Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Jag kunde inte hållt med dig, TS, mer!
DESSUTOM irriterar det mig något fruktansvärt att alla tar för givet att varenda förbannade 17, 18, 19 och 20 åring vill just "leva livet och festa".
Jag är själv 91:a.. 18 år alltså... och jag har aldrig någonsin varit förtjust i det där med att parta var och varannan helg, supa, och springa ut och in med kompisar för jämnan. För alla är faktiskt inte såna!
För mig så är att "leva livet"  att skaffa barn det är precis det jag längtar efter...
Jag är inte intresserad av att festa och supa sönder mig, eller att vara ute och springa hela tiden bara för att jag är "ungdom" och ska "passa på". Nix! Ut och resa är det klart att jag vill, men vem säger att jag inte kan göra det med ett barn?

Så kort sagt - det finns INGEN kommentar som jag avskyr mer än "skaffa inte barn förtidigt då förlorar du din ungdum. det är ju nuuu du ska ut och leeeva" (och vi vet alla vad som menas med "ut och leva")

Vore trevligt om folk kunde "think outside the box" lite...

Ja, och det är ju självklart inte så att livet tar slut för dom som VILL festa och ut och leva! Det är ju inte så att så fort barnet fyllt 20 och flyttat ut så lägger man sig ner och dör det finns ett liv längre fram också.
Dessutom finns det något så fantastiskt som barnvakter, in och kika på grannar.se vettja! Känner man behovet av att komma ifrån. Oavsett om det gäller festa, gå ut med några vänner, eller att bara lägga sig ner och vila. Så finns faktiskt möjligheten att göra det!

Det enda som jag på rak arm kan säga är en utmaning, iallafall för de som är ensamstående unga mammor utan färdig utbildning, är väl ekonomin. Hur man får den att gå ihop har jag ingen aning om.. de som är två stycken har det säkert ordnat, men hur sjutton gör man om man är själv? Men, det är ju upp till var och en hur de löser det och det har ju ingen annan något med att göra.

Det finns en speciell mening som jag tycker är väldigt bra:
"Man har inget behov av att klanka ner på andra - om man är tillfreds med sig själv"
Den meningen tror jag väldigt mycket på.. om man sitter som en 30 årig mamma och mobbar en 17 årig mamma bara för ålderns skull, så undrar jag hur det står till i huvudet på den gamla gnabb-mamman.

Leijne - Precis

Livet tar absolut inte slu om man skaffar bar tidigt!

Det beror ju i stort hur gammal man känner sig och när man anser att det är dags att skaffa barn. Väntar mitt första nu och det dröjde lite på grund av att jag ville plugga klart och jobba några år innan det var dags för barn. Andra kanske skaffar barn tidigare men som sagt det beror ju helt och hållet på en själv.

livet tar slut?
nej, men man lär sig att prioritera och uppskatta småsaker på ett helt annat sätt!

när man inte var förälder, hur mycket uppskattade man att få äta varm mat varje dag,att kunna läsa en bok, att ta ett långt skumbad, gå på bio osv?
som förälder är man glad över dessa såsaker på ett helt annat sätt än tidigare.

visst man går kanske inte ut på krogen lika ofta, jag själv har vart ute 2 ggr sedan 2006! men då arbetade jag tidigare som crupier 2-5 dagar i veckan och fick fullkomligt nog utav utelivet, hade också en tonårstid där festandet var stort.

fick mitt första barn när jag var 19, mitt andra när jag var 21, mitt tredje vid 23 och väntar nu mitt fjärde vid 24 års ålder. (dessom en bonusgrabb med)
Vi är ute och reser både inom sverige och till utlandet- och nej man kan kanske inte ligga med en roman och läsa i en solstol hela semestern, men det har gått utmärkt ändå att tillbringa större delen av dagen i polen eller att turas om med minsten som varit för liten för att bada mer än några minuter.
man har haf semester iom att man har njutit av miljöombytet, att slippa alla måsten- slippa laga mat, slippa städa och tvätta och fundera på tider.

man KAN få sovmorgon ibland också, om man turas upp att stiga upp på morgonen och ta hand om barnen!

JA det är en del tider man ska komma ihåg- det skas ta med matsäck till utflykter på dagis, det ska göras läxor, det är massa födelsedagskalas och temakvällar m.m m.m
Men hur är det när man jobbar? det är ju likandant, man ska på möten, man ska passa tider när det är raster, man ska på kurser m.m

och ja man har svårt att hinna med sig själv vissa ggr, men jag skulle nog ha svårt att tänka sig att man inte kan fokusera lite mer på sig själv när barnen kommit förbi dom minsta småbarnsåren- när yngsta barnet är 3-4 år tex har jag svårt att se att dte skulle vara svårt att ta med barnet till något gym som har barnpassning, eller att barnet är hos en kompis några timmar och leker medans du själv går till frissan eller går och solar.
och DESSUTOM har dom flesta någon partner också som kan ställa upp- även fast man inte ha rnågon annan släkt eller nätverk att prata om.

har barnet i fråga någon bra kompis? finns det någon i närheten som heller inte har något stort nätverk? då kan man ju komma överens om att man är barnvakt åt varandras barn emellanåt och på så vis kunne gå ut tillsammans med sin parter!

det finns i regel alltid lösningar på det som dom flesta uppfattar som jobbigt!

blev kanske lite smårörigt det här, men har sonen sittandes bredvid som kräver sitt :D

Livet tar inte slut, men visst får man en helt annan verklighet. Jag kan inte säga att jag har trivts med livet lika bra efter jag fick barn, men så är jag nog inte en typisk bebismamma. Nu är min son nästan 2 år och NU börjar det bli roligt. Så roligt att jag är sugen på en till (men sen får det vara nog tror jag). Jag tror inte jag kommer tycka om bebistiden den här gången heller men det är värt två års plågor (ganska överdrivet) för det jag har nu . Kommer nog tycka det är ännu roligare ju äldre barnen blir, och ser fram emot att kunna resa massor med dem i tidiga tonåren! Då kommer jag bara vara drygt 30 och det känns rätt bra. Jag tror att det hade varit lika jobbigt när som hellst för mig, men visst känner jag mig ibland som om jag missade år av frihet... för det gjorde jag ju. Men sagt och gjort, ett barn kan man inte peta tillbaka in i livmodern .

Man måste nog försöka känna sig själv, ingen kan tala om för någon annan när det är rätt att skaffa barn (även fast många försöker) det är så otroligt olika.
Det jag tycker är bäst med att jag var någorlunda ung när jag fick barn är att få förmånen att ha mina barn i mitt liv en längre tid än om jag hade väntat, och förhoppningsvis även barnbarn och barnbarnsbarn. Det hade jag aldrig velat byta bort mot extra festa-år. Aldrig i livet.
Och de som har valt att vänta för de kände att de behövde ha fler vuxen-år helt för sig själva utan ansvar för någon annan, de har gjort helt rätt de med.