• Mizca

    Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

    Jag har både läst och hört många kommentarer till unga blivande föräldrar som lyder: Varför skaffa barn så tidigt? Varför inte leva livet och ut o res, festa och liknande innan du binder upp dig?
    Jag blir så irriterad över den eller liknande kommentarer.
    Tar livet slut om man skaffar barn vid 20 års ålder eller kanske tidigare?
    Klart att det underlättar om man gått ut skolan och har jobb att luta sig på men livet tar ju inte slut för att man väljer att bilda familj. Festa och resa kan man ju faktiskt göra när barnet är några år eller när man blir äldre själv. Vem säger att man slutar gå ut och roa sig när man blivit förälder? Vem hindrar att man skaffar barnvakt vid något tillfälle för att få vara själv med sin partner, kunna ta en resa eller gå ut på krogen med sina vänner?

    Självklart skall man vara mogen att kunna ta hand om ett barn (kommer säkert få den kommentaren) men jag menar på att livet inte förstörs bara för att man väljer att skaffa barn vid 20 och inte 30. Det som de flesta påpekar att man inte kan göra för att man blir mamma funkar ju faktiskt efteråt också. Man kan ju ta med barnet på någon familjeresa?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-20 12:38
    Självklart förändras livet när man får barn och allt är inte en dans på rosor men det jag vill få fram med mitt inlägg är att det inte är någon omöjlighet att göra saker även om man är mamma...
    Iofs spelar åldern ingen roll för man kan göra samma sak oavsett hur gammal man är.. men varför lägga sig i folks val?

  • Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?
  • Eisa

    Hur man kan tycka att åren mellan 18-25 är kul är helt oberipligt för mig. Jag fyller snart 28 och tycker allt blir bättre och bättre. Tror att livet blir bra på riktigt runt 35-40.

  • BlommyNess12

    Nixpix det tycker jag verkligen inte. Jag fick barn när jag var 17 år, och visst blev allt annorlunda men livet är verkligen inte slut. Jag och min sambo turas om att gå ut och dansa på krogen, eller gå på bio med vänner. Jag brukar gå ut en gång i månaden/varannan månad ungefär. Annars tar jag trippar på stan med mina vänner + våra barnvagnar, och nej det var inte de vännerna jag hade innan jag fick barn men jag har fått massa nya vänner.

    Om två år ska vi resa till afrika! Och i sommar tar vi en sverigesemester. Hela familjen.
    Vill jag och sambon göra något ensamna så finns mormor och morfar 800 meter bort. Just nu sitter jag t.ex barnvakt åt min lillasyster på 5 år för att de ska få åka på en helgkryssning, och vi hade väl tänkt gå på bio tillsammans om några veckor och då sitter de barnvakt.

    Sonen är 1½ år, jag är 19 år.

  • Mizca
    TwistedSister skrev 2010-03-18 21:19:37 följande:
    Ja hahaha men så är det man måste gå och balansera på någon slags medelväg hela tiden Man är ju lika fruktansvärd både om man börjar jobba "för tidigt" eller om man är hemmafru som väljer bort karriär eller om man får barn före eller efter åldern 25-35. Dessutom får man absolut inte ha mer än en pappa till sina barn, eller bo i hyresrätt, eller gud förbjude skaffa barn utan att vara i ett fast förhållande! Jag ORKAR inte ens försöka göra rätt. 
    Hur man än gör har man arslet bak, det stämmer otroligt bra. För hur man än gör så får man otroligt korkade kommentarer och folk påstår att dom vet bättre.
    Huvudsaken att man gör det som känns bäst för en själv =)
    Enna skrev 2010-03-18 23:04:05 följande:
    ja, jag tycker att livet tar slut när man får barn. Iaf förändras det mycket, man är trött, bunden, kan aldrig sitta uppe och se en film sent en kväll ihop (isåfall är man skittrött dagen därpå, när barna vaknar kl 5.30), man har sämre ekonomi, man kan inte göra desto mer ihop med sin partner (månadens hit: en veckohandling på tu man hand). Man har massor av tvätt, städ, plock efter barna, massor av kom-ihåg från skola och dagis... Puuuh, man är glad om man orkar och se tv en kväll, om barna varit friska och klarat skola/dagis en hel vecka eller bara vaknat två gånger en natt.Så ja, jag skulle inte råda någon att skaffa barn och tro att man kan göra allt man vill ändå. Vill man resa, njuta av tvåsamheten, ta sovmornar, ha energi och lust att pula på hemma en halv dag utan att få så mkt gjort egentligen, så skynda inte.. Visst KAN man göra saker ihop med barn, men allting är naturligtvis på barnens villkor. Det kan nog vara skönt att tänka på alla år man njutit av friheten och tid för sig själv och sin partner o sina vänner, när man sitter där tredje sjukveckan med sömnbrist i kroppen och barnen bara gråter och snorar
    Ditt inlägg låter väldigt negativt och jag förstår inte varför du skaffade barn om du bara ser negativt med det ...
  • Puls

    Jag tyckte inte livet tog slut när jag fick barn
    men
    en annan del av mitt liv började.
    Precis som en annan del av mitt liv håller på att börja nu när minstingen är på väg att flytta hemifrån.

    Som ung tycker jag att man har rätten att få tänka på sig själv och ha möjlighet att få vara lite egocentrisk, att bara få kicka livet och ha kul utan att behöva ta så mycket ansvar.

    Som förälder är det egentligen raka motsatsen som gäller.

    Sen när dom flyttar hemifrån då får man tillbaka den där första tiden bara lite äldre, med lite mindre ork, men med bätte ekonomi och förhoppningsvis lite klokare.
    Eftersom man lärt sig något under livets resa.

  • Mizca
    Enna skrev 2010-03-19 08:39:07 följande:
    tack Jag har fått mina barn vid 21, 24 och 26 års ålder. alla barnen har sjukdomar. Vi har ingen mormor ellrt farmor boendes i närheten som dyker in och leker med barnen en halvtimme när man e som tröttast. Nu i efterhand önskar jag att jag hade väntat 10 år. Man älskar ju sina barn, men det är ett stort slit och stora uppoffringar som alla människor får göra när de blir föräldrar och särskilt om man har flera barn. Därför blir jag upprörd när man läser och hör om unga tjejer som tror att livet inte tar slut/förändras. Jag kan säga såhär, får man ETT barn och dessutom har turen att få ett friskt barn (vilket man aldrig kan veta i förväg) och kanske har ett bra socialt nätverk, så kan livet flyta på ganska bra. Man kanske itne behöver vab-tjafsa en viktig morgon för farmor ställer upp, man har barnvakt och fortfarande ork att gå ut på bio och middag en kväll, man lever inte ett så stressat, jobbigt liv så man kanske till och med har lust att umgås med sin partner och har samtalsämnen kvar utöver barnen! Men man ska aldrig tro att livet inte förändras, för det gör det.Just när man är ung och längtar efter barn så tänker man att man gärna offrar allt. Men sedan då, när man inser att man är trettio, man har aldrig haft tid eller råd att ta hand om sig själv, gå ut och dansa, shoppa och hålla sig uppdaterad och fräsch, och så vips har åren gått och även om barnen växer upp så får man ju aldrig sin ungdom tillbaka. Visst kan man vara en fräsig 40 åring med ett härligt liv, men det går ändå aldrig att få igen alla "förlorade ego-år".Hela mitt liv har jag tagit hand om andra, som äldst i en stor syskonskara, önskade till och från ett eget barn från det jag flyttade hemifrån, funderade på en hundvalp men sambon är allergisk. Borde nog köpt hunden ändå och väntat med barnet tills jag blev 35 Jag reflekterade aldrig över att jag kunde behövt några år för mig själv. Det var heller aldrig någon som sa något, jag kanske hade behövt fler starka kvinnliga förebilder
    Iofs förstår jag lite vad du skriver för inte alltid det är en dans på rosor med barn, men tror du ärligt talat att du hade vart piggare, orkat sitta upp sent en kväll och allt du tidigare beskrev om du väntat 10 år med barnen?
  • Themis

    Marica: Alltså, oavsett när man får barn så har man ju inget val, vi som är 30+ får också ta nattvak och dygnetruntamning och man är ju inte lastgammal direkt. Men festar klockan runt gör inte så många längre. I en vänkrets där alla har långa utbildningar och skaffar barn sent så hade vi ett par småbarnsår då alla drog hem vid kl 22-23, för att sova. Men sen lättar det igen om man inte skaffar en hel skock barn.

    Fördelen med att vänta är också att man kanske har lite mer pengar om man jobbat fler år, så man kan använda flex eller gå ner i tid utan att leva på marginalen, och inte få ångest över flera vab-dagar samma månad. Jag tror också att man blir bättre på att planera och kommunicera med sin partner om vad man vill och inte vill med jobb/ledighet/ansvar i hemmet etc, många tjejer behöver nog bli lite kaxigare än de är i 20-årsåldern.

  • Hallonmumsan

    jag har alltid varit en sån som gått och lagt mig tidigt men när jag fick barn är jag snarare uppe längre för att få lite egentid. allt är ju inte svart och vit.
    borde man inte fattat det innan man fick barn att livet bli annorlunda men kanske inte sämre för det.

  • Hallonmumsan
    Themis skrev 2010-03-19 18:22:06 följande:
    Marica: Alltså, oavsett när man får barn så har man ju inget val, vi som är 30+ får också ta nattvak och dygnetruntamning och man är ju inte lastgammal direkt. Men festar klockan runt gör inte så många längre. I en vänkrets där alla har långa utbildningar och skaffar barn sent så hade vi ett par småbarnsår då alla drog hem vid kl 22-23, för att sova. Men sen lättar det igen om man inte skaffar en hel skock barn. Fördelen med att vänta är också att man kanske har lite mer pengar om man jobbat fler år, så man kan använda flex eller gå ner i tid utan att leva på marginalen, och inte få ångest över flera vab-dagar samma månad. Jag tror också att man blir bättre på att planera och kommunicera med sin partner om vad man vill och inte vill med jobb/ledighet/ansvar i hemmet etc, många tjejer behöver nog bli lite kaxigare än de är i 20-årsåldern.
    ingen av oss har hög inkomst. vi tar tid med barnen och jobbar mindre än andra utan att leva på marginalen. det är bara det att många måste ha så mycket. vi har tex valt att inte ha extra kanaler på tv:n, inte heller snabbaste bredbandet och inga mobilabonnemang. inga krediter endast kontant betalning.
    alltså man måste inte ha jobbat massa innan man får barn för att ha det bra och ägna tid åt barnen. man måste bara sluta vara bortskämd.

    jag och min sambo träffades när jag var 16 så när vi fick barn hade jag allt hunnit bli både kaxig och kunna säga ifrån och ta för mig, fast jag har alltid varit den som gått min egna väg. vi är otroligt tighta och känner varandra utan och innan.
  • trolltotten

    Jag fyller 21 i nov. Min andra är beräknad 1 augusti. Min första kom jan-09. Är mitt liv slut då? Måste jag ha krångel med vab-dagar nu? Är jag kass på att planera och kommunicera med barnets far nu? Allvarligt, de e lika "jobbigt" om det är om 10 år. Jag är glad att jag har blivit berikad med barn, till och med denna veckan då hon har varit sjuk och gått upp 4.30-5.00. Jag har ett liv till och med, jag umgås med mina kompisar, jag kunde va på krogen nån gång innan jag blev gravid igen. Men det klart, bara för jag är 20 så har jag väl ingen ekonomi, och vill egentligen hellre gå på droger o festa för jag inte har växt upp än. Fördomsfulla människor, det är ni som inte har ett liv kvar!


    Vissa människor kan, andra inte
  • Hallonmumsan
    trolltotten skrev 2010-03-19 18:33:53 följande:
    Jag fyller 21 i nov. Min andra är beräknad 1 augusti. Min första kom jan-09. Är mitt liv slut då? Måste jag ha krångel med vab-dagar nu? Är jag kass på att planera och kommunicera med barnets far nu? Allvarligt, de e lika "jobbigt" om det är om 10 år. Jag är glad att jag har blivit berikad med barn, till och med denna veckan då hon har varit sjuk och gått upp 4.30-5.00. Jag har ett liv till och med, jag umgås med mina kompisar, jag kunde va på krogen nån gång innan jag blev gravid igen. Men det klart, bara för jag är 20 så har jag väl ingen ekonomi, och vill egentligen hellre gå på droger o festa för jag inte har växt upp än. Fördomsfulla människor, det är ni som inte har ett liv kvar!
    vab dagar är väl det minsta problemet. jag har tillochmed haft vett att vägra jobba på julafton och min sons födelsedag även lucia osv. tilloch med en fördel att ha ett timvik istället för då kan man vägra
Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?