Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Har bara läst TS.

Jag anser mig inte som en ung mamma är 22 oc hhar en dotter på 19mån och gravid i v.23.Det är tiden som har ändrats för att alla ska "leva livet" först och skaffa barn när de är 35år som om det vore en börda.jag anser att mitt liv började när jag fick barn,jag älskar det.och har INGET större behov av att resa,plugga mm innan barn.har redsan varit på diverse resor och har ett fast jobb.Ser inte varför fortsätta bara för att.tycker att det är trist att man ska se ner på mammor i runt 20års ålder och yngre.de är samma som många andra.jag anser inte att nån som är 35 och har sitt första barn samtiditgt som mig som mer erfaren ang barn.och varför vilka ha barnen hemma när man är 60? jag kommer antagligen ah mina barn utfluga när jag är runt 45 och har resten av livet på mig att resa,plugga mm mm ägna mig bara åt mig själv och min man.itsället för att tänka på att vi i framtiden ska "hinna" med att ha barn.varför inte skaffa barn när man själv vill det utan att samhället ska dömma? Jag är glad att jag ahr små nu då jag definitivt inte skulle orka det längre fram
Och jo det ses ner på "unga" föräldrar,både läkare och annat misstror en och massa annat tjafs för att man är ung.man blir annorlunda bemött tyvärr...

Ts gör som du själv vill och skit i vad alla andra säger.!

Om jag hade känt som Valin inför mitt föräldraskap så hade jag nog ångrat mina barn oavsett ålder. Jag är dock väldigt glad att jag inte upplever föräldraskapet så och förstår verkligen att man tycker att man ska "leva livet" om man på riktigt upplever att livet tar slut när man får barn.

Usch, jag tycker det verkar jättejobbigt att känna sådär inför sitt föräldraskap?

hallonmums: Jag tror inte det handlar om bara bortskämdhet för alla i detta land, det finns faktiskt låglöneyrken. Och det är ganska lätt att snacka så länge man är två, men hur hade det sett ut om du var ensamstående med två-tre barn?

Och sen skrev jag "kanske" mer pengar och "många" behöver kaxa till sig , vilket betyder "inte alla".

Trevligt för dig att du är ett undantag och kan ta för dig, men det finns ju tusentals inlägg här som stöder att inte alla tjejer tycker att det är en bit kaka.

Har bara läst TS, men

Är 24 och har 2 barn. Tycker absolut inte att livet har tagit slut.
Säkerligen skulle jag ha festat mer och rest mer om jag inte haft barn.
Men jag saknar det inte. Och tycker att jag hinner med det i den omfattningen som jag vill. Sambon är 10 år äldre och har inte sånt behov längre av att festa. Det hann han ju med iaf. :)

Barnen kan man ju ta med, nästan överallt och barnvakt går alltid att skaffa på något sätt.

Däremot är jag inte en mamma som stövlar in på dagis och säger bestämt ifrån om jag tycker att något är fel. Utan det överlåter jag faktiskt åt sambon. Men jag är ju sådan som person (blyg) och kommer kanske vara likadan om 10 år.
Eller så lär jag mig med tiden. Så där har Bimsan rätt i att vissa iaf kanske behöver kaxa till sig lite. Eller skaffa mer skinn på näsan.

det där att livet tar slut när man fått barn..alltså, vad exakt menar dom tar slut? man kan ha kul ändå? vad är grejen?

visst, du kanske inte kan supa o ränna på krogen lika mkt, men är det just det dom menar med LIVET? eller? det upplever jag det som... o isf vet dom INEGNTING om livet! att få barn är just vad livet handlar om!! att få barn har då inte hindrat mej från att göra saker jag vill, mene jag har aldrig avrit den som sprungit på krogen heller...

när min dotter föddes kände jag att DETTA var mitt liv, det var DETTA som jag levt för att skapa. DETTA skulle jag leva för. HON är mitt liv.

OM man inte känner så när man får sitt lilla barn, då borde man aldrig skaffat ett heller. för då var man uppenbarligen inte gjord för att bli en mamma.

Nej du förstår inte, men låt mig säga såhär, man vet inte alltid i förväg vad man får eller hur livet kommer att sse ut. det är ju lätt att vara efterklok. Ibland är livet tufft mot en, det är många omständigheter som samverkar och påverkar det liv man lever.

Det är ju såå fult på fl att inte vara fantastiskt lycklig. Vi är alla individer med olika erfarenheter, i olika skeenden av våra liv.

Jag är ensamstående med tre barn. När den äldsta föddes var jag 22 år. Nu slutar hon snart gymnasiet och de andra är inte långt efter. Med "facit" i hand så är jag supernöjd över mitt val att vara ung mamma. Jag var iofs aldrig någon festmänniska så det blev ingen förändring där. Och rest har jag gjort tillsammans med barnen. Jag tycker att det har varit roligt att upptäcka världen tillsammans med dem.

En bonus som inte många verkar tänka på är att mina barn är stora nog att klara rätt mycket själva, plus stora nog att ta sin del av hushållsarbetet, vid den tid i livet där min karriär börjar ta fart. Medans barnen var små med mycket vab-dagar och dagishämtningar så pluggade jag och började jobba. Mina jämnåriga kollegor sliter livet ur sig för att få ihop karriären och familjelivet eftersom de skaffat barn i 35-årsåldern. Jag är definitivt inte avundsjuk på dem!

Eisa - Eller hur!? Håller verkligen med dig. Är själv 18 och tycker inte det finns särskillt många fördelar med "den här tiden".. jag vill bara få det överstökat och förbi. Det härligaste med livet är ju att skaffa barn och "settle down" tycker iallafall jag...