Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Jag håller med Stinky. Det är lätt att säga när ungen är två månader att "Ah, mitt liv är perfekt och jag saknar ingenting". Så kände jag med - det är ju nyhetens behag. Nu, när mina barn är fyra och 11 månader kan jag tycka det är tråkigt att mannen och jag aldrig kan gå på jobbets julfest tillsammans (vi jobbar på samma jobb), att jag inte varit på bio med honom på tre år, att jag inte varit i Tyskland sen 2004 fast jag är tysklärare, att jag inte kan ligga i sängen en hel dag och läsa en bra roman och så vidare. Jag älskar mina ungar men jag tycker faktiskt att livet, som det såg ut för mig innan de kom tog slut i och med att de kom.

Hej,

Jag fick min första dotter när jag var 21 och min andra dotter när jag var 24. Dom är alltså födda 03 och 06.
Jag ser så många fördelar med att få barn tidigt. Jag har varit hemma mycket med våra barn och ser det som en möjlighet i livet. Visst kan det vara kämpigt och jobbigt med barn men det är det väl hur gfammal man än är? Det har ju inget med åldern på föräldrarna att göra.

Att livet tar slut tycker jag inte alls stämmer. Vi har rest, vi har varit ute och festat vi har gjort grejor gemensamt vi har renoverat hus vi har haft fester och så vidare. Det handlar för oss bara om att man måste se möjligheter och inte fokusera på att livet tar slut.
Ibland går jag ut med mina vänner och ibland min man, vill vi gå ut gemensamt så får man ju ha barnvakt. Konstigare än så är det väl inte?

Vissa skriver om tvätt, och tidigar mornar osv. För mig är det inga problem. Jag har två barn och vi tvättar väl runt 3-5 maskiner i veckan. Vad är det för jobbigt med det? Tidiga morna, lär era ungar att sova på morgonen så har ni det bekymmret mindre. Mina barn lägger sig 7.30 och går ur sängen runt 8 på morgonen. Vi vuxna får kvällen för oss själva och morgonen ja jag ser inga problem med att gå upp runt 8-9.
Ekonomiskt är det klart att barn kostar, och visst ska man ha råd att försörja ett barn.

Sen tror jag det handlar så mycket om hur man är som person vad man har för ego behov och så vidare. Jag har nu studerat 3 år och ska snart starta min egen verksamhet och det ska bli så kul. Jag är 28 år och fortfarande ung och på G.

Det var min historia, och klart att alla har olika erfarenheter och tycker och tänker olika. Men jag ser inga problem med att jag har varit ung förälder. Tvärtom.

Självklart tar inte livet slut bara för att man skaffar barn. Livet tar inte slut förrän hjärtat slutar slå. Men det sker helt klart en stor förändring. Man går in i nästa fas i livet, och då gäller det att man känner sig färdig där man är, eftersom man inte kan "återvända". Vissa känner sig inte färdig förrän de är 30+, andra känner sig aldrig färdig. Medan vissa människor känner sig färdig väldigt tidigt. Självklart är människor olika, en sak man dock ska komma ihåg, det är att unga människor har inte lika mycket livserfarenhet, och har därför lättare för att vara naiva. Men bara man tänker igenom det noga och sätter sig in i situationen och förstår hur livet kommer förändras och vad det innebär. Känner man fortfarande att det känns bra, då tycker jag att man ska följa sitt hjärta! :)

Vissa människor upplever det som att livet börjar när man skaffar barn, att det får en mening, att får vara en hel familj med all kärlek och allt vad det innebär. Medan andra kanske tycker att livet slutar när man ska handskas med kroppsliga förändringar, sömnbrist och trotsiga barn.

Jag var väl inte extremt ung när jag fick barn, men ganska så (var 23). Visst har det i perioder varit väldigt jobbigt (inte första året, det var ju rena semestern med en liten baby). Oro över barnets hälsa vid sjukdom och olyckor, och måste aboslut nämna tvåårstrottsen (bråkar vid alla blöjbyten, klädpåtagningar och måltider... sedan kläms det in lite hyss där emellan också). Det är jobbigt och kräver väldigt mycket tålamod, men det är väldigt väldigt mysigt också :) För att komma in och förstå hur det är att vara förälder så är det ju bra att läsa forum, gå in under forumen där det står om barn i olika åldrar, vad skriver föräldrarna om?

Det märks att olika personer verkligen upplever detta på olika sätt!

Jag fick tvillingar när jag va 20år. På ett sätt tar livet slut, men ett nytt börjar. Jag ångrar mig inte! Men skulle inte heller råda min dotter att skaffa barn tidigt. Jag tycker inte man behöver vänta till 30 heller.

Tror många unga mammaor känner som jag, fast dom inte vågar stå för det. För att inte låta misslyckade. Jag tycker ofta unga mammor har ett behov av att tycka allting är så lätt, mamma är ingen ålder m.m. Mer acceptabelt för äldre mammor att klaga över trötthet, ventilera problem m.m. Synen på unga mammor är förskönad på familjeliv. Och detta är vad JAG tycker. 

Livet tar absolut inte slut för att man får barn utan livet tar en annan vändning.

Jag skaffade barn runt 25 års ålder för att det passade oss. Vi älskade att gå ut o roa oss, gå på bio, resa, ta miniweekender osv. Detta har vi inte slutat med MEN vi kan inte göra det så ofta som innan. Dels för att jag vill inte lämna bort mina barn så ofta, dels för ekonomin men framför allt så känner jag att det inte är så viktigt längre. Vår prioritering har ändrats.

Det hoppas jag verkligen inte. I så fall har jag 20 dagar på mig att ta vara på livet.
Jag fyller 19 om ett par veckor.
Flyttade ihop med min sambo strax innan jag fyllde 17. han 21 och hade fast jobb. Så han försörjde mig ett par veckor innan jag fick tag på mitt jobb som jag haft kvar ända tills nu, då jag gått hemma på havandeskapspenning ett tag. Jobbet finns dessutom kvar när jag kommer tillbaka.
Så någon utbildning har jag inte. Men för mig har det viktigaste vart att kunna försörja mig själv innan barn.
Gymnasiet blev jag tvingad att hoppa av p.g.a sjukdom, (kronisk huvudvärk efter skallaskada och inget som syns utifrån)
Jag var lite av en rebell i tidigt tonår och tröttnade rätt snart på festandet och däckande "vänner". Jag går ut någon gång ibland med mina nära vänner och bjuder oftare hem dom till mig på tjejmiddagar. Det räcker för mig :). Jag är väldigt tillfreds med mitt liv. Och längtar så tills mitt nya liv börjar. Livet med barn!