Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Fy fan vilken elak kommentar din "vän" gav dig..

öh, nej livet tar inte slut!  tvärtom! livet blir bättre:)

Det tror jag med .. vore ju konstig annars. Tycker ju inte man skall skaffa barn om man inte tycker livet blir bättre med barn.

Nej för sjutton! Var då livet började på riktigt!
Jag hade festat klart, fast förhållande, klar med gymnasiet, jobb, eget boende sen 3 år utan några bidrag osv. Var 19 när första barnet föddes, för snart 18 år sedan!
Folk omkring började prata om att nu var det ju slutrest och man skulle bli så fast och bla...bla..bla..
Fast vi har rest och jag har inte haft känslan av att jag missat något!

Jag tänker göra som du och passa på och resa när mina barn blir lite äldre. Fick mitt första när jag var 22 år och mitt under min utbildning. Var borta en termin och sen var pappan hemma med barnet och är det fortfarande. Nu läser jag min sista termin och väntar andra barnet. Eftersom barnet är beräknat till mitten av juli så kommer jag med största sannolikhet hinna ta examen. Jag kommer att ha läst en fyra år lång utbildning på universitetsnivå samt ha två barn när jag är 24 år. Det är något som jag är och kommer vara väldigt stolt över =)

Men jag känner igen mig i TS att man får kommentarer om varför man skaffar barn "tidigt" speciellt av mina äldre barnlösa systrar. Men det handlar nog mer om avundsjuka och okunskap om vad det innebär att ha barn. Resa kommer jag hinna göra också men tänker då ta med hela familjen. Festa har aldrig varit min grej tycker det är roligast att bada och sola samt åka på utflykter vilket är perfekt att göra när man reser med barn. MEN jag hade säkert skaffat barn senare om jag inte hade träffat den underbara man jag är gift med idag. Vad det gäller barnaskaffande så tycker jag att den viktiga frågan är MED VEM och inte när.

Äh, oavsett när man väljer att ha barn så medför det en stor omställning och en stor förändring och JA, man väljer då också bort vissa möjligheter. Precis som vid alla livsavgörande val. Särskilt som mamma tror jag man blir mindre benägen att göra karriärval/studieval som kräver långa arbetsdagar, helger och arbetsresor eller plasering utomlands. Ekonomiskt och praktiskt blir det svårare att resa, särskilt mer äventyrliga resor och rent generellt tror jag att man blir mindre riskbenägen. Det finns väl egentligen aldrig någon BRA tid att skaffa barn på, man får göra det ändå! Och bara för att det blir lite krångligare att göra vissa saker så är det ju på inte omöjligt.

Jag tror inte alls att livet behöver ta slut bara för att man får barn tidigt, det är nog väldigt individuellt. Däremot är det ju vissa saker som många gör mellan 20 och 30 och som är svårt att förena med små barn, t.ex. om man studerar kan det vara svårt att leva studentliv (om man nu är intresserad av det) och tex att dra iväg och plugga utomlands något år här och där. Andra saker som att sticka iväg och bumma i alperna, plugga språk eller jobba utomlands, åka som volontär till en kibbutz, resa jorden runt, ta dagen lite som den kommer är ju också inte helt enkelt. Och de sakerna kanske är svårt att göra när man har äldre barn. Att toksatsa på karriären (långa och intensiva arbetsdagar) är inte heller att tänka på med småbarn hemma, och det är ju ofta i början av karriären man kan avancera. 

Mitt riktiga liv startade när jag fick barn när jag var 20 tycker jag. Man tar inget för givet och njuter av allt som är kul, innan lekte bara livet på. Kommer ihåg när dottern började upptäcka världen, hur ett träd kunde facinera henne. Vad skönt det var att stå där och stanna upp i allt stök och se världen som hon ser den. Ett träd, med löv som blåser, vad rogivande det är. Innan hade nog inte jag tänkt på det trädet.
Så känner i alla fall jag

Klart livet inte tar slut!

Däremot förändras livet totalt.

Jag är 28 och har en dotter på 1 år och anser mig själv vara en relativt ung mamma. Jag känner dock att jag är väldigt glad för att jag inte skaffade barn tidigare. Barn är ett enormt ansvar och tar upp så mycket tid (all tid känns det som ibland). Jag är glad för att jag hunnit med att utbilda mig, gifta mig, resa, skaffa fast jobb innan jag fick mitt barn för det underlättar så himla mycket, men framförallt är jag glad för att jag fick en del "fria" år. Att ha barn är tungt. Man ljuger om man säger något annat. Jag uppskattar åren jag och min man levde parliv: roligt, enkelt, problemfritt! Jag tänker ofta tillbaka på de åren och alla roliga minnen. De betyder mycket för mig. Jag tycker också att det stärker mitt och min mans förhållande.

Missförstå mig inte: mitt barn är det bästa som hänt mig. Jag älskar att vara mamma och tar med glädje på mig ansvaret det innebär. Men folk som säger att barn inte förändrar så mycket förstår jag mig inte på: visst kan man göra mycket men det kräver så mycket planering (barnvakt etc) och resor med barn är roligt men något helt annat än att åka själv. Med barn blir livet mer omständigt. Dessutom mer underbart, roligt, fantastiskt, utvecklande etc... men annorlunda blir det.
 
Jag tycker absolut att man kan skaffa barn tidigt men jag tycker inte att man ska inbilla sig att man inte missar något för det kommer man att göra! Men kan inte ha allt: man måste välja

Vill lägga till en sak: många inlägg handlar om hur underbart det är att bli mamma och hur det ger mening till livet. Jag håller med! Men det kommer det att göra oavsett om man blir förälder vid 20, 30 eller 40.