Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

för mig varken slutade eller började livet när jag fick barn livet fick en annan vändning en positiv vändning. Fick barn när jag 21 skulle fylla 22 idag är dottern 3 å jag är snart färdig med min uska-utbildning å ska börja jobba levde loppan långt innan jag skaffa barn semster har jag varit på mkt i yngre dar å om man vill åka på semester nu så är de bara å ta med dottern så svårt är de inte. Är hellre en ung mamma faktiskt. Min egen mamma var 19 när hon fick mig å 24 när hon fick min syster. Som min mamma säger man har mkt roligare när man blir äldre än man hade när man va yngre. Hon är fortfarande ung å kan göra precis va hon vill nu när vi barn är vuxna. Festa å så kan man fortfarande göra när man blir äldre å ens barn blir stora nog å ta hand om sig själva

Jag är väl inte jätteung, var 21 när sonen föddes, men jag ser det positiva. Nu jobbar jag stenhårt för toppbetyg på gymnasienivå så att jag kan komma in på ett bra program på ett bra universitet. Hade jag inte fått barn hade jag aldrig värdesatt framtiden och en framtida karriär så här högt.
Jag har rest och tänker inte sluta resa med vänner för att jag har en 3-åring! Min sambo och jag delar ju på ansvaret och vi har familj som ställer upp med barnpassning.

Men jag tänker ibland på när jag är 32, en riktigt snygg karriärskvinna som lever livet och få lyssna på alla andra kvinnor i samma ålder som gnäller om hur jobbigt det är med småbarn medan jag kan göra riktiga resor (alltså inga blue village resor med bamseklubb....) och går ut och festar (då man kan festa på riktigt eftersom man har mycklet mer pengar att slänga på kläder och en utekväll!)

Jag är faktiskt glad att jag fick barn tidigt. Annars hade jag förmodligen jobbat på en besinmack eller inom handeln tills jag blev över 30 då jag vaknat upp utan utbildning och förmodligen aldrig kunnat få samma möjligheter till en riktigt bra ekonomisk grund.

(Hade jag fått barn sent eller aldrig så hade jag ju självklart sett det positiva från den synvinkeln.)

Nej livet tar inte slit för man får barn tidigt. Jag fick mitt första barn när jag var 21 år. Då hade jag fast jobb ocvh jobbat ett par år och även en utbildning. Gå ut på krogen hade jag slutat med för det kändes som att det inte gav mig något längre. Jag har varit ute och rest när jag var yngre med min far så jag har sett världen.
Nu är jag snart 29 år och jag har rest med min dotter, jag har även pluggat heltid. Jag har även varit med mina vänner. Så nej livet tar inte slut för man får barn tidigt. Man bestämmer själv hur man vill ha det.
Man känner själv om man känner sig redo. Jag trodde att mitt ex var redo att skaffa barn, men när dottern kom så förändrades han. Och han är fortfarande ute och beter sig som han vore 15.
Alla är vi olika helt enkelt.

Jag tror jag har fått med det mesta jag velat säga i denna diskussionen, men oj vad intressant det är att läsa era svar .. och jag kommer garanterat kommentera hos någon snart igen .. men så ni inte undrar om jag dragit mig ur.

Jag läser som sagt era inlägg, dom är intressanta. Så kul att man vågar säga vad man tycker utan att vara anonum ;)

När man får barn tidigt missar man ju de sk "ansvarslösa" åren som trots allt är lite roliga ;) De tonåriga egoåren kommer aldrig tillbaka. Hur man än vänder o vrider på det finns ingen mall som passar alla. När man blir mamma är man ju det livet ut. Vid 18 eller vid 40. Livet varken börjar eller tar slut när man får barn. Jag tror de flesta som avråder unga att skaffa barn gör det av ren välvilja. Att man önskar att de ska få uppleva livets ALLA faser. Att inte ha för bråttom genom livet :)