• Mizca

    Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

    Jag har både läst och hört många kommentarer till unga blivande föräldrar som lyder: Varför skaffa barn så tidigt? Varför inte leva livet och ut o res, festa och liknande innan du binder upp dig?
    Jag blir så irriterad över den eller liknande kommentarer.
    Tar livet slut om man skaffar barn vid 20 års ålder eller kanske tidigare?
    Klart att det underlättar om man gått ut skolan och har jobb att luta sig på men livet tar ju inte slut för att man väljer att bilda familj. Festa och resa kan man ju faktiskt göra när barnet är några år eller när man blir äldre själv. Vem säger att man slutar gå ut och roa sig när man blivit förälder? Vem hindrar att man skaffar barnvakt vid något tillfälle för att få vara själv med sin partner, kunna ta en resa eller gå ut på krogen med sina vänner?

    Självklart skall man vara mogen att kunna ta hand om ett barn (kommer säkert få den kommentaren) men jag menar på att livet inte förstörs bara för att man väljer att skaffa barn vid 20 och inte 30. Det som de flesta påpekar att man inte kan göra för att man blir mamma funkar ju faktiskt efteråt också. Man kan ju ta med barnet på någon familjeresa?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-20 12:38
    Självklart förändras livet när man får barn och allt är inte en dans på rosor men det jag vill få fram med mitt inlägg är att det inte är någon omöjlighet att göra saker även om man är mamma...
    Iofs spelar åldern ingen roll för man kan göra samma sak oavsett hur gammal man är.. men varför lägga sig i folks val?

  • Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?
  • WPmamman
    Love3 skrev 2010-03-18 21:07:05 följande:
    TUR att vi alla är olika!! ;)
    Vilken tråkig värld om det inte funnits variation{#lang_emotions_tongue_out}
  • Yoshii
    WPmamman skrev 2010-03-18 21:10:52 följande:
    Vilken tråkig värld om det inte funnits variation
    Ja absolut!! haha {#lang_emotions_laughing}
  • paulisa
    TwistedSister skrev 2010-03-18 21:05:38 följande:
    Åh men där håller jag inte med! Tycker snarare tvärtom att det är väldigt fult att säga att man är fullt tillfredsställd med att vara hemma och ta hand om sina barn, att man inte ser det som en uppoffring alls. Då har man plötsligt inget liv och det är synd om ens barn eftersom ens tillvaro bara kretsar kring dem. En mamma måste ju få festa loss ibland för att orka vara en glad mamma, annars är man ju bara självuppoffrande. Hursomhelst jag känner mig tillräckligt trygg i mig själv att jag är övertygad om att jag minns vem jag är när mina barn flyttar hemifrån.
    Uppfattar du det som fult att säga att man gärna är hemma med sitt/sina barn på heltid hur länge som helst!? Så olika man kan uppfatta samhället. Jag uppfattade det som om folk höjde på ögonbrynet när jag började jobba heltid när dottern var 7 månader (mannen var hemma sen tills dottern var 16 månader)... Men detta är ju en annan diskussion.
  • TwistedSister
    paulisa skrev 2010-03-18 21:12:07 följande:
    Ja hahaha men så är det man måste gå och balansera på någon slags medelväg hela tiden
    Man är ju lika fruktansvärd både om man börjar jobba "för tidigt" eller om man är hemmafru som väljer bort karriär eller om man får barn före eller efter åldern 25-35. Dessutom får man absolut inte ha mer än en pappa till sina barn, eller bo i hyresrätt, eller gud förbjude skaffa barn utan att vara i ett fast förhållande! Jag ORKAR inte ens försöka göra rätt. 
  • Yoshii
    TwistedSister skrev 2010-03-18 21:19:37 följande:
    Ja hahaha men så är det man måste gå och balansera på någon slags medelväg hela tiden Man är ju lika fruktansvärd både om man börjar jobba "för tidigt" eller om man är hemmafru som väljer bort karriär eller om man får barn före eller efter åldern 25-35. Dessutom får man absolut inte ha mer än en pappa till sina barn, eller bo i hyresrätt, eller gud förbjude skaffa barn utan att vara i ett fast förhållande! Jag ORKAR inte ens försöka göra rätt. 
    haha ja det där känner jag igen! {#lang_emotions_wink}
  • paulisa
    TwistedSister skrev 2010-03-18 21:19:37 följande:
    Ja hahaha men så är det man måste gå och balansera på någon slags medelväg hela tiden Man är ju lika fruktansvärd både om man börjar jobba "för tidigt" eller om man är hemmafru som väljer bort karriär eller om man får barn före eller efter åldern 25-35. Dessutom får man absolut inte ha mer än en pappa till sina barn, eller bo i hyresrätt, eller gud förbjude skaffa barn utan att vara i ett fast förhållande! Jag ORKAR inte ens försöka göra rätt. 
    Ja, medelvägen den är smal den!{#lang_emotions_surprised}
  • Honeyrose

    har bara läst TS o ville säga att jag håller helt med! ush va man blir trött på att höra sånt

  • Bea08

    När man får barn, det är då livet börjar och får en riktig mening så jag sätter inga värderingar i vissa människors sätt att tänka på.

  • Enna

    ja, jag tycker att livet tar slut när man får barn. Iaf förändras det mycket, man är trött, bunden, kan aldrig sitta uppe och se en film sent en kväll ihop (isåfall är man skittrött dagen därpå, när barna vaknar kl 5.30), man har sämre ekonomi, man kan inte göra desto mer ihop med sin partner (månadens hit: en veckohandling på tu man hand). Man har massor av tvätt, städ, plock efter barna, massor av kom-ihåg från skola och dagis... Puuuh, man är glad om man orkar och se tv en kväll, om barna varit friska och klarat skola/dagis en hel vecka eller bara vaknat två gånger en natt.

    Så ja, jag skulle inte råda någon att skaffa barn och tro att man kan göra allt man vill ändå. Vill man resa, njuta av tvåsamheten, ta sovmornar, ha energi och lust att pula på hemma en halv dag utan att få så mkt gjort egentligen, så skynda inte.. Visst KAN man göra saker ihop med barn, men allting är naturligtvis på barnens villkor. Det kan nog vara skönt att tänka på alla år man njutit av friheten och tid för sig själv och sin partner o sina vänner, när man sitter där tredje sjukveckan med sömnbrist i kroppen och barnen bara gråter och snorar

  • LyckligtSlut
    Ankissen skrev 2010-03-18 20:40:01 följande:
    Livet tar inte slut, men jag är så otroligt glad för egen del att jag fick första barnet när jag var 27. Och varför då? Jo, för att åren mellan 19 och 24 var de absolut roligaste i mitt liv, när jag pluggade, festade, vände på dygnet, lagade näringslös mat, reste och pluggade utomlands och till slut skaffade min examen. Ja, man kan festa och gå ut när man har småbarn med, men det är inte lätt. Jag föredrar att ha levt ut livet så jag har något att se tillbaka på och berätta om för mitt barn. När barnen väl kommit vill jag göra saker med dem, t.ex resa, inte resa i väg själv och sitta på en pub i Berlin tills de stängde klockan 8 på morgonen och därifrån gå till Potsdamer Platz och titta på fotbolls VM på storbilds-TV. Sånt som jag gjorde innan barnen kom och som just då var så roligt. Hade jag fått barn vid 19 hade jag ju visst kunnat plugga, men inte på samma egovis som jag kunde nu. Och den perioden i livet tycker jag att alla är värda... Men det är min, lite flummiga åsikt.
    Heh, jag skulle beskriva mina år mellan 18-25 ungefär precis sådär och för mig var det ett helvete även om det var roligt då och då. Meningslöst trägglande, man levde för dagen och nästa studiebidrag och det var bara SÅ tråkigt och meningslöst med massa fester, shoppande, partyn, festande, ragg. Kanske tre månader, men inte SJU ÅR:( Visst som sagt, kul emellanåt, men jag blev ofta deppad för att det var så enkelspårigt, tråkigt, meningslöst. Men förstår att många tycker att det kan vara kul.

    Jag borde istället valt att skaffa barn vid ca 20. Skulle aldrig velat gå igenom den tiden igen. Men ärligt talat vet jag inte hur det blir att ha egna barn heller. Inte lyckats med det än. Tror att det med andra ord är ganska dumt att skjuta upp familjeskaffande om man önskar det, för att festa och ha "egoliv" om man egentligen bara vill ha familj. För mig var det bortslösade år, även om vi verkar ha gjort samma saker...

    Tyvärr fortfarande lite likadant även om det börjar gå åt rätt håll.

    Men min bästa barndomskompis som skaffade barn vid 20 år, hon lät förr alltid SÅ avundsjuk när jag beskrev vad jag gjort på helgen. Och jag var avundsjuk på henne:)!

    Men vad jag tror om själva ts.

    Inte tar livet slut, men det blir nog helt annorlunda! Man är väldigt naiv om man tror att man kan fortsätta som förr (om man levt som beskrevs innan).
Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?