• Anonym (Orolig)

    Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

    Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

    Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
    1. Utan hem
    2. Utan arbete
    3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
    4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

    Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
    1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
    2. Arbete = inkomst
    3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.


    Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:


    1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.


    2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?


    3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

    Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

  • Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(
  • Queenie70

    Inte för att vara "sån" TS, men du skriver att du varit hemma och tagit hem och hus och barn och stöttat din man som gjort karriär i många herrans år, och därmed inte ska betraktas som nån korkad Bimbo. Att du under alla dessa år gjort detta utan att se om ditt hus, se till att du har kapital, att du har nån trygghet, att han betalt in pension till dig etc etc. är själva definitionen av korkad bimbo för mig. Du har satt dig i den klassiska kvinnofällan. Nu är det liksom som det är. Men jag skulle råda dig att i detta läge INTE separera, utan att nu (så dags) vara lite smart och se om ditt hus ekonomiskt innan du skiljer dig.

  • Anonym (1)
    SupersurasunkSara skrev 2014-02-17 11:45:40 följande:
    Givetvis har du all rätt att svara, men svara TS istället för att diskutera med mig kanske? Ja, men jag tar, som sagt, för givet, att TS kommer att försöka bo så nära som det går för att kunna ha varannan vecka.

    Vad stämmer inte? Om man har gemensam vårdnad och inte kommer överens så döms det oftare till enskild för den ena, inte om man har lättare problem men annars. Skitsamma du får ha din tro och uppfattning så har jag min, för det är meningslöst att prata om det här eftersom det är OT, det hjälper inte TS ett dugg.

    OM de skiljer sig får de givetvis ordna med ett umgängesavtal, NU har de så klart inget vilket jag heller aldrig påstått. Du upprepar dessutom bara en del jag redan skrivit.
    Så du får argumentera mot mig men jag får inte diskutera med dig? Haha.

    Vi har bostadsbrist i landet... Ts har varken pengar eller jobb...

    Nej. Precis du hjälper inte Ts med påståenden som inte stämmer.

    Får ordna. Visst, vi ser väl hur det blir. Jag har skrivit innan dig. Är du på dåligt humör idag?


  • Tuva78
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 23:54:22 följande:.
    ......

    Å andra sidan har jag ingen aning om vad det skulle vara för avtal...? Vi har skrivit ett äktenskapsförord, men det syftar mest till att skydda min mans privata egendom (från mig..). Jag har aldrig haft något att skydda, då jag inte ägt något av ekonomiskt värde. Det som känns surt är dock att jag varit den som inrett och renoverat vårt hem (med mina egna händer, min tid och min ansträngning), samt givetvis också varit med och betalat kostnaderna för dessa renoveringar som i sin tur höjt värdet på boendet...(som min man alltså äger). Naivt kanske, men jag har ju sett det som att vi ökat trivseln för oss alla i familjen: vi lever ju alla i bostaden och ska ju trivas. Jag har inte betraktat bostaden som "hans", utan VÅR. Vad skulle jag göra - vägra renovera och öka trivseln, eftersom vi KANSKE skulle skilja oss någon dag, många år framåt i tiden, och då skulle alla förbättringar bara gagna min man, och inte mig?
    Jag tycker du skall se till att få till ett samtal med en skicklig skilsmässojurist. De flesta bjuder på en halvtimmes rådgivning. Det här skall du inte ens tänka på att försöka fixa själv. Du behöver hjälp av någon som kan lagrummet, annars kommer du bli lurad på sånt som du verkligen har rätt till vid en skilsmässa. Även om det finns äktenskapsförord så finns det en hel massa kryphål som en jurist kan hitta, men som du, utan juridisk utbildning och erfarenhet, inte förstår.

    Ring nån som kan!
  • Furstinna
    Queenie70 skrev 2014-02-17 11:49:38 följande:
    Inte för att vara "sån" TS, men du skriver att du varit hemma och tagit hem och hus och barn och stöttat din man som gjort karriär i många herrans år, och därmed inte ska betraktas som nån korkad Bimbo. Att du under alla dessa år gjort detta utan att se om ditt hus, se till att du har kapital, att du har nån trygghet, att han betalt in pension till dig etc etc. är själva definitionen av korkad bimbo för mig. Du har satt dig i den klassiska kvinnofällan. Nu är det liksom som det är. Men jag skulle råda dig att i detta läge INTE separera, utan att nu (så dags) vara lite smart och se om ditt hus ekonomiskt innan du skiljer dig.



    Det är väldigt hårda ord men tyvärr helt sant..
  • 059

    Ett sätt att skydda sig i din situation är att ha ställt sig i bostadskö på orter i din närhet (eller där du kan tänka dig bo). Då blir du i alla fall inte bostadslös om ni separerar.

    Jag står i bostadskö trots lyckligt gift. Det är för min egen skull.

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Samma sits.) skrev 2014-02-17 00:42:12 följande:
    Ungefär exakt lika var det för min ex-tjej då vi gick isär, vi har dock bara ett barn tillsammans som hon vart hemma med och tagit hand om sedan hon föddes.

    Jag har jobbat sedan jag gick ur skolan, hon har endast haft någon timanställning här och där och på så sätt inte kunnat spara/köpa något till sig själv.

    När vi gick isär så var lägenheten min och redan betald (Hade den dock innan vi flyttade ihop) och jag hade massor med pengar på mitt sparkonto och en lägenhet proppfylld med saker, hade även en bil som var 4 månader gammal utan lån på.

    När vi gick isär så kom vi överens om att hon skulle ha våran dotter då jag jobbar extremt mycket och jag skulle då ha henne på helgerna. Jag skulle aldrig vilja se att min dotter åker någon gammal skitbil som inte är säker eller att hon bor i någon förort med sin mamma i en sunkig lägenhet och knappt har några möbler, leksaker, dator osv så jag gjorde såhär:

    Jag skrev över lägenheten på min dåvarande sambo, jag skrev även över bilen på henne. Det enda jag tog från lägenheten när jag flyttade var mina egna kläder, jag gav henne även en stor del av summan jag hade på mitt sparkonto så dom skulle klara sig till hon skaffat ett fast jobb. Det var nog de bästa beslutet i hela mitt liv.

    Nu bor hon där med sin nya kille, våran dotter och deras gemensamma barn, och jag har byggt upp mitt liv igen till samma standard jag hade innan utan att det drabbade någon.

    Varför måste man hålla på och bråka om saker när det är så lätt att lösa? Hon är kvinnan som födde mitt barn, och en gång i tiden älskade jag henne över allt på jorden, klart jag inte vill att hon ska ha de dåligt och må dåligt, det drabbar ju även mitt barn.

    OJ, jag ser nu att tråden verkligen expanderat under natten och jag ska nu försöka "läsa ifatt" lite, men ovanstående inlägg MÅSTE jag bara kommentera direkt:


    Vilken MAN du är!! SÅ ska en riktig man och pappa agera, tycker jag. Ansvarsfullt, moget, kärleksfullt, osjälviskt - hela kittet. En stående ovation får du av mig. Önskar att alla tänkte som du. Det är ju precis SÅ det är: om man lämnar varandra i bitterhet, avund och med hämnd i sinnet, drabbar det givetvis även BARNEN! Lyckligtvis kunde du se förbi allt detta och anstränga dig för att skapa en bra och kärleksfull grund för HELA familjen att stå på, så att ALLA kunde starta om med ungefär lika bra förutsättningar. Som du också skriver: "Hon är kvinnan som födde mitt barn, och en gång i tiden älskade jag henne över allt på jorden, klart jag inte vill att hon ska ha de dåligt och må dåligt, det drabbar ju även mitt barn." Önskar dig all glädje och framgång i livet, du ovanliga man.

  • elmadumle

    Eftersom ts inte har varken jobb eller bostad så blir väl barnen fortsatt skrivna hos pappan, det är väl det allra bästa för barnen ska inte behöva bo i kappsäck någonstans, sedan när du ordnat med bostad kan barnen komma och vara hos dig. Du skriver att du har varit med och betalat för renovering osv, hur då när du inte har någon inkomst?

  • nevermind
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 12:49:32 följande:

    OJ, jag ser nu att tråden verkligen expanderat under natten och jag ska nu försöka "läsa ifatt" lite, men ovanstående inlägg MÅSTE jag bara kommentera direkt:


    Vilken MAN du är!! smile1.gif SÅ ska en riktig man och pappa agera, tycker jag. Ansvarsfullt, moget, kärleksfullt, osjälviskt - hela kittet. En stående ovation får du av mig. smile1.gif Önskar att alla tänkte som du. Det är ju precis SÅ det är: om man lämnar varandra i bitterhet, avund och med hämnd i sinnet, drabbar det givetvis även BARNEN! Lyckligtvis kunde du se förbi allt detta och anstränga dig för att skapa en bra och kärleksfull grund för HELA familjen att stå på, så att ALLA kunde starta om med ungefär lika bra förutsättningar. Som du också skriver: "Hon är kvinnan som födde mitt barn, och en gång i tiden älskade jag henne över allt på jorden, klart jag inte vill att hon ska ha de dåligt och må dåligt, det drabbar ju även mitt barn." Önskar dig all glädje och framgång i livet, du ovanliga man. smile1.gif


    Du får ursäkta TS, men du har gjort drabbar väl just barnen..? Hemlös och utan inkomst, alternativt måste barnen stanna i ett olyckligt hem.

    Anyway, hur ser det ut med besparingar? Hälften av pengarna är ju dina vid en skilsmässa.
  • Tuva78
    nevermind skrev 2014-02-17 13:20:27 följande:
    Anyway, hur ser det ut med besparingar? Hälften av pengarna är ju dina vid en skilsmässa.
    Inte säkert. Beror helt på vad som står i äktenskapsförordet.

    Gå till en jurist TS!
  • Anonym (Orolig)
    Kryddmix skrev 2014-02-17 10:52:26 följande:
    Finns flera som har nämnt att "hon får skylla sig själv" eller "du har bäddat din säng, ligg i den nu". Som jag sa, anklagande. Att du sen antar att hon har tagit 10 års ledigt är ju rent ut sagt korkat.
    1. Hon är sjukskriven som hon nämner
    2. Hemmafru behöver inte innebära att man är "ledig". 

    Du vet inte tillräckligt mycket om ts för att döma henne så enkelt. 
    Exakt. Att tro att jag varit LEDIG i 10 år är fullständigt absurt! Jag jobbar hårdare, dygnet runt, än någon annan jag känner eller känt. Jag är ALDRIG ledig! Inte ens på kvällar/nätter, då jag ensam sköter vårt yngsta barn som har en del problematik gällande sömn och mat och därför vaknar ofta. Sedan hon föddes för 2 år sedan  har jag ensam tagit varje natt med henne (= ammat flera gånger/natt + varit vaken 1-3 timmar i streck), för att sedan gå upp på morgonen och sköta hem, barn, matlagning, städning, inhandling, sjukhusbesök, osv. ofta med ca 4 timmars sömn i bagaget. Har inte varit utomlands eller på någon annan semester på 8 år (men det har min man varit, flera gånger!). Har sovit totalt ca 4 hela nätter på 8 år, utan barn närvarande - och dessa nätter är utspridda! Senaste gången jag var ute och roade mig (bio + restaurang med maken), var för mer än 2 år sedan, innan 3:e barnet kom.

    ALLT jag gör, dygnet runt, är för min familj. VARFÖR det är så här, finns det varken tid eller utrymme att precisera, (inte intresse heller), så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag känt mig tvungen att agera som jag gjort, för att familjen skulle fungera och för att alla skulle må bra. Dvs. alla utom jag.. Mitt eget val, tja..det var det ju förvisso, men det var knappast ett helt FRITT val! Jag gjorde vad jag ansåg att jag behövde göra, för min familjs skull, och offrade mig själv. Trodde dock inte att jag skulle hamna i denna sits. Vi har som sagt varit ett par ganska länge, i över 10 år, och är över 35 år gamla båda två. Det var knappast en "tonårsförälskelse" där vi skaffade barn hals över huvud och inte tänkte oss för. Vi har bara valt att planera vårt liv så här, under en period då barnen är små, för att sedan agera annorlunda senare. Men nu kommer detta "senare" kanske aldrig att gagna mig...ser det ut som. Och då blir det ju väldigt orättvist.
Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(