• Mizca

    Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

    Jag har både läst och hört många kommentarer till unga blivande föräldrar som lyder: Varför skaffa barn så tidigt? Varför inte leva livet och ut o res, festa och liknande innan du binder upp dig?
    Jag blir så irriterad över den eller liknande kommentarer.
    Tar livet slut om man skaffar barn vid 20 års ålder eller kanske tidigare?
    Klart att det underlättar om man gått ut skolan och har jobb att luta sig på men livet tar ju inte slut för att man väljer att bilda familj. Festa och resa kan man ju faktiskt göra när barnet är några år eller när man blir äldre själv. Vem säger att man slutar gå ut och roa sig när man blivit förälder? Vem hindrar att man skaffar barnvakt vid något tillfälle för att få vara själv med sin partner, kunna ta en resa eller gå ut på krogen med sina vänner?

    Självklart skall man vara mogen att kunna ta hand om ett barn (kommer säkert få den kommentaren) men jag menar på att livet inte förstörs bara för att man väljer att skaffa barn vid 20 och inte 30. Det som de flesta påpekar att man inte kan göra för att man blir mamma funkar ju faktiskt efteråt också. Man kan ju ta med barnet på någon familjeresa?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-20 12:38
    Självklart förändras livet när man får barn och allt är inte en dans på rosor men det jag vill få fram med mitt inlägg är att det inte är någon omöjlighet att göra saker även om man är mamma...
    Iofs spelar åldern ingen roll för man kan göra samma sak oavsett hur gammal man är.. men varför lägga sig i folks val?

  • Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?
  • skuggspel

    Jag tänkte att jag skulle försöka göra allt jag ville ändå- tji fick mitt ego!! Hahaha! Oj va naiv jag var innan !(fortfarande ibland{#lang_emotions_smile}) Resa går väl bra med barn tänkte vi och drog till Thailand med en 18 månaders liten kille när jag dessutom  var gravid. Häpp, sonen matvägrade en månad, han blev sjukt smal! Ligga på stranden var bara att glömma, där ville sonen inte stanna. Moppar, hundar och fyllon som jag inte ägnat en tanke åt förra resan blev livsfarliga överraskningar. Att mödravården inte är som sverige och att jag är sååå glad att sambon skaffat en riktigt bra försäkring var ju andra saker som påverkade resan en del.

    Jag älskar min son och mina ofödda små bebisar i magen men att jag kunde tro att livet som gravid eller livet som mamma var som det när jag eg bara hade migsjälv att ta ansvar för... ojojoj!{#lang_emotions_laughing}

  • Stinky
    Enna skrev 2010-03-18 23:04:05 följande:
    ja, jag tycker att livet tar slut när man får barn. Iaf förändras det mycket, man är trött, bunden, kan aldrig sitta uppe och se en film sent en kväll ihop (isåfall är man skittrött dagen därpå, när barna vaknar kl 5.30), man har sämre ekonomi, man kan inte göra desto mer ihop med sin partner (månadens hit: en veckohandling på tu man hand). Man har massor av tvätt, städ, plock efter barna, massor av kom-ihåg från skola och dagis... Puuuh, man är glad om man orkar och se tv en kväll, om barna varit friska och klarat skola/dagis en hel vecka eller bara vaknat två gånger en natt. Så ja, jag skulle inte råda någon att skaffa barn och tro att man kan göra allt man vill ändå. Vill man resa, njuta av tvåsamheten, ta sovmornar, ha energi och lust att pula på hemma en halv dag utan att få så mkt gjort egentligen, så skynda inte.. Visst KAN man göra saker ihop med barn, men allting är naturligtvis på barnens villkor. Det kan nog vara skönt att tänka på alla år man njutit av friheten och tid för sig själv och sin partner o sina vänner, när man sitter där tredje sjukveckan med sömnbrist i kroppen och barnen bara gråter och snorar
    Håller med dig till fullo.
  • Enna
    Stinky skrev 2010-03-19 08:24:21 följande:
    Håller med dig till fullo.
    tack

    Jag har fått mina barn vid 21, 24 och 26 års ålder. alla barnen har sjukdomar. Vi har ingen mormor ellrt farmor boendes i närheten som dyker in och leker med barnen en halvtimme när man e som tröttast. Nu i efterhand önskar jag att jag hade väntat 10 år. Man älskar ju sina barn, men det är ett stort slit och stora uppoffringar som alla människor får göra när de blir föräldrar och särskilt om man har flera barn. Därför blir jag upprörd när man läser och hör om unga tjejer som tror att livet inte tar slut/förändras. Jag kan säga såhär, får man ETT barn och dessutom har turen att få ett friskt barn (vilket man aldrig kan veta i förväg) och kanske har ett bra socialt nätverk, så kan livet flyta på ganska bra. Man kanske itne behöver vab-tjafsa en viktig morgon för farmor ställer upp, man har barnvakt och fortfarande ork att gå ut på bio och middag en kväll, man lever inte ett så stressat, jobbigt liv så man kanske till och med har lust att umgås med sin partner och har samtalsämnen kvar utöver barnen!
    Men man ska aldrig tro att livet inte förändras, för det gör det.

    Just när man är ung och längtar efter barn så tänker man att man gärna offrar allt. Men sedan då, när man inser att man är trettio, man har aldrig haft tid eller råd att ta hand om sig själv, gå ut och dansa, shoppa och hålla sig uppdaterad och fräsch, och så vips har åren gått och även om barnen växer upp så får man ju aldrig sin ungdom tillbaka. Visst kan man vara en fräsig 40 åring med ett härligt liv, men det går ändå aldrig att få igen alla "förlorade ego-år".

    Hela mitt liv har jag tagit hand om andra, som äldst i en stor syskonskara, önskade till och från ett eget barn från det jag flyttade hemifrån, funderade på en hundvalp men sambon är allergisk. Borde nog köpt hunden ändå och väntat med barnet tills jag blev 35 Jag reflekterade aldrig över att jag kunde behövt några år för mig själv. Det var heller aldrig någon som sa något, jag kanske hade behövt fler starka kvinnliga förebilder
  • Mizca
    Lilja86 skrev 2010-03-18 19:42:15 följande:
    Jag tänker göra som du och passa på och resa när mina barn blir lite äldre. Fick mitt första när jag var 22 år och mitt under min utbildning. Var borta en termin och sen var pappan hemma med barnet och är det fortfarande. Nu läser jag min sista termin och väntar andra barnet. Eftersom barnet är beräknat till mitten av juli så kommer jag med största sannolikhet hinna ta examen. Jag kommer att ha läst en fyra år lång utbildning på universitetsnivå samt ha två barn när jag är 24 år. Det är något som jag är och kommer vara väldigt stolt över =) Men jag känner igen mig i TS att man får kommentarer om varför man skaffar barn "tidigt" speciellt av mina äldre barnlösa systrar. Men det handlar nog mer om avundsjuka och okunskap om vad det innebär att ha barn. Resa kommer jag hinna göra också men tänker då ta med hela familjen. Festa har aldrig varit min grej tycker det är roligast att bada och sola samt åka på utflykter vilket är perfekt att göra när man reser med barn. MEN jag hade säkert skaffat barn senare om jag inte hade träffat den underbara man jag är gift med idag. Vad det gäller barnaskaffande så tycker jag att den viktiga frågan är MED VEM och inte när.
    Du skriver väldigt bra!
    Det är roligt att läsa att du läser på universitetet även om du har barn, det bevisar bara att det går, att livet inte är slut när man får barnen oavsett ålder.
  • MalloryKnox

    Jag har en två-månaders bebis, jag är 21 år. Mitt liv är underbart! Ensamstående på heltid dessutom, så TJI FICK DEN som trodde att livet tog slut när man får barn tidigt.

  • Stinky
    MalloryKnox skrev 2010-03-19 09:40:03 följande:
    Jag har en två-månaders bebis, jag är 21 år. Mitt liv är underbart! Ensamstående på heltid dessutom, så TJI FICK DEN som trodde att livet tog slut när man får barn tidigt.
    Kom tillbaka om 10-15 år så får vi se om du säger samma sak. {#lang_emotions_kiss}
  • Ankissen
    Enna skrev 2010-03-19 08:39:07 följande:
    tack Jag har fått mina barn vid 21, 24 och 26 års ålder. alla barnen har sjukdomar. Vi har ingen mormor ellrt farmor boendes i närheten som dyker in och leker med barnen en halvtimme när man e som tröttast. Nu i efterhand önskar jag att jag hade väntat 10 år. Man älskar ju sina barn, men det är ett stort slit och stora uppoffringar som alla människor får göra när de blir föräldrar och särskilt om man har flera barn. Därför blir jag upprörd när man läser och hör om unga tjejer som tror att livet inte tar slut/förändras. Jag kan säga såhär, får man ETT barn och dessutom har turen att få ett friskt barn (vilket man aldrig kan veta i förväg) och kanske har ett bra socialt nätverk, så kan livet flyta på ganska bra. Man kanske itne behöver vab-tjafsa en viktig morgon för farmor ställer upp, man har barnvakt och fortfarande ork att gå ut på bio och middag en kväll, man lever inte ett så stressat, jobbigt liv så man kanske till och med har lust att umgås med sin partner och har samtalsämnen kvar utöver barnen! Men man ska aldrig tro att livet inte förändras, för det gör det. Just när man är ung och längtar efter barn så tänker man att man gärna offrar allt. Men sedan då, när man inser att man är trettio, man har aldrig haft tid eller råd att ta hand om sig själv, gå ut och dansa, shoppa och hålla sig uppdaterad och fräsch, och så vips har åren gått och även om barnen växer upp så får man ju aldrig sin ungdom tillbaka. Visst kan man vara en fräsig 40 åring med ett härligt liv, men det går ändå aldrig att få igen alla "förlorade ego-år". Hela mitt liv har jag tagit hand om andra, som äldst i en stor syskonskara, önskade till och från ett eget barn från det jag flyttade hemifrån, funderade på en hundvalp men sambon är allergisk. Borde nog köpt hunden ändå och väntat med barnet tills jag blev 35 Jag reflekterade aldrig över att jag kunde behövt några år för mig själv. Det var heller aldrig någon som sa något, jag kanske hade behövt fler starka kvinnliga förebilder
    Precis det du skriver om menade jag i mitt inlägg. Jag är så himla tacksam för att jag fick mitt första när jag var 27 och andra när jag var 31 - jag hann ha mina ego-år. Och jag är väldigt tacksam för att mannen och jag varit tillsammans i 9 år när första barnet kom.
    Mamma till Elliot 051112 och Ella 090429
  • TwistedSister
    Stinky skrev 2010-03-19 09:47:48 följande:
    Kom tillbaka om 10-15 år så får vi se om du säger samma sak. 
    Men suck får man aldrig uttala sig om sitt eget liv utan att någon kommer och "vet bättre". Det finns alltid nån som har vart med längre. Jag fick också mitt första barn när jag var 21, ensamstående och inga morföräldrar som bor i närheten och kan ställa upp. Han är 8 nu och mitt liv är fortfarande inte slut och jag saknar eller längtar inte efter någonting annat. Får jag känna så eller är 8 år för kort tid att avgöra vad jag verkligen tycker om mitt eget liv?
  • Blivande SuperMorsa

    Jag är snart 26 och jag tycker att mitt liv just BÖRJAT sen jag fick min dotter Madicken för snart 6 veckor sedan!!
    Livet har ju fått en helt ny mening!

  • mclo

    För mig tog livet absolut inte slut när jag fick sonen utan det började då, det ända som skiljer sig är att finns en underbar varelse att ta hand om och mysa med!

Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?