Mizca

Äldre 18 Mar 11:38

213 svar

Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Jag har både läst och hört många kommentarer till unga blivande föräldrar som lyder: Varför skaffa barn så tidigt? Varför inte leva livet och ut o res, festa och liknande innan du binder upp dig?
Jag blir så irriterad över den eller liknande kommentarer.
Tar livet slut om man skaffar barn vid 20 års ålder eller kanske tidigare?
Klart att det underlättar om man gått ut skolan och har jobb att luta sig på men livet tar ju inte slut för att man väljer att bilda familj. Festa och resa kan man ju faktiskt göra när barnet är några år eller när man blir äldre själv. Vem säger att man slutar gå ut och roa sig när man blivit förälder? Vem hindrar att man skaffar barnvakt vid något tillfälle för att få vara själv med sin partner, kunna ta en resa eller gå ut på krogen med sina vänner?

Självklart skall man vara mogen att kunna ta hand om ett barn (kommer säkert få den kommentaren) men jag menar på att livet inte förstörs bara för att man väljer att skaffa barn vid 20 och inte 30. Det som de flesta påpekar att man inte kan göra för att man blir mamma funkar ju faktiskt efteråt också. Man kan ju ta med barnet på någon familjeresa?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-20 12:38
Självklart förändras livet när man får barn och allt är inte en dans på rosor men det jag vill få fram med mitt inlägg är att det inte är någon omöjlighet att göra saker även om man är mamma...
Iofs spelar åldern ingen roll för man kan göra samma sak oavsett hur gammal man är.. men varför lägga sig i folks val?

paulisa

Äldre 18 Mar 20:52

#81

Love3 skrev 2010-03-18 20:45:52 följande:

Klart att livet inte ser ut som innan när man skaffar barn!Men man blir inte fullt handikappad bara för att man får barn & är ung!Ja jag målar upp en bra bild för att jag har då inte upplevt det fullt så läskigt & uppofrande att få barn =)Är inne på min 3a nu, så livet är inte slut för det, absolut inte.

Klart det är läskigt och uppoffrande!! Jag älskar dock att prioritera mitt barn, jobba deltid, hämta tidigt på dagis (jobba hemifrån kvällar/nätter för att kompensera), göra utflykter, gå till öppna förskolan, laga god mat, planera barnvänliga sverigesemestrar i stugor etc. För mig är det en "uppoffring" som jag gärna gör, men utan min dotter hade jag ju levt lite annorlunda.

Eller kanske är det bara så att du är en bättre människa och mamma än vad jag är som upplever det annorlunda ;) Det är ju himla fult att säga att mammarollen är något annat än totalt underbar.

MammaMajs

Äldre 18 Mar 20:52

#82

paulisa skrev 2010-03-18 20:32:22 följande:Jag tycker absolut att man kan skaffa barn tidigt men jag tycker inte att man ska inbilla sig att man inte missar något för det kommer man att göra! Men kan inte ha allt: man måste välja

Samtidigt missar ni som skaffar barn senare annat, det är lite annat att blir förälder när man är yngre (nu var du förståss inte lastgammal själv) nu vid 32 känner jag att jag inte alls har samma ork och energi som jag hade vid 22 (kan visserligen till viss del vara barnens fel hahaha) Dessutom kommer jag och min man fortfarande vara unga när barnen är vuxna och vi kommer förhoppningsvis få väldigt lång tid tillsammans med våra barn och eventuella barnbarn.

TwistedSister

Äldre 18 Mar 20:54

#83

Ankissen skrev 2010-03-18 20:40:01 följande:

Livet tar inte slut, men jag är så otroligt glad för egen del att jag fick första barnet när jag var 27. Och varför då? Jo, för att åren mellan 19 och 24 var de absolut roligaste i mitt liv, när jag pluggade, festade, vände på dygnet, lagade näringslös mat, reste och pluggade utomlands och till slut skaffade min examen. Ja, man kan festa och gå ut när man har småbarn med, men det är inte lätt. Jag föredrar att ha levt ut livet så jag har något att se tillbaka på och berätta om för mitt barn. När barnen väl kommit vill jag göra saker med dem, t.ex resa, inte resa i väg själv och sitta på en pub i Berlin tills de stängde klockan 8 på morgonen och därifrån gå till Potsdamer Platz och titta på fotbolls VM på storbilds-TV. Sånt som jag gjorde innan barnen kom och som just då var så roligt. Hade jag fått barn vid 19 hade jag ju visst kunnat plugga, men inte på samma egovis som jag kunde nu. Och den perioden i livet tycker jag att alla är värda... Men det är min, lite flummiga åsikt.

Jag förstår det, men olika saker är olika viktiga för olika människor, och inträffar också vid olika tidpunkter i livet (på tal om flum). Därför blir så fel att säga att så här gjorde jag och det blev jättebra för mig därför borde alla andra göra samma, det funkar ju inte så. Du fick barn när det var bra för dig, och jag fick när det var bra för mig. Jag hade aldrig kunnat återskapa ditt liv i minsta detalj och känna mig nöjd med det, för det hade inte varit mitt. Jag tycker att alla är värda att följa sitt eget hjärta.

Yoshii

Äldre 18 Mar 20:54

#84

paulisa skrev 2010-03-18 20:52:05 följande:

Klart det är läskigt och uppoffrande!! Jag älskar dock att prioritera mitt barn, jobba deltid, hämta tidigt på dagis (jobba hemifrån kvällar/nätter för att kompensera), göra utflykter, gå till öppna förskolan, laga god mat, planera barnvänliga sverigesemestrar i stugor etc. För mig är det en "uppoffring" som jag gärna gör, men utan min dotter hade jag ju levt lite annorlunda. Eller kanske är det bara så att du är en bättre människa och mamma än vad jag är som upplever det annorlunda ;) Det är ju himla fult att säga att mammarollen är något annat än totalt underbar.

haha att jag skulle vara en bättre mamma tror jag inte ;)

Jag menade bara på att när man är ung så drar oftast äldre alla unga över samma kam Det var mera så jag menade.

Jag hade helt andra intressen än kanske många andra i min ålder.
Jag var gärna hemma & tog det lugnt än att gå ut & festa ${#lang_emotions_smile}$

paulisa

Äldre 18 Mar 20:56

#85

MammaMajs skrev 2010-03-18 20:52:20 följande:

Samtidigt missar ni som skaffar barn senare annat, det är lite annat att blir förälder när man är yngre (nu var du förståss inte lastgammal själv) nu vid 32 känner jag att jag inte alls har samma ork och energi som jag hade vid 22 (kan visserligen till viss del vara barnens fel hahaha) Dessutom kommer jag och min man fortfarande vara unga när barnen är vuxna och vi kommer förhoppningsvis få väldigt lång tid tillsammans med våra barn och eventuella barnbarn.

Visst finns där fördelar med att vara ung förälder (jag tycker ju själv att jag är det), men jag tror inte att man missar så himla mycket genom att skaffa barn lite senare. Jag tror att föräldrarollen är lika underbar för alla, gammal som ung.

zera

Äldre 18 Mar 20:56

#86

Ankissen skrev 2010-03-18 20:40:01 följande:

Livet tar inte slut, men jag är så otroligt glad för egen del att jag fick första barnet när jag var 27. Och varför då? Jo, för att åren mellan 19 och 24 var de absolut roligaste i mitt liv, när jag pluggade, festade, vände på dygnet, lagade näringslös mat, reste och pluggade utomlands och till slut skaffade min examen. Ja, man kan festa och gå ut när man har småbarn med, men det är inte lätt. Jag föredrar att ha levt ut livet så jag har något att se tillbaka på och berätta om för mitt barn. När barnen väl kommit vill jag göra saker med dem, t.ex resa, inte resa i väg själv och sitta på en pub i Berlin tills de stängde klockan 8 på morgonen och därifrån gå till Potsdamer Platz och titta på fotbolls VM på storbilds-TV. Sånt som jag gjorde innan barnen kom och som just då var så roligt. Hade jag fått barn vid 19 hade jag ju visst kunnat plugga, men inte på samma egovis som jag kunde nu. Och den perioden i livet tycker jag att alla är värda... Men det är min, lite flummiga åsikt.

fast vet du... alla dom sakerna du nämner har jag också gjort fast jag var liksom "klar" med allt sånt när jag var 20 och då fick barn. Och ändå har jag varit utomlands med kompisar å festat till gryningen, pluggat å upplevt både det ena och det andra :D alla blir "klara" med sånt olika fort :D

WPmamman

Äldre 18 Mar 21:00

#87

MammaMajs skrev 2010-03-18 20:52:20 följande:

Samtidigt missar ni som skaffar barn senare annat, det är lite annat att blir förälder när man är yngre (nu var du förståss inte lastgammal själv) nu vid 32 känner jag att jag inte alls har samma ork och energi som jag hade vid 22 (kan visserligen till viss del vara barnens fel hahaha) Dessutom kommer jag och min man fortfarande vara unga när barnen är vuxna och vi kommer förhoppningsvis få väldigt lång tid tillsammans med våra barn och eventuella barnbarn.

Du låter som min mor och far ${#lang_emotions_smile}$ Mamma var 19 och pappa 25 när de fick mig och de tycker det är så roligt nu med barnbarnen och att de har så mycket mer ork än vad mina far och morföräldrar hade med mig och mina syskon. Båda är sladdisar.
Men det handalr nog ändå mycket om hur man är som person, vilken energi man har handlar inte bara om åldern utan utomstående faktorer såsom arbete och livstil.
Min man är 32 och ska få sitt första biologiska barn (med mig) nu uner försommaren och jag tycker inte han är gammal. Själv skulle han velat haft barn tidigare, men nu blev det som det blev. Jag skulle aldrig ha barn sa jag och blev mamma när jag var 20.

TwistedSister

Äldre 18 Mar 21:05

#88

paulisa skrev 2010-03-18 20:52:05 följande:

Klart det är läskigt och uppoffrande!! Jag älskar dock att prioritera mitt barn, jobba deltid, hämta tidigt på dagis (jobba hemifrån kvällar/nätter för att kompensera), göra utflykter, gå till öppna förskolan, laga god mat, planera barnvänliga sverigesemestrar i stugor etc. För mig är det en "uppoffring" som jag gärna gör, men utan min dotter hade jag ju levt lite annorlunda. Eller kanske är det bara så att du är en bättre människa och mamma än vad jag är som upplever det annorlunda ;) Det är ju himla fult att säga att mammarollen är något annat än totalt underbar.

Åh men där håller jag inte med! Tycker snarare tvärtom att det är väldigt fult att säga att man är fullt tillfredsställd med att vara hemma och ta hand om sina barn, att man inte ser det som en uppoffring alls. Då har man plötsligt inget liv och det är synd om ens barn eftersom ens tillvaro bara kretsar kring dem. En mamma måste ju få festa loss ibland för att orka vara en glad mamma, annars är man ju bara självuppoffrande. Hursomhelst jag känner mig tillräckligt trygg i mig själv att jag är övertygad om att jag minns vem jag är när mina barn flyttar hemifrån.

Ankissen

Äldre 18 Mar 21:06

#89

zera skrev 2010-03-18 20:56:39 följande:

fast vet du... alla dom sakerna du nämner har jag också gjort fast jag var liksom "klar" med allt sånt när jag var 20 och då fick barn. Och ändå har jag varit utomlands med kompisar å festat till gryningen, pluggat å upplevt både det ena och det andra :D alla blir "klara" med sånt olika fort :D

Ja, fast du och jag menar inte samma saker här riktigt. Jag menar att det kan vara en vinst i att kunna leva den typen av liv när man är vuxen och inte omyndig och beroende av föräldrarna. De flesta bor ju hemma tills de är 19 och får man då barn som 20-åring har man haft ett år när man varit självständig. Just det här att flytta till en ny stad för att plugga eller jobba och att tvingas söka nya vänner och ordna sig en ny tillvaro och inte vara beroende av gamla vänner eller sin familj tycker jag är ett stort steg mot vuxenhet.

Mamma till Elliot 051112 och Ella 090429

Yoshii

Äldre 18 Mar 21:07

#90

TUR att vi alla är olika!! ;)

Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

INNEHÅLL