Anonym (Orolig)

Äldre 16 Feb 14:36

188 svar

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
1. Utan hem
2. Utan arbete
3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
2. Arbete = inkomst
3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.

Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:

1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.

2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?

3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

Kjell2

Äldre 17 Feb 15:15

#101

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 14:36:39 följande:

Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
1. Utan hem
2. Utan arbete
3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
2. Arbete = inkomst
3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.

Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:

1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.

2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?

3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

TS:
Det är i huvudsak två frågeställningar här 1) Bodelning och din försörjning samt 2) Barnens vårdnad, boende och umgänge

Om ni skiljer er ska en bodelning göras. Lite förenklat ska ni gå därifrån med lika mycket, enskild egendom undantaget, dvs huset. Så alla sparade pengar, aktier, bil, sommarhus odyl ska delas så ni får lika mycket var.

Därefter har inga skyldigheter, förörjning, boende mm mot varandra. Du får alltså fixa bostad och försörjning själv.

Vårdnaden just nu är troligtvis gemensam och vill ni att det ska vara så förblir det så. Kommer ni inte överrens så är det domstol som gäller. Det ska rätt mycket till för att någon av er ska förlora vårdnaden.

Vidare ska det rätt mycket till för att nån av er ska få noll umgänge. Alltså kommer både du och han även i fortsättningen kunna träffa barnen. Kan ni inte komma överrens om fördelning blir det domstol. Här är det väldigt svårt att förutsäga hur det skulle bli. Det hänger på vad ni vill, möjlighet till boende, behålla skola och kompisar, ge en bra miljö mm.

Får någon av er mer umgänge blir den andra skyldig att betala underhåll för barnen.

Du sitter i en skitsits men den är inte omöjlig. Du bör nog försöka anlita en advokat som hjälper dig med frågor kring bodelning och barnen. Sen bör du lägga lite energi på att fixa en bostad och fundera på din försörjning.

Lycka till!

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 17 Feb 15:26

#102

Anonym (offerkofta) skrev 2014-02-17 13:35:23 följande:

Offerkoftan passar dig dåligt dock.
Du måste ha extremt krävande barn för att med tre barn och ett hem att sköta jobba hårdare än någon annan du känner...

Jag har också skött tre barn, gått upp varje morgon etc OCH jobbat heltid. Och haft ett varmt, ombonat, renoverat hem som jag renoverat med mina egna små händer.

Som sagt: finns många faktorer varken du eller någon annan här inne känner till öht, men trots det fälls det många hårda ord åt mitt håll. Nåja, det får stå för var och en: JAG vet vad som gäller. Ja, vi har ganska krävande barn så till vida att vi har en del hälsomässiga utmaningar att kämpa med, för var och en faktiskt. Även för mig. Så åter igen: ett bra tips (gäller generellt i livet, inte bara nu) är att vara lite ödmjuk och återhållsam med fördömanden och hårda ord, så länge man inte har hela bilden...eller, som i detta fallet; inte ens halva..

En annan parentes: Till er som kommenterar hur jag kunnat vara med och betala renoveringar osv: Jag har bara skrivit att jag saknar inkomst NU (även om det i och för sig inte riktigt stämmer, då jag är sjukskriven 100% och därmed har en inkomst i form av sjukpenning). På sätt och vis har det väl varit fallet under flera år, att jag haft antingen föräldrapenning eller sjukpenning, dock inte någon lön. Det var mest lönen jag syftade på när jag skrev att jag inte hade någon inkomst, dvs. en inkomst som var trygg och säker varje månad. Föräldrapenningen tar ju slut, och sjukpenningen är också ganska osäker då jag aldrig riktigt vet om/när jag kommer att få den eller inte. Förstår att jag kanske uttryckte mig lite otydligt i detta avseende, men jag är trött, ledsen och orolig. Mår inte så bra och ja..då kan man faktiskt skriva fel. Mänskliga faktorn, ni vet..

Tuva78

Äldre 17 Feb 15:28

#103

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 15:26:24 följande:

Som sagt: finns många faktorer varken du eller någon annan här inne känner till öht, men trots det fälls det många hårda ord åt mitt håll. Nåja, det får stå för var och en: JAG vet vad som gäller. Ja, vi har ganska krävande barn så till vida att vi har en del hälsomässiga utmaningar att kämpa med, för var och en faktiskt. Även för mig. Så åter igen: ett bra tips (gäller generellt i livet, inte bara nu) är att vara lite ödmjuk och återhållsam med fördömanden och hårda ord, så länge man inte har hela bilden...eller, som i detta fallet; inte ens halva..

En annan parentes: Till er som kommenterar hur jag kunnat vara med och betala renoveringar osv: Jag har bara skrivit att jag saknar inkomst NU (även om det i och för sig inte riktigt stämmer, då jag är sjukskriven 100% och därmed har en inkomst i form av sjukpenning). På sätt och vis har det väl varit fallet under flera år, att jag haft antingen föräldrapenning eller sjukpenning, dock inte någon lön. Det var mest lönen jag syftade på när jag skrev att jag inte hade någon inkomst, dvs. en inkomst som var trygg och säker varje månad. Föräldrapenningen tar ju slut, och sjukpenningen är också ganska osäker då jag aldrig riktigt vet om/när jag kommer att få den eller inte. Förstår att jag kanske uttryckte mig lite otydligt i detta avseende, men jag är trött, ledsen och orolig. Mår inte så bra och ja..då kan man faktiskt skriva fel. Mänskliga faktorn, ni vet..

Fokusera på de BRA inläggen här istället för de dåliga. Du behöver inte lägga upp hela ditt liv här. Ta kontakt med jurist som kan hitta lite kryphål i äktenskapsförordet. Och jag hoppas en duktig jurist kan hjälpa dig:)

Kryddmix

Äldre 17 Feb 15:34

#104

Anonym (offerkofta) skrev 2014-02-17 15:09:18 följande:

Jag har som du säkert läst i mina andra inlägg inte haft något emot hennes val att vara hemmafru, och som dotter till en mamma som var hemma med oss alla så är jag väl medveten om fördelarna.

MEN - man har ett eget ansvar för de val man gör, och man KAN inte förvänta sig att någon annan ska fixa jobb och lägenhet åt en när äktenskapet kraschar. Bara för att man är hemmafru så behöver man ju inte sluta ta ansvar för sitt eget liv - eller hur?

Sjuksrivningen har ju dock inte hindrat henne från att jobba hårdare än alla andra, så den kan ju inte vara en anledning....

Det är skrämmande om det finns MÅNGA som väljer att vara hemmafruar i dagens Sverige UTAN en tanke på att man kanske någon gång i framtiden måste stå på egna ben, och har en backupplan. Då har vi inte kommit så långt i samhället som jag trodde.

Jag var sjukskriven i tre månader men inte fan satt jag ner hela dagarna och gjorde inget. trots att det var rekommenderat av läkare. Jag tog hand om ett hem och barnen. Visst jag var sjukskriven och skulle egentligen vara sängliggande men jag hade skuldkänslor över att mannen jobbade och skulle komma hem och ta hand om hemmet. Så nej, trots att jag var sjukskriven så jobbade jag. Men hemma. Jag städade, dammade, dammsög, lagade mat, tvättade kläder, hämtade barnen från skola och dagis. Hjälpte med läxor, duschade dem, lekte med dem, tog ut dem. Åkte och handlade matvaror. bara det var skitjobbigt med tre barn som springer runt, en som gråter.. Det är faktiskt en massa jobb. Och jag var sjukskriven. Pga ryggproblem. För jag ville inte låta min man jobba ute och komma hem sent och göra allt detta också. Och med tre småbarn och ryggproblem så blir det otroligt mycket jobbigare. Så jo, sjukskrivning kan vara en anledning. Se... alla är tyvärr itne som dig. Think outside YOUR box. Finns andra situationer också. Och att gå till jobbet när jag var frisk kändes som en semester jämfört med när jag var sjukskriven och var hemma.

Anonym (offerkofta)

Äldre 17 Feb 15:41

#105

Kryddmix skrev 2014-02-17 15:34:56 följande:

Jag var sjukskriven i tre månader men inte fan satt jag ner hela dagarna och gjorde inget. trots att det var rekommenderat av läkare. Jag tog hand om ett hem och barnen. Visst jag var sjukskriven och skulle egentligen vara sängliggande men jag hade skuldkänslor över att mannen jobbade och skulle komma hem och ta hand om hemmet. Så nej, trots att jag var sjukskriven så jobbade jag. Men hemma. Jag städade, dammade, dammsög, lagade mat, tvättade kläder, hämtade barnen från skola och dagis. Hjälpte med läxor, duschade dem, lekte med dem, tog ut dem. Åkte och handlade matvaror. bara det var skitjobbigt med tre barn som springer runt, en som gråter.. Det är faktiskt en massa jobb. Och jag var sjukskriven. Pga ryggproblem. För jag ville inte låta min man jobba ute och komma hem sent och göra allt detta också. Och med tre småbarn och ryggproblem så blir det otroligt mycket jobbigare. Så jo, sjukskrivning kan vara en anledning. Se... alla är tyvärr itne som dig. Think outside YOUR box. Finns andra situationer också. Och att gå till jobbet när jag var frisk kändes som en semester jämfört med när jag var sjukskriven och var hemma.

Det är lika mycket jobb som vi trebarnsföräldrar som har arbete gör... Så jag förstår inte vad du vill ha sagt med detta inlägg?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 17 Feb 15:42

#106

Kjell2 skrev 2014-02-17 15:15:42 följande:

TS:
Det är i huvudsak två frågeställningar här 1) Bodelning och din försörjning samt 2) Barnens vårdnad, boende och umgänge

Om ni skiljer er ska en bodelning göras. Lite förenklat ska ni gå därifrån med lika mycket, enskild egendom undantaget, dvs huset. Så alla sparade pengar, aktier, bil, sommarhus odyl ska delas så ni får lika mycket var.

Därefter har inga skyldigheter, förörjning, boende mm mot varandra. Du får alltså fixa bostad och försörjning själv.

Vårdnaden just nu är troligtvis gemensam och vill ni att det ska vara så förblir det så. Kommer ni inte överrens så är det domstol som gäller. Det ska rätt mycket till för att någon av er ska förlora vårdnaden.

Vidare ska det rätt mycket till för att nån av er ska få noll umgänge. Alltså kommer både du och han även i fortsättningen kunna träffa barnen. Kan ni inte komma överrens om fördelning blir det domstol. Här är det väldigt svårt att förutsäga hur det skulle bli. Det hänger på vad ni vill, möjlighet till boende, behålla skola och kompisar, ge en bra miljö mm.

Får någon av er mer umgänge blir den andra skyldig att betala underhåll för barnen.

Du sitter i en skitsits men den är inte omöjlig. Du bör nog försöka anlita en advokat som hjälper dig med frågor kring bodelning och barnen. Sen bör du lägga lite energi på att fixa en bostad och fundera på din försörjning.

Lycka till!

Tack Kjell2, för ett kortfattat, konkret och konstruktivt inlägg! Inga egna värderingar, inga fördömanden, inget bullshit som bara syftar till att göra mig ännu mer ledsen och uppgiven än jag redan är. Tack!

Kjell2

Äldre 17 Feb 15:44

#107

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 15:26:24 följande:

Som sagt: finns många faktorer varken du eller någon annan här inne känner till öht, men trots det fälls det många hårda ord åt mitt håll. Nåja, det får stå för var och en: JAG vet vad som gäller. Ja, vi har ganska krävande barn så till vida att vi har en del hälsomässiga utmaningar att kämpa med, för var och en faktiskt. Även för mig. Så åter igen: ett bra tips (gäller generellt i livet, inte bara nu) är att vara lite ödmjuk och återhållsam med fördömanden och hårda ord, så länge man inte har hela bilden...eller, som i detta fallet; inte ens halva..

En annan parentes: Till er som kommenterar hur jag kunnat vara med och betala renoveringar osv: Jag har bara skrivit att jag saknar inkomst NU (även om det i och för sig inte riktigt stämmer, då jag är sjukskriven 100% och därmed har en inkomst i form av sjukpenning). På sätt och vis har det väl varit fallet under flera år, att jag haft antingen föräldrapenning eller sjukpenning, dock inte någon lön. Det var mest lönen jag syftade på när jag skrev att jag inte hade någon inkomst, dvs. en inkomst som var trygg och säker varje månad. Föräldrapenningen tar ju slut, och sjukpenningen är också ganska osäker då jag aldrig riktigt vet om/när jag kommer att få den eller inte. Förstår att jag kanske uttryckte mig lite otydligt i detta avseende, men jag är trött, ledsen och orolig. Mår inte så bra och ja..då kan man faktiskt skriva fel. Mänskliga faktorn, ni vet..

Det finns vissa möjligheter till jämkning vid bodelning om det är väldigt orimligt. Men för att få reda på dina möjligheter måste du nog prata med ett proffs, dvs anlita en advokat.

Anonym (Feminist)

Äldre 17 Feb 15:49

#108

VARFÖR i hela friden sätter du dig o en situation där du hamnar på bar backe om ni går isär? Du VISSTE ju om det, hur tänkte du då?

Gå och träffa en familjejurist!!

Kryddmix

Äldre 17 Feb 15:49

#109

Anonym (offerkofta) skrev 2014-02-17 15:41:52 följande:

Det är lika mycket jobb som vi trebarnsföräldrar som har arbete gör... Så jag förstår inte vad du vill ha sagt med detta inlägg?

Förutom att när man är sjukskriven så blir allt så otroligt mycket jobbigare att utföra? Och att tex nu när jag är frisk och jobbar så delar jag återigen ansvaret med min man vilket jag inte gjorde då. För då gjorde jag all jobb under dagen så vi kunde ta det lugnt och njuta av varandras sällskap på kvällen och faktiskt investera mer tid på att bara vara familj och inte spendera tiden på att tvätta och städa?

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 15:51

#110

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 15:26:24 följande:

Som sagt: finns många faktorer varken du eller någon annan här inne känner till öht, men trots det fälls det många hårda ord åt mitt håll. Nåja, det får stå för var och en: JAG vet vad som gäller. Ja, vi har ganska krävande barn så till vida att vi har en del hälsomässiga utmaningar att kämpa med, för var och en faktiskt. Även för mig. Så åter igen: ett bra tips (gäller generellt i livet, inte bara nu) är att vara lite ödmjuk och återhållsam med fördömanden och hårda ord, så länge man inte har hela bilden...eller, som i detta fallet; inte ens halva..

En annan parentes: Till er som kommenterar hur jag kunnat vara med och betala renoveringar osv: Jag har bara skrivit att jag saknar inkomst NU (även om det i och för sig inte riktigt stämmer, då jag är sjukskriven 100% och därmed har en inkomst i form av sjukpenning). På sätt och vis har det väl varit fallet under flera år, att jag haft antingen föräldrapenning eller sjukpenning, dock inte någon lön. Det var mest lönen jag syftade på när jag skrev att jag inte hade någon inkomst, dvs. en inkomst som var trygg och säker varje månad. Föräldrapenningen tar ju slut, och sjukpenningen är också ganska osäker då jag aldrig riktigt vet om/när jag kommer att få den eller inte. Förstår att jag kanske uttryckte mig lite otydligt i detta avseende, men jag är trött, ledsen och orolig. Mår inte så bra och ja..då kan man faktiskt skriva fel. Mänskliga faktorn, ni vet..

Man skaffar väl inte barn på barn om man har en sviktande hälsa och dessutom får barn som också har div. hälsoproblem? Så kan man väl inte göra?

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

INNEHÅLL