Anonym (Orolig)

Äldre 16 Feb 14:36

188 svar

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
1. Utan hem
2. Utan arbete
3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
2. Arbete = inkomst
3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.

Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:

1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.

2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?

3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

Kryddmix

Äldre 17 Feb 10:52

#51

Anonym (yy) skrev 2014-02-17 10:38:23 följande:

Det är det väl ingen som sagt eller krävt? Men faktum är att ts har valt ett liv utan egen försörjning o arbete. O nu räknar hon med att samhället ska fixa detta åt henne. Du tycker alltså att alla kan ta 10 års ledig o sen räkna med att bli försörjd av andra?

Finns flera som har nämnt att "hon får skylla sig själv" eller "du har bäddat din säng, ligg i den nu". Som jag sa, anklagande. Att du sen antar att hon har tagit 10 års ledigt är ju rent ut sagt korkat.
1. Hon är sjukskriven som hon nämner
2. Hemmafru behöver inte innebära att man är "ledig".

Du vet inte tillräckligt mycket om ts för att döma henne så enkelt.

Lindsey Egot the only one

Äldre 17 Feb 10:53

#52

Skulle din man kunna gå ner i arbetstid för att kunna hämta och lämna barnen på dagis/fritids eller arbetar han så att du måste ta barnen även vid en skilsmässa?

Furstinna

Äldre 17 Feb 10:57

#53

Vet ej om detta tagits upp men kan du inte se till att skaffa ett jobb nu? Stå ut ett tag tills du har ett arbete, ställ dig i bostadskö direkt och förbered dig inför skilsmässan.

Anonym (Please)

Äldre 17 Feb 11:06

#54

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 15:25:18 följande:

Okej, några förtydliganden:

1. Boendet ÄR hans enskilda egendom, vilket även finns nedtecknat i ett äktenskapsförord. Jag har INGA som helst möjligheter att ta del av boendet, eller en ev. försäljning därav. = Jag står på "bar backe".

2. Jag förväntar mig inte att "någon annan" ska ge mig en bostad, åtminstone inte på det sätt som vissa tycks tolka mig. Jag menar att eftersom vi nu har ovanstående grundförutsättningar när vi ev. skiljer oss, dvs. att jag faktiskt inte HAR något boende, medan han har det, så bör det väl finnas någonstans dit jag kan vända mig för att få ekonomiskt stöd så att jag kan söka en egen lägenhet, där jag och barnen kan bo? Men vad händer fram tills dess att jag ev. får en ny lägenhet? Kan min man kasta ut mig (då han ju äger lägenheten)? Har han inte några SKYLDIGHETER gentemot sin fru och partner sedan 10 år tillbaka, då jag satsat ALLT på OSS, på vår familj, på HANS karriär (som jag ju trodde skulle gagna oss ALLA, inte enbart honom!)?

Förstå mig rätt: jag är ingen korkad bimbo som suttit på häcken alla dessa år och haft semester.. Jag har jobbat ihjäl mig "i det tysta", som hemmafru, som mamma, som min makes ständiga rådgivare/stöttepelare i vått och torrt! Jag har burit våra barn genom tre graviditeter, genomgått tre hemska förlossningar och offrat hela mitt utseende, min kropp, min hälsa, mitt sociala kontaktnät, min karriär m.m., för att satsa på det VI tillsammans kommit fram till att jag behöver satsa på, för att VI ska nå våra gemensamma mål. Men nu, om vi skiljer oss, är allt förgäves: Han får alla fördelarna av mina uppoffringar, och jag står ensam kvar med alla nackdelar. DÄRFÖR tycker jag att han borde hållas ansvarig för sin del av detta misslyckande (=skilsmässan), om inte annat så åtminstone moraliskt, och se till att vi får någorlunda likvärdiga förutsättningar att "starta om" på nytt. Eller ska jag stå helt tomhänt med alla problem, som tack för 10 års trogen service?!

Det här har kanske skrivits, men om man nu vill ha ett förhållande där man som kvinna tar hand om hem och barn och antingen är hemmafru eller jobbar deltid, måste man ju vara så klok att man skriver ett avtal med sin man om att han då i gengäld betalar in till pensionen samt till ett banksparande som man kan ta av om man går i sär.

Anonym (Please)

Äldre 17 Feb 11:07

#55

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 15:25:18 följande:

Han får alla fördelarna av mina uppoffringar, och jag står ensam kvar med alla nackdelar. DÄRFÖR tycker jag att han borde hållas ansvarig för sin del av detta misslyckande (=skilsmässan), om inte annat så åtminstone moraliskt, och se till att vi får någorlunda likvärdiga förutsättningar att "starta om" på nytt. Eller ska jag stå helt tomhänt med alla problem, som tack för 10 års trogen service?!

Just det, och det är därför så många på detta forum avråder kvinnor från att bli hemmafruar!!!

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 11:09

#56

Anonym (Orolig) skrev 2014-02-16 23:54:22 följande:

Oj, så snabba vissa är att döma andra... Inte så medmänskligt precis, inte trevligt heller.. Nåja, jag överlever.

Visst - om man är otroligt krass så kan man givetvis hävda att jag själv valt att vara hemma med barnen osv, men riktigt så enkelt är det dock inte. Det finns en uppsjö faktorer som ni inte känner till och som jag kommer att fortsätta hålla för mig själv, då de inte är relevanta i sammanhanget. Men kort sagt så finns det ett antal anledningar till varför jag varit hemma så pass länge som jag varit, och varför jag nu befinner mig i denna situation. Jag anser verkligen inte att "det är mitt eget fel", då jag hela tiden agerat med min familjs bästa för ögonen, så som jag anser att en mamma och hustru bör göra. Vad skulle jag annars göra? Visst kunde jag uteslutande (eller till merparten) sett till vad som vore bäst för MIG, men i så fall hade det ofta gått rakt emot vad jag vetat varit bäst för mina barn t.ex. När jag valde att skaffa barn, valde jag också att sätta dem FÖRST, och det är precis vad jag gjort. Och gör. Det ångrar jag inte. Det enda jag ångrar, är att jag inte upprättade någon form av avtal som skyddar mig i min nuvarande situation (som jag dock inte trodde jag skulle hamna i..).

Å andra sidan har jag ingen aning om vad det skulle vara för avtal...? Vi har skrivit ett äktenskapsförord, men det syftar mest till att skydda min mans privata egendom (från mig..). Jag har aldrig haft något att skydda, då jag inte ägt något av ekonomiskt värde. Det som känns surt är dock att jag varit den som inrett och renoverat vårt hem (med mina egna händer, min tid och min ansträngning), samt givetvis också varit med och betalat kostnaderna för dessa renoveringar som i sin tur höjt värdet på boendet...(som min man alltså äger). Naivt kanske, men jag har ju sett det som att vi ökat trivseln för oss alla i familjen: vi lever ju alla i bostaden och ska ju trivas. Jag har inte betraktat bostaden som "hans", utan VÅR. Vad skulle jag göra - vägra renovera och öka trivseln, eftersom vi KANSKE skulle skilja oss någon dag, många år framåt i tiden, och då skulle alla förbättringar bara gagna min man, och inte mig?

Jag kan inte låta bli att fundera hur du har betalat för renoveringarna utan att ha sparande eller inkomst.....

SupersurasunkSara

Äldre 17 Feb 11:25

#57

Anonym (1) skrev 2014-02-17 10:25:35 följande:

Om Ts blir bostadslös eller flyttar långt ifrån där barnen bor så blir det omöjligt med varannan vecka.

Nej. Kan man inte samarbeta så kan man inte heller ha ensam vårdnad.

Nej. Det har betydelse för mycket mer och Ts kan inte flytta dem från deras hem utan att pappan accepterar det.

Ang bostadslösheten så har jag redan skrivit om det. Flyttar hon långt säger det si ju självt att de inte kan ha varannan vecka så varför ens ta upp det??

Kan man inte samarbeta kan man inte ha gemensam vårdnad antar jag att du menar, men eftersom TS är den som tagit hand om barnen tills nu är det troligare att HON får enskild vårdnad om dem än mannen. Förutsatt att hon har någonstans att bor, varför tror du jag uppmanar henne att söka bostad?

TS har all rätt i världen att ta hem barnen till sig vad pappan än säger så länge barnen är tillbaka hos pappan när hans umgänge börjar så vad dillar du om? Om barnen är mest hos henne ska de vara skrivna där och det är inget pappan kan säga något om, skattemyndigheten folkbokför dem där de har sin huvudsakliga dygnsvila.

Vad mer som är av betydelse beror folkbokföringsadressen på? Ja, skolval förvisso, är de inte överens så skrivs de in i den skolan som ligger närmast folkbokföringsadressen, men något mer kommer jag inte på i brådrasket.

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 11:35

#58

SupersurasunkSara skrev 2014-02-17 11:25:44 följande:

Ang bostadslösheten så har jag redan skrivit om det. Flyttar hon långt säger det si ju självt att de inte kan ha varannan vecka så varför ens ta upp det??

Kan man inte samarbeta kan man inte ha gemensam vårdnad antar jag att du menar, men eftersom TS är den som tagit hand om barnen tills nu är det troligare att HON får enskild vårdnad om dem än mannen. Förutsatt att hon har någonstans att bor, varför tror du jag uppmanar henne att söka bostad?

TS har all rätt i världen att ta hem barnen till sig vad pappan än säger så länge barnen är tillbaka hos pappan när hans umgänge börjar så vad dillar du om? Om barnen är mest hos henne ska de vara skrivna där och det är inget pappan kan säga något om, skattemyndigheten folkbokför dem där de har sin huvudsakliga dygnsvila.

Vad mer som är av betydelse beror folkbokföringsadressen på? Ja, skolval förvisso, är de inte överens så skrivs de in i den skolan som ligger närmast folkbokföringsadressen, men något mer kommer jag inte på i brådrasket.

Jag har rätt att svara i tråden även om det retar dig. "långt" kan vara grannkommunen....

Nej, det stämmer inte.

Umgänge börjar??? Var har pappan och Ts skrivit ett umgängesavtal? Nu finns ingen risk att barnen bor hos en hemlös förälder och bor mannen kvar så blir barnen kvarskrivna, även vid växelvis boende.

Anonym (Please)

Äldre 17 Feb 11:36

#59

Hmmm... TS skriver att hon satsat allt för att barnen ska få det så bra som möjligt. Om de skiljer sig kanske barnen har det bäst hos sin pappa. Då borde hon satsa på att han blir boendeförälder och hon har barnen varannan helg.

SupersurasunkSara

Äldre 17 Feb 11:45

#60

Anonym (1) skrev 2014-02-17 11:35:04 följande:

Jag har rätt att svara i tråden även om det retar dig. "långt" kan vara grannkommunen....

Nej, det stämmer inte.

Umgänge börjar??? Var har pappan och Ts skrivit ett umgängesavtal? Nu finns ingen risk att barnen bor hos en hemlös förälder och bor mannen kvar så blir barnen kvarskrivna, även vid växelvis boende.

Givetvis har du all rätt att svara, men svara TS istället för att diskutera med mig kanske? Ja, men jag tar, som sagt, för givet, att TS kommer att försöka bo så nära som det går för att kunna ha varannan vecka.

Vad stämmer inte? Om man har gemensam vårdnad och inte kommer överens så döms det oftare till enskild för den ena, inte om man har lättare problem men annars. Skitsamma du får ha din tro och uppfattning så har jag min, för det är meningslöst att prata om det här eftersom det är OT, det hjälper inte TS ett dugg.

OM de skiljer sig får de givetvis ordna med ett umgängesavtal, NU har de så klart inget vilket jag heller aldrig påstått. Du upprepar dessutom bara en del jag redan skrivit. Eftersom du uppenbarligen saknar läsförståelse får du diskutera med dig själv eller någon annan, jag har inte lust, det är meningslöst eftersom du uppenbarligen bara vill tramsa.

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

INNEHÅLL