• Anonym (Orolig)

    Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

    Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

    Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
    1. Utan hem
    2. Utan arbete
    3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
    4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

    Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
    1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
    2. Arbete = inkomst
    3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.


    Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:


    1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.


    2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?


    3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

    Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

  • Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(
  • Anonym (Please)

    ...och, om man nu sinsemellan har bestämt att den ena parten, i detta fall kvinnan, ska stå tillbaka till förmån för mannens karriär - att hon ska vara hemmafru och ta hand om hem och barn - då skriver man inget äktenskapsförord som gör bostaden till mannens enskilda egendom. So what om han har betalat rubbet och äger den. Någonting ska väl frun få som ersättning för det hon ställer upp med?!!!

  • Anonym (Offerkofta)
    Anonym (Please) skrev 2014-02-18 10:17:11 följande:
    ...och, om man nu sinsemellan har bestämt att den ena parten, i detta fall kvinnan, ska stå tillbaka till förmån för mannens karriär - att hon ska vara hemmafru och ta hand om hem och barn - då skriver man inget äktenskapsförord som gör bostaden till mannens enskilda egendom. So what om han har betalat rubbet och äger den. Någonting ska väl frun få som ersättning för det hon ställer upp med?!!!
    Ja, det känns inte som ett gemensamt beslut fullt ut. Mannen förlorar inte ett smack på det här.
    Om jag dessutom läser rätt, så är det TS som vill skiljas och inte mannen. Då blir det nog än svårare att få maken att ställa upp på det sätt som tex Anonym(Samma sits) gjorde här lite längre upp. Att dels bli lämnad och dels tvingas betala för det...
    Hade vi levt i USA hade det varit en annan femma.
  • Anonym (Please)
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 16:17:18 följande:
    Nja...lite feltolkat där kanske. Jag menade att jag inte är en korkad bimbo som suttit på häcken och blivit omhändertagen, fått allt serverat, haft "semester", varit ledig, latat mig.. Jag har, förutom att hjälpa min man att bygga upp ett företag (inte officiellt dock, utan hemifrån, med sådant jag kunnat göra bättre än han, på kvällar, nätter osv.), kämpat och slitit, utifrån MINA förutsättningar (som ni inte vet mycket om) och gjort vad jag kunnat för att skapa en bra tillvaro för min familj, vilket JAG har betraktat som min absolut största och viktigaste uppgift. Har tänkt att "det blir tid för mig sen...när barnen blir äldre". Inte visste jag att jag skulle få mina uppoffringar kastade i ansiktet nu...?? Ja, jag skulle kanske ha varit slugare, haft mer framförhållning, tänkt mer på mig själv, och allt det där men...det är inte sådan jag är som person. Jag är tillitsfull, kärleksfull, lite naiv kanske. Och framförallt: trött! Och när man är så utsliten som jag är (och varit länge nu), så tänker man inte alltid klart och effektivt.
    Det var kanske korkat att hjälpa din man gratis.
  • Anonym (Please)
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 16:37:39 följande:
    Men eftersom min man och jag gemensamt gjort upp den plan vi nu lever under, och många av mina "utmaningar" tillkommit under tiden vi genomfört denna planering, så anser jag att min man borde vara skyldig att "löpa linan ut" och även ta ANSVAR för de konsekvenser VÅR GEMENSAMMA plan får, för mig, ifall vi nu inte längre kan leva tillsammans. Han var ju fullt beredd att ta del av FÖRDELARNA med planen, men inte NACKDELARNA...??
    Du (ni) borde tagit ansvar för detta från början. Det är det många undrar faktiskt. Varför planerade ni inte från början så att den fördelning ni gemensamt kom fram till INTE skulle få negativa konsekvenser för dig? Förstod ni inte? Brydde ni er inte?

    Varför gick du med på äktenskapsförord?
  • Anonym (Orolig)

    Folk...skärpning nu. Detta är verkligen ABSURT! Skäms ni inte? Jag skrev och bad om lite råd utifrån min situation, men det urartar ju till rena vansinnet med personangrepp, svordomar och ett evigt besserwissande till höger och vänster!? Lägg ner. Om inte, så säger det mycket om er...(inget positivt dock).

    Det hela är enkelt: människor gör olika val, baserat på tusen olika faktorer som andra inte vet ett skit om, speciellt inte HÄR INNE. Det är fullkomligt skrattretande korkat att tro att man som läsare här har hela bilden klar framför sig och kan göra en komplett bedömning gällande hur olika individer BORDE agerat i en given situation. Snacka om att ha storhetsvansinne... "Jag är GUD och jag vet ALLT, om ALLA! Var beredda nu - jag tänker yttra mig!"

    Löjligt. Riktigt löjligt.

    Utgå ifrån att alla gör sitt bästa istället. Ibland går det bra, ibland inte. Och när det går åt skogen vill vi väl ALLA att det ska finnas folk i omgivningen som vill HJÄLPA oss komma på fötter igen, utan att döma, utan att påpeka våra brister (som vi oftast ändå redan är fullt medvetna om!) osv. Kritik hjälper sällan i sådana situationer - förståelse, konstruktiv kritik, råd och tolerans är nyckeln. Världen vore en bättre plats för oss alla om fler kunde förstå detta.

    KRYDDMIX: Varken du eller jag har gjort fel, utifrån våra förutsättningar, och behöver inte förklara oss för en hop inskränkta "viktigpettrar" som tror sig ha alla svar i livet.. Verkligheten hinner nog ikapp dem också, förr eller senare. Strunta i detta nu och gör något positivt istället, man blir bara deppig av att hänga här på FL.
    Kram!

  • Anonym (Please)

    TS. Du undrade i trådstarten:


    Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:


    1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.

    Svar: Du har inga juridiska rättigheter. Du får själv hitta ett boende som du kan ha råd med.


    2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?

    Svar: Domstolarna dömer som regel delad vårdnad.


    3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

    Svar: Du får hälften av den egendom som inte är enskild och sjukersättning, a-kassa eller socialbidrag (om du inte hittar ett jobb alltså). Soc kan gå in som borgenär om det behövs för ett hyreskontrakt.
  • Anonym (Offerkofta)
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-18 10:29:30 följande:
    Folk...skärpning nu. Detta är verkligen ABSURT! Skäms ni inte? Jag skrev och bad om lite råd utifrån min situation, men det urartar ju till rena vansinnet med personangrepp, svordomar och ett evigt besserwissande till höger och vänster!? Lägg ner. Om inte, så säger det mycket om er...(inget positivt dock).

    Det hela är enkelt: människor gör olika val, baserat på tusen olika faktorer som andra inte vet ett skit om, speciellt inte HÄR INNE. Det är fullkomligt skrattretande korkat att tro att man som läsare här har hela bilden klar framför sig och kan göra en komplett bedömning gällande hur olika individer BORDE agerat i en given situation. Snacka om att ha storhetsvansinne... "Jag är GUD och jag vet ALLT, om ALLA! Var beredda nu - jag tänker yttra mig!"

    Löjligt. Riktigt löjligt.

    Utgå ifrån att alla gör sitt bästa istället. Ibland går det bra, ibland inte. Och när det går åt skogen vill vi väl ALLA att det ska finnas folk i omgivningen som vill HJÄLPA oss komma på fötter igen, utan att döma, utan att påpeka våra brister (som vi oftast ändå redan är fullt medvetna om!) osv. Kritik hjälper sällan i sådana situationer - förståelse, konstruktiv kritik, råd och tolerans är nyckeln. Världen vore en bättre plats för oss alla om fler kunde förstå detta.

    KRYDDMIX: Varken du eller jag har gjort fel, utifrån våra förutsättningar, och behöver inte förklara oss för en hop inskränkta "viktigpettrar" som tror sig ha alla svar i livet.. Verkligheten hinner nog ikapp dem också, förr eller senare. Strunta i detta nu och gör något positivt istället, man blir bara deppig av att hänga här på FL.
    Kram!

    Vill bara påpeka att den som svurit som en borstbindare  i tråden är din kompis Kryddmix ;) Och personangreppen är det nog även hon som har dragit till sin spets...

    Ingen har ifrågasatt ditt val att vara hemmafru, men däremot så känns det lite märkligt att samhället ska gå in och vara skyddsnät åt dig när du och din man tydligen inte har haft samma agenda i ert gemensamma planerande.
    Jag hoppas du hittar en lägenhet, jag hoppas du finner tid att studera, eller gå tillbaka till ditt gamla yrke. Men - du kan inte förvänta dig ryggdunkar från samhället och lite mer serverat på silverfat än andra arbetslösa och bostadslösa. Däremot verkar Kryddmix kunna tänka sig att ställa upp för att du ska kunna skapa ett nytt liv - ta rygg på henne tycker jag!


    Om din man är samarbetsvillig så går ni gemensamt till en advokat, tar med er alla papper, sparande, avtal etc och genomför en snygg, civiliserad skilsmässa och skapar bra boende (till att börja med får barnen nog bo kvar hos din man om du inte har fast boende) och sen öka ditt umgänge. Du ställer dig på egna ben, och bär med dig att nästa gång du träffar en man så ska ni leva på lika villkor. Även om du väljer att bli hemmafru igen, så skall det då finnas ett bättre skyddsnät för dig.

  • William och Jasmine forever

    Har ni äktenskapsförord? Allt skall delas er emellan, i skilsmässoansökan kan ni ange om ni skall ha gemensam eller om ena föräldern skall ha enskild vårdnad om barnen, umgänget skall den personen som barnet inte bor med bli beviljad du kan ange i ansökan att du ansöker om kvarsittningsrätt.

  • Anonym (Please)
    William och Jasmine forever skrev 2014-02-18 10:56:33 följande:
    Har ni äktenskapsförord? Allt skall delas er emellan, i skilsmässoansökan kan ni ange om ni skall ha gemensam eller om ena föräldern skall ha enskild vårdnad om barnen, umgänget skall den personen som barnet inte bor med bli beviljad du kan ange i ansökan att du ansöker om kvarsittningsrätt.
    Det är mannens hus och han såg till att skriva äktenskapsförord. Jag skulle vilja veta varför TS gick med på det när de nu hade planerat att hon skulle vara hemmafru.
  • Anonym (Hmm)

    Har nu läst hela tråden.

    TS ditt inlägg #30:  där har han varit noga med att sko sig själv måste jag säga; äktenskapsförord som skyddar hans privata egendom (o utan att betala in nån pension till dig). Samtidigt som han sett till att du varit med o betalat kostnaderna för renoveringen för HANS (obs inte din!) bostad. Nej, du kanske inte skulle vägrat renoveringen - men krävt att han betalar det som faktiskt enbart är HANS, om man ska vara krass (lätt att vara efterklok, men kan vara bra att tänka på till nästa gång?).

    Plus att du hjälpt honom bygga upp ett stort företag (inlägg #119 bl a), man kan ju hoppas att han återgäldat det.

    Inlägg #70 ; hoppas du kan skilja på att du KÄNT dig tvungen, och VARIT tvungen. Och varför har det inte varit ett helt fritt val som du skrev om där?

    Och som nån skrev, om nu detta varit en dygnet runt-börda för dig för 8 år sen, varför då skaffa flera barn. O utan att söka sig ut på arbetsmarknaden, som de flesta andra med flera barn får göra.
    Tänker även på inlägg #113. Det stod att om inte du tar hand om barnen så gör ingen det, hur stor är makens del i omhändertagandet av barnen? Om möjligt ännu viktigare eftersom du har en utmattningsdepression ju.

    Ja, maken har varit slug o beräknande som du skrev (inlägg #113), hoppas du kan försöka vara likadan nu. Verkligen fult av honom att bara vilja ta ut fördelarna men inte nackdelarna av allt (inlägg #120).

    Jag är också tillitsfull, naiv o kärleksfull o har också fått lära mig saker den hårda vägen:/:

Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(