Anonym (Orolig)

Äldre 16 Feb 14:36

188 svar

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
1. Utan hem
2. Utan arbete
3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
2. Arbete = inkomst
3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.

Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:

1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.

2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?

3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

Rödtott

Äldre 17 Feb 13:27

#71

elmadumle skrev 2014-02-17 12:52:06 följande:

Eftersom ts inte har varken jobb eller bostad så blir väl barnen fortsatt skrivna hos pappan, det är väl det allra bästa för barnen ska inte behöva bo i kappsäck någonstans, sedan när du ordnat med bostad kan barnen komma och vara hos dig. Du skriver att du har varit med och betalat för renovering osv, hur då när du inte har någon inkomst?

Stod det verkligen att hon betalat för renoveringen? Jag läste det som att hon ägnat sig åt renovering/heminredning (underförstått som han betalat eftersom han är den med inkomst). Det hon är bitter över är väl arbetsinsatsen/ansträngningen som hon lagt ner på ett vackert hem som nu han får njuta av själv.

Anonym (Qwe)

Äldre 17 Feb 13:28

#72

Har ni gjort ett aktivt val tillsammans att du ska vara hemma? Har han pensionsparat åt dig? Har ni sparat en buffert åt dig?

Att som du välja att vara hemma och satsa på familjen är ett helt okej val om man samtidigt planerar för framtiden!

Rödtott

Äldre 17 Feb 13:31

#73

Jag tänker att det är farligt med dessa amerikanska hemmafrudrömmar som vissa tydligen går igång på. Det funkar inte i Sverige. Man får inte hälften vid skilsmässa.

Anonym (offerkofta)

Äldre 17 Feb 13:35

#74

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 13:25:43 följande:

Exakt. Att tro att jag varit LEDIG i 10 år är fullständigt absurt! Jag jobbar hårdare, dygnet runt, än någon annan jag känner eller känt. Jag är ALDRIG ledig! Inte ens på kvällar/nätter, då jag ensam sköter vårt yngsta barn som har en del problematik gällande sömn och mat och därför vaknar ofta. Sedan hon föddes för 2 år sedan har jag ensam tagit varje natt med henne (= ammat flera gånger/natt + varit vaken 1-3 timmar i streck), för att sedan gå upp på morgonen och sköta hem, barn, matlagning, städning, inhandling, sjukhusbesök, osv. ofta med ca 4 timmars sömn i bagaget. Har inte varit utomlands eller på någon annan semester på 8 år (men det har min man varit, flera gånger!). Har sovit totalt ca 4 hela nätter på 8 år, utan barn närvarande - och dessa nätter är utspridda! Senaste gången jag var ute och roade mig (bio + restaurang med maken), var för mer än 2 år sedan, innan 3:e barnet kom.

ALLT jag gör, dygnet runt, är för min familj. VARFÖR det är så här, finns det varken tid eller utrymme att precisera, (inte intresse heller), så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag känt mig tvungen att agera som jag gjort, för att familjen skulle fungera och för att alla skulle må bra. Dvs. alla utom jag..

Mitt eget val, tja..det var det ju förvisso, men det var knappast ett helt FRITT val! Jag gjorde vad jag ansåg att jag behövde göra, för min familjs skull, och offrade mig själv. Trodde dock inte att jag skulle hamna i denna sits. Vi har som sagt varit ett par ganska länge, i över 10 år, och är över 35 år gamla båda två. Det var knappast en "tonårsförälskelse" där vi skaffade barn hals över huvud och inte tänkte oss för. Vi har bara valt att planera vårt liv så här, under en period då barnen är små, för att sedan agera annorlunda senare. Men nu kommer detta "senare" kanske aldrig att gagna mig...ser det ut som. Och då blir det ju väldigt orättvist.

Offerkoftan passar dig dåligt dock.
Du måste ha extremt krävande barn för att med tre barn och ett hem att sköta jobba hårdare än någon annan du känner...

Jag har också skött tre barn, gått upp varje morgon etc OCH jobbat heltid. Och haft ett varmt, ombonat, renoverat hem som jag renoverat med mina egna små händer.

Kryddmix

Äldre 17 Feb 13:42

#75

Anonym (offerkofta) skrev 2014-02-17 13:35:23 följande:

Offerkoftan passar dig dåligt dock.
Du måste ha extremt krävande barn för att med tre barn och ett hem att sköta jobba hårdare än någon annan du känner...

Jag har också skött tre barn, gått upp varje morgon etc OCH jobbat heltid. Och haft ett varmt, ombonat, renoverat hem som jag renoverat med mina egna små händer.

Men vad du var duktig då! Herregud låt oss ge dig applåder för du är ju sååååå duktig så!

Alltså lägg av. Offerkofta? Jaja synd att alla inte kan vara så jävla otroligt grymma som dig då. Stående ovationer för dig.

Anonym (offerkofta)

Äldre 17 Feb 13:45

#76

Kryddmix skrev 2014-02-17 13:42:03 följande:

Men vad du var duktig då! Herregud låt oss ge dig applåder för du är ju sååååå duktig så!

Alltså lägg av. Offerkofta? Jaja synd att alla inte kan vara så jävla otroligt grymma som dig då. Stående ovationer för dig.

Klarar du inte av att ta hand om dina barn OCH arbeta samtidigt heller?

TS anser att hon har arbetat mer än någon annan hon känner med tre barn och ett hem att ta hand om. Jösses - det är väl inte så svårt? Det får de flesta ensamstående göra. De har inget val. Det är ingen som går in och applåderar en för att man är normalfungerande och ta hand om de barn man sätter till världen OCH är kapabel att försörja sig själv...

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 13:59

#77

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 13:25:43 följande:

Exakt. Att tro att jag varit LEDIG i 10 år är fullständigt absurt! Jag jobbar hårdare, dygnet runt, än någon annan jag känner eller känt. Jag är ALDRIG ledig! Inte ens på kvällar/nätter, då jag ensam sköter vårt yngsta barn som har en del problematik gällande sömn och mat och därför vaknar ofta. Sedan hon föddes för 2 år sedan har jag ensam tagit varje natt med henne (= ammat flera gånger/natt + varit vaken 1-3 timmar i streck), för att sedan gå upp på morgonen och sköta hem, barn, matlagning, städning, inhandling, sjukhusbesök, osv. ofta med ca 4 timmars sömn i bagaget. Har inte varit utomlands eller på någon annan semester på 8 år (men det har min man varit, flera gånger!). Har sovit totalt ca 4 hela nätter på 8 år, utan barn närvarande - och dessa nätter är utspridda! Senaste gången jag var ute och roade mig (bio + restaurang med maken), var för mer än 2 år sedan, innan 3:e barnet kom.

ALLT jag gör, dygnet runt, är för min familj. VARFÖR det är så här, finns det varken tid eller utrymme att precisera, (inte intresse heller), så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag känt mig tvungen att agera som jag gjort, för att familjen skulle fungera och för att alla skulle må bra. Dvs. alla utom jag..

Mitt eget val, tja..det var det ju förvisso, men det var knappast ett helt FRITT val! Jag gjorde vad jag ansåg att jag behövde göra, för min familjs skull, och offrade mig själv. Trodde dock inte att jag skulle hamna i denna sits. Vi har som sagt varit ett par ganska länge, i över 10 år, och är över 35 år gamla båda två. Det var knappast en "tonårsförälskelse" där vi skaffade barn hals över huvud och inte tänkte oss för. Vi har bara valt att planera vårt liv så här, under en period då barnen är små, för att sedan agera annorlunda senare. Men nu kommer detta "senare" kanske aldrig att gagna mig...ser det ut som. Och då blir det ju väldigt orättvist.

Om det nu har varit en dygnet runt börda för dig sen barnen kom för 8 år sen så förstår jag inte att du valde att skaffa fler. Själv har jag fått arbeta heltid OCH tagit hand om mina 3 barn ensam. Det har gått det med.

Anonym (offerkofta)

Äldre 17 Feb 14:07

#78

Anonym (1) skrev 2014-02-17 13:59:39 följande:

Om det nu har varit en dygnet runt börda för dig sen barnen kom för 8 år sen så förstår jag inte att du valde att skaffa fler. Själv har jag fått arbeta heltid OCH tagit hand om mina 3 barn ensam. Det har gått det med.

Vi är tydligen otroligt grymma vi som klarar av barn, hem OCH arbete :)
Trodde det var ganska normalt...

Kryddmix

Äldre 17 Feb 14:14

#79

Anonym (offerkofta) skrev 2014-02-17 13:45:28 följande:

Klarar du inte av att ta hand om dina barn OCH arbeta samtidigt heller?

TS anser att hon har arbetat mer än någon annan hon känner med tre barn och ett hem att ta hand om. Jösses - det är väl inte så svårt? Det får de flesta ensamstående göra. De har inget val. Det är ingen som går in och applåderar en för att man är normalfungerande och ta hand om de barn man sätter till världen OCH är kapabel att försörja sig själv...

Jo det gör jag. Men jag måste dra ner på arbetstimmarna om mina barn ska vara hemma, sjuka eller om de inte går på dagis, förskola och så vidare. jag har inga biologiska barn men jag har blivit vårdnadshavare åt tre stycken och jag gör allt som du gör men jag får myyyycket hjälp av min man. Och det leder också till att vi båda är helt slutkörda kl 20-21. Vi umgås med barnen ca 3 timmar per dag. OM man har möjlighet att vara med barnen mer och undvika allt sånt så varför inte?? Varför är hemmafru så dåligt? Det är väl skönt att man slipper all stress och trötthet om man kan? Varför är just din situation med jobb och barn så mycket bättre och imponerande?? Ja det går om man vill och om man inte har något val. Men man får samtidigt offra en massa annat också. Och när mina barn blir sjuka och jag ringer in sjuk i sista minut så förstår du hur mycket det förstör på min arbetsplats?? Vilka konsekvenser det leder till?? Nej så det är inte bara bra att jobba, ha barn och sköta ett hem. Och ditt inlägg irriterade mig för att du verkade nedvärdera hennes val att vara hemmafru och att hon inte kunde vara lika duktig som dig.

elmadumle

Äldre 17 Feb 14:16

#80

Rödtott skrev 2014-02-17 13:27:31 följande:

Stod det verkligen att hon betalat för renoveringen? Jag läste det som att hon ägnat sig åt renovering/heminredning (underförstått som han betalat eftersom han är den med inkomst). Det hon är bitter över är väl arbetsinsatsen/ansträngningen som hon lagt ner på ett vackert hem som nu han får njuta av själv.

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 23:54:22 följande:.

......
Å andra sidan har jag ingen aning om vad det skulle vara för avtal...? Vi har skrivit ett äktenskapsförord, men det syftar mest till att skydda min mans privata egendom (från mig..). Jag har aldrig haft något att skydda, då jag inte ägt något av ekonomiskt värde. Det som känns surt är dock att jag varit den som inrett och renoverat vårt hem (med mina egna händer, min tid och min ansträngning), samt givetvis också varit med och betalat kostnaderna för dessa renoveringar som i sin tur höjt värdet på boendet...(som min man alltså äger). Naivt kanske, men jag har ju sett det som att vi ökat trivseln för oss alla i familjen: vi lever ju alla i bostaden och ska ju trivas. Jag har inte betraktat bostaden som "hans", utan VÅR. Vad skulle jag göra - vägra renovera och öka trivseln, eftersom vi KANSKE skulle skilja oss någon dag, många år framåt i tiden, och då skulle alla förbättringar bara gagna min man, och inte mig?

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

INNEHÅLL