Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?
Men vadå tar livet slut? Nä det gör det när man dör. 
Jag är ensamstående och har aldrig barnvakt, bara ett par timmar om jag måste gå på nåt möte gällande barnen men herregud inte ens mitt liv är slut. Det här är mitt liv och så här kommer det vara de närmaste åren för mig. Jag har inte det minsta panik över det, rest och festat har jag gjort, kommer säkert att göra det igen om jag inte dör inom det närmaste. Om man ser att vara med sina barn som inget liv så kan man faktiskt överväga att inte skaffa barn. Man måste faktiskt inte, man kan låta bli och festa och resa hela livet om det är vad man vill. Jag tycker faktiskt inte att det är speciellt roligt när andra indirekt förringar mitt liv och min allra största glädje genom att påstå att den som inte festar och reser eller hänger ute sent på lördagkvällarna har inget liv. Jag är oerhört nöjd med mitt liv som det ser ut idag och om mitt liv kretsar helt runt mina barn i 20 år så gör det mig ingenting. Om jag lever tills jag blir 80 så har jag 60 år att göra annat på. Inte för att jag längtar, skulle hellre stanna tiden här och nu.
På tal om att missförstå. Men klart en mamma eller pappa kan vara oansvarig, finns väl massor av övergivna barn här i världen. Vem som helst kan leva ansvarslöst jag vill bara ifrågasätta att det görs till norm, behovet av att leva ansvarlöst. Nej det är inte helt naturligt att det är en av livets alla faser, hur vanligt var det förr att man reste runt och festade och levde ansvarslöst? Man gick väl ut skolan, gifte sig och skaffade barn. Och separationer var faktiskt ovanligare då, men det tror jag inte nödvändigtvis behöver ha varit av godo. Jag tror inte att man generellt kan säga skaffa inte barn när du är ung för du kommer missa så mycket.