Anonym (Orolig)

Äldre 16 Feb 14:36

188 svar

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
1. Utan hem
2. Utan arbete
3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
2. Arbete = inkomst
3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.

Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:

1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.

2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?

3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 20:20

#131

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 20:00:11 följande:

Touché! Väl talat.

Och det faktum att du faktiskt är läkare borde ju väga ganska tungt i många ögon här...kan man tycka. Det är ju ni som sjukskriver folk, trots allt.

Jag har en situation ganska liknande din, utan att säga för mycket (vill inte bli igenkänd, som sagt) och vet precis vad du menar med skuldkänslor gentemot barnen och maken. Det GÅR ju inte att bara ligga här och inte agera, (även om jag borde göra det, för MIN skull), när man ser allt som MÅSTE göras för att inte barnen ska bli direkt lidande och fara illa...! Så resultatet blir ju att man pressar sig själv till det yttersta, och BORTOM den gränsen, dag in och dag ut, i mitt fall i flera år.

Konsekvensen därav blir att jag blir allt sämre, men...det hjälper inte: det finns INGEN som kan ingripa och avlasta mig, ta över min "börda", så att jag kan göra det jag egentligen borde göra: tänka på mig själv, vila upp mig, planera min framtid (med eller utan make) osv. Det finns helt enkelt inget utrymme för det nu, i MIN unika livssituation. Jag märker att det finns många människor som inte kan begripa detta, eftersom de aldrig befunnit sig in just min sits, och för att de helt saknar förmågan att tänka sig in i andra människors situation, men det förändrar dock ingenting för MIG: min situation är densamma ändå. Lite tråkigt att man dessutom ska bli påhoppad, och mer eller mindre idiotförklarad, när man redan "ligger ner", så att säga. Varför är det så himla svårt för folk att bjuda lite på sig själva...välja en mer ödmjuk väg, istället för att slå på dem som redan ligger? Något sjukt maktbehov folk har kanske...? Friskt är det i alla fall INTE.

Nu vill jag förklara en sak. När man är för sjuk för att arbeta, så klarar man inte heller att ta hand om barn och hushåll 13 timmar per dygn. Golvet får bli smutsigt, tvätten får vänta osv. Att man fixar att se till att barnen kommer till och från skolan, får mat i magen osv är en sak. Men inte fixar man att hålla ett hem, med 3 barn, i toppskick om man verkligen är för sjuk för att arbeta. Det är min bestämda åsikt.

Kryddmix

Äldre 17 Feb 20:35

#132

Anonym (1) skrev 2014-02-17 20:20:04 följande:

Nu vill jag förklara en sak. När man är för sjuk för att arbeta, så klarar man inte heller att ta hand om barn och hushåll 13 timmar per dygn. Golvet får bli smutsigt, tvätten får vänta osv. Att man fixar att se till att barnen kommer till och från skolan, får mat i magen osv är en sak. Men inte fixar man att hålla ett hem, med 3 barn, i toppskick om man verkligen är för sjuk för att arbeta. Det är min bestämda åsikt.

Det är mycket jobb och det är mycket jobb vare sig man är sjuk eller inte. Att folk ska klanka ner på ts och säga att hon har varit ledig i 10 år när hon har gjort allt detta är, det är inte att vara ledig. Utan hon har gjort detta till sitt yrke. Och det är lika viktigt som vilket annat yrke.

Sen är din åsikt självklart din åsikt. Men när man är sjukskriven så finns det ingen som står vakt över ens huvud och ser till att man verkligen inte gör något alls. Låt mig fråga dig... någon som har cancer kan faktiskt också jobba. Är denna person inte berättigad att vara sjukskriven tycker du? Eller måste man sakna armar och ben för att du ska tycka att man ska vara sjukskriven? Eller den som är sjukskriven ska inte göra något alls?

Anonym (Offerkofta)

Äldre 17 Feb 20:37

#133

Anonym (1) skrev 2014-02-17 20:20:04 följande:

Nu vill jag förklara en sak. När man är för sjuk för att arbeta, så klarar man inte heller att ta hand om barn och hushåll 13 timmar per dygn. Golvet får bli smutsigt, tvätten får vänta osv. Att man fixar att se till att barnen kommer till och från skolan, får mat i magen osv är en sak. Men inte fixar man att hålla ett hem, med 3 barn, i toppskick om man verkligen är för sjuk för att arbeta. Det är min bestämda åsikt.

Och jag föredrar att mina skattepengar går till tre veckors sjukskrivning för någon som följer läkarens råd, tar det lugnt och snabbt blir frisk igen och kan komma tillbaka till sitt arbete och därigenom hjälpa till att bygga vår välfärd, än att betala för en tre månader lång sjukskrivning för att någon "inte kan vara still" och plötsligt ska ta hela ansvaret för hem och barn.

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 20:38

#134

Kryddmix skrev 2014-02-17 20:35:08 följande:

Det är mycket jobb och det är mycket jobb vare sig man är sjuk eller inte. Att folk ska klanka ner på ts och säga att hon har varit ledig i 10 år när hon har gjort allt detta är, det är inte att vara ledig. Utan hon har gjort detta till sitt yrke. Och det är lika viktigt som vilket annat yrke.

Sen är din åsikt självklart din åsikt. Men när man är sjukskriven så finns det ingen som står vakt över ens huvud och ser till att man verkligen inte gör något alls. Låt mig fråga dig... någon som har cancer kan faktiskt också jobba. Är denna person inte berättigad att vara sjukskriven tycker du? Eller måste man sakna armar och ben för att du ska tycka att man ska vara sjukskriven? Eller den som är sjukskriven ska inte göra något alls?

Jag har aldrig skrivit att Ts har varit "ledig" i 10 år. Men, om Ts är för sjuk för att arbeta så är hemarbetet verkligen inget yrke!

Nej, man klarar man av att jobba hemma 13 timmar per dygn så klarar man även att arbeta för en inkomst...

Vilka barn och vilket hem kan man sköta när man saknar armar och ben enligt dig?

Ser du ingen skillnad på att jobba hemma 13 timmar per dygn och att göra det som verkligen behövs?

Anonym (yy)

Äldre 17 Feb 20:42

#135

Kryddmix skrev 2014-02-17 20:35:08 följande:

Det är mycket jobb och det är mycket jobb vare sig man är sjuk eller inte. Att folk ska klanka ner på ts och säga att hon har varit ledig i 10 år när hon har gjort allt detta är, det är inte att vara ledig. Utan hon har gjort detta till sitt yrke. Och det är lika viktigt som vilket annat yrke.

Sen är din åsikt självklart din åsikt. Men när man är sjukskriven så finns det ingen som står vakt över ens huvud och ser till att man verkligen inte gör något alls. Låt mig fråga dig... någon som har cancer kan faktiskt också jobba. Är denna person inte berättigad att vara sjukskriven tycker du? Eller måste man sakna armar och ben för att du ska tycka att man ska vara sjukskriven? Eller den som är sjukskriven ska inte göra något alls?

Du tycker alltså att man tex inte behöver ha försäkringar, akassa o dyl? Man ska bara köra på tills det skiter sig - och då ska andra städa upp?

Kryddmix

Äldre 17 Feb 20:47

#136

Anonym (Offerkofta) skrev 2014-02-17 20:37:05 följande:

Och jag föredrar att mina skattepengar går till tre veckors sjukskrivning för någon som följer läkarens råd, tar det lugnt och snabbt blir frisk igen och kan komma tillbaka till sitt arbete och därigenom hjälpa till att bygga vår välfärd, än att betala för en tre månader lång sjukskrivning för att någon "inte kan vara still" och plötsligt ska ta hela ansvaret för hem och barn.

Tyvärr så har vi kanske inte samma möjligheter i livet. Som sagt... du kanske har möjlighet att få hjälp av vänner och familj att sköta ditt hem och barnen men jag har inte det så när min man var borta tex en vecka på jobb så tänker jag inte sitta still och låta barnen sköta sig själva och bo i smuts, gå hungriga, inte få vara barn, inte få läxhjälp. De är fan små. Klarar ju knappt av att gå på toa själva. Du kanske gör det med din familj och dina barn men dina val och dina beslut är inte det rätta för alla. Förstår du?

Det är väl skönt att jag betalar så mycket skatt och bidrar så mycket till välfärden som jag gör för jag slipper känna skuldkänslor över att jag, istället för 6 veckor, fick tre månaders "bidrag" av just DINA skattepengar. Bör utnyttja systemet mer för det var ju rena semestern för mig!

Kryddmix

Äldre 17 Feb 20:56

#137

Anonym (yy) skrev 2014-02-17 20:42:54 följande:

Du tycker alltså att man tex inte behöver ha försäkringar, akassa o dyl? Man ska bara köra på tills det skiter sig - och då ska andra städa upp?

Nej det tycker jag inte. Det finns en anledning till att TS är sjukskriven. Att hon inte har ett jobb för tillfället. Att folk har noll förståelse för en annan persons olycka när de vet så lite om situationen är ju helt sjukt.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 17 Feb 21:38

#138

Puuh... Jag påbörjade ännu ett inlägg som svar på en del inlägg här i tråden, men insåg efter en stund att det är lönlöst.. Har inte varit här inne på FL på länge, och nu minns jag varför: det är så enormt nedslående och krävande! Om man dristar sig till att publicera ett inlägg där man visar minsta lilla sårbarhet, ber om råd eller liknande, blir man attackerad från alla håll och kanter av människor som ska utvärdera hela ens existens, personlighet, samtliga livsval osv, baserat enbart på den fjuttiga lilla information TS gett i sina inlägg.. Löjligt.

Jag har fått ut det jag kan få ut av denna sida, resten blir bara trams, så jag tackar för mig nu och lägger min energi och tid på viktigare saker: att få värdefull hjälp i min situation, så att denna kan bli bättre för samtliga inblandade parter, inte minst för mig själv. Jag tackar så mycket för alla konstruktiva, positiva och genuina råd som givits här, av personer som faktiskt BRYR sig på riktigt om andra människor, och som inte bara vill agera översittare och spy galla över andra människor som inte haft tillnärmelsevis lika bra förutsättningar i livet, som just DE har haft. Ingen här på FL vet vem jag är, hur hela min livshistoria ser ut, varför jag gjort som jag gjort, eller gör som jag gör. Ni vet bara det jag tilllåtit er få veta...och det är verkligen inte mycket i sammanhanget.

Tack för mig! Ha det bra allihop.

Kryddmix

Äldre 17 Feb 21:38

#139

Anonym (1) skrev 2014-02-17 20:38:30 följande:

Jag har aldrig skrivit att Ts har varit "ledig" i 10 år. Men, om Ts är för sjuk för att arbeta så är hemarbetet verkligen inget yrke!

Nej, man klarar man av att jobba hemma 13 timmar per dygn så klarar man även att arbeta för en inkomst...

Vilka barn och vilket hem kan man sköta när man saknar armar och ben enligt dig?

Ser du ingen skillnad på att jobba hemma 13 timmar per dygn och att göra det som verkligen behövs?

Men hon har ju inte varit sjukskriven hela denna tiden i 10 år! Hon har ju jobbat emellanåt skrev hon. Hon har inte levt på bidrag hela tiden. Hon gjorde ett aktivt val med sin man att han skulle jobba och hon skulle vara hemmafru. Och folk är anklagande och börjar skriva skit sim att hon får skylla sig själv och att det är bimbo aktigt och säga en massa hemska grejer när hon redan mår dåligt som det är. Hon vill ha hjälp med situationen NU och inte frågar hon om vad hon borde ha gjort innan. Ingen har någon som helst förståelse för hennes situation. Speciellt när man vet så lite. Det är ju helt sjukt.

Angående sjukskrivningen så visst kan man arbeta om man kan sköta ett hem, men det är inte det som är rekommenderat av läkare. Jag själv VET vad det gör mot min rygg av att arbeta hemma när jag egentligen ska vara sängliggande men tyvärr jag måste sitta bredvid badkaret när barnen duschar och tvättar sig varje kväll för jag är rädd att något ska hända de, jag måste stå vid spisen och laga mat för jag tänker inte ge mina barn mackor varje dag. Jag tänker inte sitta och se en massa skit på marken när barnen springer in med lera på fötterna och låta det ligga kvar i en vecka och bli värre bara för att "annars hade jag lika bra kunnat gå och jobba och gjort allt detta på kvällen efter jobbet". Sen så går jag och lägger mig på kvällen med mer ont i ryggen kanske men då vet jag iaf att mina barn mår bra trots att jag fick lida lite mer.

Alltså nolllll förståelse har ni.

Kryddmix

Äldre 17 Feb 21:40

#140

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 21:38:03 följande:

Puuh... Jag påbörjade ännu ett inlägg som svar på en del inlägg här i tråden, men insåg efter en stund att det är lönlöst.. Har inte varit här inne på FL på länge, och nu minns jag varför: det är så enormt nedslående och krävande! Om man dristar sig till att publicera ett inlägg där man visar minsta lilla sårbarhet, ber om råd eller liknande, blir man attackerad från alla håll och kanter av människor som ska utvärdera hela ens existens, personlighet, samtliga livsval osv, baserat enbart på den fjuttiga lilla information TS gett i sina inlägg.. Löjligt.

Jag har fått ut det jag kan få ut av denna sida, resten blir bara trams, så jag tackar för mig nu och lägger min energi och tid på viktigare saker: att få värdefull hjälp i min situation, så att denna kan bli bättre för samtliga inblandade parter, inte minst för mig själv. Jag tackar så mycket för alla konstruktiva, positiva och genuina råd som givits här, av personer som faktiskt BRYR sig på riktigt om andra människor, och som inte bara vill agera översittare och spy galla över andra människor som inte haft tillnärmelsevis lika bra förutsättningar i livet, som just DE har haft. Ingen här på FL vet vem jag är, hur hela min livshistoria ser ut, varför jag gjort som jag gjort, eller gör som jag gör. Ni vet bara det jag tilllåtit er få veta...och det är verkligen inte mycket i sammanhanget.

Tack för mig! Ha det bra allihop.

Lycka till och hoppas du får all hjälp du söker!

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

INNEHÅLL