihjäl mig "i det tysta", som hemmafru, som mamma, som min makes ständiga rådgivare/stöttepelare i vått och torrt! Jag har burit våra barn genom tre graviditeter, genomgått tre hemska förlossningar och offrat hela mitt utseende, min kropp, min hälsa, mitt sociala kontaktnät, min karriär m.m., för att satsa på det VI tillsammans kommit fram till att jag behöver satsa på, för att VI ska nå våra gemensamma mål. Men nu, om vi skiljer oss, är allt förgäves: Han får alla fördelarna av mina uppoffringar, och jag står ensam kvar med alla nackdelar. DÄRFÖR tycker jag att han borde hållas ansvarig för sin del av detta misslyckande (=skilsmässan), om inte annat så åtminstone moraliskt, och se till att vi får någorlunda likvärdiga förutsättningar att "starta om" på nytt. Eller ska jag stå helt tomhänt med alla problem, som tack för 10 års trogen service?!


    Ja, när skilsmässan gått igenom upphör mannens ALLA skyldigheter för dig. Tyvärr är det ju så att du själv med öppna ögon gått in i det hela och valt att sätta dig i den klassiska kvinnofällan :(
  • Anonym (m)
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 15:25:18 följande:
    Okej, några förtydliganden: 1. Boendet ÄR hans enskilda egendom, vilket även finns nedtecknat i ett äktenskapsförord. Jag har INGA som helst möjligheter att ta del av boendet, eller en ev. försäljning därav. = Jag står på "bar backe". 2. Jag förväntar mig inte att "någon annan" ska ge mig en bostad, åtminstone inte på det sätt som vissa tycks tolka mig. Jag menar att eftersom vi nu har ovanstående grundförutsättningar när vi ev. skiljer oss, dvs. att jag faktiskt inte HAR något boende, medan han har det, så bör det väl finnas någonstans dit jag kan vända mig för att få ekonomiskt stöd så att jag kan söka en egen lägenhet, där jag och barnen kan bo? Men vad händer fram tills dess att jag ev. får en ny lägenhet? Kan min man kasta ut mig (då han ju äger lägenheten)? Har han inte några SKYLDIGHETER gentemot sin fru och partner sedan 10 år tillbaka, då jag satsat ALLT på OSS, på vår familj, på HANS karriär (som jag ju trodde skulle gagna oss ALLA, inte enbart honom!)? Förstå mig rätt: jag är ingen korkad bimbo som suttit på häcken alla dessa år och haft semester.. Jag har jobbat ihjäl mig "i det tysta", som hemmafru, som mamma, som min makes ständiga rådgivare/stöttepelare i vått och torrt! Jag har burit våra barn genom tre graviditeter, genomgått tre hemska förlossningar och offrat hela mitt utseende, min kropp, min hälsa, mitt sociala kontaktnät, min karriär m.m., för att satsa på det VI tillsammans kommit fram till att jag behöver satsa på, för att VI ska nå våra gemensamma mål. Men nu, om vi skiljer oss, är allt förgäves: Han får alla fördelarna av mina uppoffringar, och jag står ensam kvar med alla nackdelar. DÄRFÖR tycker jag att han borde hållas ansvarig för sin del av detta misslyckande (=skilsmässan), om inte annat så åtminstone moraliskt, och se till att vi får någorlunda likvärdiga förutsättningar att "starta om" på nytt. Eller ska jag stå helt tomhänt med alla problem, som tack för 10 års trogen service?!

    Han har inte rätt att slänga ut dig på studs. Det är faktiskt en hel del byråkrati som krävs för att bli av med en dumpad partner som vägrar flytta. Finns en del trådar om det...
  • Anonym (val)

    Du har satt dit i en jävla sits och har faktiskt inga rättigheter. Du måste genast ställa dig i bostadskö, för som någon skrev, soc har en skyldighet att se till att barn har tak över huvudet och det har de, hos den andra föräldern. Så bostad måste du fixa själv.

    Du får försörjningsstöd som täcker upp det din sjukpenning inte räcker till, bostadsbidrag samt så kan du söka underhåll vid växelvist boende hos FK, det är max ½ underhåll (helt = 1273 kr per barn) per barn och FK räknar ut vad du kan få.

    Skrivs barnen hos dig har du rätt till mer bostadsbidrag, men eftersom du behöver försörjingsstöd så blir det antagligen inte skillnad.

    Kommer ni inte överens om var barnen ska vara skrivna blir de antagligen kvarskrivna hos pappan då ni ska ha 50/50.

    Här kan du själv se hur de räknar på försörjningsstöd:
    www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod/saraknardu

    Här kan du göra en provberäkning:
    www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod/provberakning

    Jag gjorde en snabb räkning på sjukpenning på 6000 kr per månad, 3 barn i åldrarna 1-2 år, 3-6 år och 7-10 år. Jag räknade med att du får fullt underhåll vid växelvistboende = 1910 kr (ca) samt alla barnbidrag = 3754 kr. 11664 kr i inkomst alltså.
    Hyra 5000 kr, el 300 kr, fackavg 300 kr (du har kanske inget fack nu men bör gå med så snart du an jobba) och hemförsäkring120 kr.

    Detta innebär att du kommer att få försörjningsstöd. Men bäst är ju så klart att kolla med soc, dock inte innan du har en lgh på g, de vill gärna försöka övertala folk att stanna i sina äktenskap nämligen..

  • Anonym (val)
    Anonym (m) skrev 2014-02-16 15:44:59 följande:

    Han har inte rätt att slänga ut dig på studs. Det är faktiskt en hel del byråkrati som krävs för att bli av med en dumpad partner som vägrar flytta. Finns en del trådar om det...
    Ja tre månader efter uppsägning måste TS flytta. Mer än så behövs faktiskt inte.
  • Anonym (mm)

    Även om bostaden är enskild egendom så har ni säkert annan egendom som inte är det och det ska ju då delas mellan er vid en skilsmässa.

    Dessutom kan du har rätt till underhåll från din fd make: lawline.se/answers/4834
     
    Har ni pratat om skilsmässan? Är det självklart att han vill att du går med så lite som möjligt? Han kanske vill göra det rätt och dela er egendom mellan er även om han inte måste?

    Lycka till!!!

  • fjonkelina

    Tyvärr har du satt dig i en klassisk kvinnofälla och det finns inte mycket du kan få hjälp med nu. Ni ska naturligtvis dela lika på allt där hemma förutom bostaden som är hans egna egendom. 

    Boende får du ordna med själv till dig och barnen,ingen annans skyldighet.

    Han har försörjningsplikt gentemot dig och barnen tills skilsmässan vunnit laga kraft. Sedan får du stå för din egen försörjning genom arbete,studier eller socialbidrag om du kvalificerar för det.

    Om du funderar på detta steget så är det nog dags att titta över inkomst-möjligheterna redan nu. Vad har du för utbildning och arbets-erfarenheter? Behövs det kompletteras ngt?

    Det är en del arbete att göra innan man kan separera ibland och du verkar ha en del framför dig tyvärr.


    Egentligen ser jag ut som Modesty Blaise.........................................
  • Lindsey Egot the only one

    Du kanske inte kan ta hans hus men om ni inte skrivit äktenskapsförord om bohaget ska det delas lika. Han har inte mer rätt till barnen bara för att han har arbete och bostad. Ni får gå till familjerätten och upprätta ett umgängesschemat.

    Barnen kommer vara folkbokförda där ni bor idag (hos mannen) men då måste de antingen ha sin mestadels dygnsvila där alt varannan vecka. Om pappan inte kan ha dom vv eller mer ska barnen vara folkbokförd hos dig.

  • Anonym (mm)

    Du kan ha rätt att bo kvar i er gemensamma bostad under betänketiden även om bostaden är din makes: lawline.se/categories/62

    För att han skall kunna tvinga dig att flytta måste han ha en dom eller ett föreläggande på det och ansöka om avhysning hos Kronofogden.

Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(