• Anonym (Orolig)

    Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

    Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

    Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
    1. Utan hem
    2. Utan arbete
    3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
    4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

    Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
    1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
    2. Arbete = inkomst
    3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.


    Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:


    1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.


    2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?


    3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

    Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

  • Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(
  • Anonym (1)
    Kryddmix skrev 2014-02-17 21:38:26 följande:
    Men hon har ju inte varit sjukskriven hela denna tiden i 10 år! Hon har ju jobbat emellanåt skrev hon. Hon har inte levt på bidrag hela tiden. Hon gjorde ett aktivt val med sin man att han skulle jobba och hon skulle vara hemmafru. Och folk är anklagande och börjar skriva skit sim att hon får skylla sig själv och att det är bimbo aktigt och säga en massa hemska grejer när hon redan mår dåligt som det är. Hon vill ha hjälp med situationen NU och inte frågar hon om vad hon borde ha gjort innan. Ingen har någon som helst förståelse för hennes situation. Speciellt när man vet så lite. Det är ju helt sjukt. 

    Angående sjukskrivningen så visst kan man arbeta om man kan sköta ett hem, men det är inte det som är rekommenderat av läkare. Jag själv VET vad det gör mot min rygg av att arbeta hemma när jag egentligen ska vara sängliggande men tyvärr jag måste sitta bredvid badkaret när barnen duschar och tvättar sig varje kväll för jag är rädd att något ska hända de, jag måste stå vid spisen och laga mat för jag tänker inte ge mina barn mackor varje dag. Jag tänker inte sitta och se en massa skit på marken när barnen springer in med lera på fötterna och låta det ligga kvar i en vecka och bli värre bara för att "annars hade jag lika bra kunnat gå och jobba och gjort allt detta på kvällen efter jobbet". Sen så går jag och lägger mig på kvällen med mer ont i ryggen kanske men då vet jag iaf att mina barn mår bra trots att jag fick lida lite mer. 

    Alltså nolllll förståelse har ni. 
    Gjorde hon? Hon skrev väl bara att hon har varit föräldraledig emellanåt och hjälpt mannen, vid sidan av allt, att starta företag?

    Jag har förståelse för de som är för sjuka för att arbeta. Däremot saknar jag förståelse för de som kan arbeta men väljer att göra så mycket hemma, och i mannens företag, samt skaffar fler barn som innebär att de inte kommer att kunna yrkesarbeta igen. Too bad. Sån är jag.
  • Kjell2
    Anonym (Orolig) skrev 2014-02-17 18:12:30 följande:
    Kjell2: Det slog mig när jag läste mitt inlägg till dig (där jag tackade dig för ditt svar) att det kanske skulle kunna uppfattas som ironiskt/spydigt, men det var inte alls så jag menade. Jag är uppriktigt tacksam för dina inlägg, som jag anser håller god ton och är sakliga och konkreta. Ville bara förtydliga det. Okej, om det är så, så får jag utgå ifrån den (orättvisa) sanningen, och jobba därifrån. Men det är verkligen fult...Tack för tipset, jag ska kolla upp det! Av allt att döma är mitt hälsotillstånd mer eller mindre permanent nämligen.

    Jag behöver ett proffs som reder ut alla begrepp och lagar för mig, det förstår jag. Är inte helt säker på VART jag ska vända mig för att få hjälp av ett sådant, men jag ska försöka googla på detta ikväll när barnen sover, och sedan ringa runt och boka möten. Hoppas känna mig lite säkrare och tryggare i mina val när jag vet vart jag står, rent juridiskt. Kanske är det inte fullt så illa som jag tror i dagsläget. Eller kanske ännu värre...? *Gulp*



    Sök på advokat och familjerätt. Ta någon som du har lätt att besöka. Bäst om du kan få referenser, kanske från någon bekant som skiljt sig. Efter första träffen så känn efter om personkemin funkar.

    Mycker kommer hänga på hur mycket pengar det finns att dela.
  • Anonym (Orolig)
    Kryddmix skrev 2014-02-17 21:38:26 följande:
    Men hon har ju inte varit sjukskriven hela denna tiden i 10 år! Hon har ju jobbat emellanåt skrev hon. Hon har inte levt på bidrag hela tiden. Hon gjorde ett aktivt val med sin man att han skulle jobba och hon skulle vara hemmafru. Och folk är anklagande och börjar skriva skit sim att hon får skylla sig själv och att det är bimbo aktigt och säga en massa hemska grejer när hon redan mår dåligt som det är. Hon vill ha hjälp med situationen NU och inte frågar hon om vad hon borde ha gjort innan. Ingen har någon som helst förståelse för hennes situation. Speciellt när man vet så lite. Det är ju helt sjukt. 

    Angående sjukskrivningen så visst kan man arbeta om man kan sköta ett hem, men det är inte det som är rekommenderat av läkare. Jag själv VET vad det gör mot min rygg av att arbeta hemma när jag egentligen ska vara sängliggande men tyvärr jag måste sitta bredvid badkaret när barnen duschar och tvättar sig varje kväll för jag är rädd att något ska hända de, jag måste stå vid spisen och laga mat för jag tänker inte ge mina barn mackor varje dag. Jag tänker inte sitta och se en massa skit på marken när barnen springer in med lera på fötterna och låta det ligga kvar i en vecka och bli värre bara för att "annars hade jag lika bra kunnat gå och jobba och gjort allt detta på kvällen efter jobbet". Sen så går jag och lägger mig på kvällen med mer ont i ryggen kanske men då vet jag iaf att mina barn mår bra trots att jag fick lida lite mer. 

    Alltså nolllll förståelse har ni. 
    Kryddmix skrev 2014-02-17 21:40:33 följande:
    Lycka till och hoppas du får all hjälp du söker!

    Kan inte låta bli att tacka dig lite speciellt, för ditt ivriga stöd. Skönt med folk som har empati för andra. Men det beror kanske också en del på det faktum att du själv lever under liknande omständigheter, med ryggproblem, smärta och småbarn som ständigt behöver dig. Vi förstår varandra, helt enkelt. Jag önskar dig all lycka och hälsa i framtiden, och hoppas innerligt att dina ryggproblem lättar. Det är verkligen sjukt jobbigt att inte må bra när man samtidigt MÅSTE vara på "topp" för att orka och hinna med allt ens barn behöver för att få sina behov tillgodosedda på bästa sätt.

    Vad vill folk att vi ska göra egentligen?? Säga till barnen:


    - "Nej, idag får ni ingen middag, för jag måste faktiskt vila mig ett par timmar nu, det säger doktorn!".


    - "Tyvärr får ni ha era smutsiga, fläckiga kläder idag också...Ja, för 4:e dagen på rad - för jag får så jäkla ont i ryggen när jag hänger upp era kläder."

    - "Jasså, lillan har lyckats klättra upp på köksbordet nu igen? Jaja, då får hon väl ramla ner och slå sig då, för om jag som är sjukskriven för mina ryggsmärtor lyfter ner henne, trots att jag får helvetiskt ont, så kan jag lika gärna jobba 8 timmar om dagen.."


    - "Vill ni ha något att äta, säger ni? Nej barn, vi har ingen mat hemma. Vaddå, tycker ni att jag ska gå och handla och bära upp kassarna för våra 3 trappor, bara för att ni ska få mat?? Jag som har så ont i ryggen? Nej, jag är faktiskt sjukskriven, vet ni... Du som är 4 år gammal kan väl ta lillasyster i handen och gå och handla själv? Och när ni kommer tillbaka kan ni väl laga lite middag, när ni ändå håller på... Jag börjar faktiskt bli lite hungrig själv..." 

    Galet.

    Men som sagt: lycka till "Kryddmix", jag hoppas att "ödet" belönar dig för dina uppoffringar i framtiden. Och mig...

  • Tow2Mater
    Kryddmix skrev 2014-02-17 20:47:15 följande:
    . du kanske har möjlighet att få hjälp av vänner och familj att sköta ditt hem och barnen men jag har inte det så när min man var borta tex en vecka på jobb så tänker jag inte sitta still och låta barnen sköta sig själva och bo i smuts, gå hungriga, inte få vara barn, inte få läxhjälp. De är fan små. Klarar ju knappt av att gå på toa själva. Du kanske gör det med din familj och dina barn men dina val och dina beslut är inte det rätta för alla. Förstår du?
    Du sa ju "För då gjorde jag all jobb under dagen så vi kunde ta det lugnt och njuta av varandras sällskap på kvällen och faktiskt investera mer tid på att bara vara familj och inte spendera tiden på att tvätta och städa".
  • Anonym (been there)

    Hej Ts jag har varit i samma sits och fick ensam vårdnad om barnen. Tappa inte hoppet. Styrkekramar

  • Anonym (X 2)

    Kryddmix: Modern vård rekommenderar väl inte veckovis sängliggande mot ryggont? T.o.m nyopererade och färska diskbråck uppmuntras till aktivitet. Stå är mindre belastande än att sitta. Man behöver stärka sig, inte atrofiera!

  • nevermind
    Anonym (Offerkofta) skrev 2014-02-17 20:37:05 följande:
    Och jag föredrar att mina skattepengar går till tre veckors sjukskrivning för någon som följer läkarens råd, tar det lugnt och snabbt blir frisk igen och kan komma tillbaka till sitt arbete och därigenom hjälpa till att bygga vår välfärd, än att betala för en tre månader lång sjukskrivning för att någon "inte kan vara still" och plötsligt ska ta hela ansvaret för hem och barn.
  • Anonym (yy)
    Kryddmix skrev 2014-02-17 20:35:08 följande:
    Det är mycket jobb och det är mycket jobb vare sig man är sjuk eller inte. Att folk ska klanka ner på ts och säga att hon har varit ledig i 10 år när hon har gjort allt detta är, det är inte att vara ledig. Utan hon har gjort detta till sitt yrke. Och det är lika viktigt som vilket annat yrke.

    Sen är din åsikt självklart din åsikt. Men när man är sjukskriven så finns det ingen som står vakt över ens huvud och ser till att man verkligen inte gör något alls. Låt mig fråga dig... någon som har cancer kan faktiskt också jobba. Är denna person inte berättigad att vara sjukskriven tycker du? Eller måste man sakna armar och ben för att du ska tycka att man ska vara sjukskriven? Eller den som är sjukskriven ska inte göra något alls? 
    Där har du heeelt fel! man kan bli stämd för bedrägeri om det visar sig att man är fullt arbetsför fast manär sjukskriven.
  • Anonym (yy)
    Kryddmix skrev 2014-02-17 20:56:23 följande:
    Nej det tycker jag inte. Det finns en anledning till att TS är sjukskriven. Att hon inte har ett jobb för tillfället. Att folk har noll förståelse för en annan persons olycka när de vet så lite om situationen är ju helt sjukt. 
    Hon har ju inte varit sjukskriven hela tiden? Hon har VALT att vara hemma med barn. Så nu säger jag upp mig och väljer att vara hemma o ta hand om min familj, sen så betalar du för mig om 10 år - deal?
  • Kryddmix
    Anonym (X 2) skrev 2014-02-18 06:52:07 följande:
    Kryddmix: Modern vård rekommenderar väl inte veckovis sängliggande mot ryggont? T.o.m nyopererade och färska diskbråck uppmuntras till aktivitet. Stå är mindre belastande än att sitta. Man behöver stärka sig, inte atrofiera!
    Tack för att du informerar mig men jag tror nog jag vet mer om min situation än vad du vet. Roligt att ni tror att bara för att man delar med sig av en liiiiten detalj av hela situationen så vet ni tillräckligt för att döma. 
Svar på tråden Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(