• Mizca

    Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

    Jag har både läst och hört många kommentarer till unga blivande föräldrar som lyder: Varför skaffa barn så tidigt? Varför inte leva livet och ut o res, festa och liknande innan du binder upp dig?
    Jag blir så irriterad över den eller liknande kommentarer.
    Tar livet slut om man skaffar barn vid 20 års ålder eller kanske tidigare?
    Klart att det underlättar om man gått ut skolan och har jobb att luta sig på men livet tar ju inte slut för att man väljer att bilda familj. Festa och resa kan man ju faktiskt göra när barnet är några år eller när man blir äldre själv. Vem säger att man slutar gå ut och roa sig när man blivit förälder? Vem hindrar att man skaffar barnvakt vid något tillfälle för att få vara själv med sin partner, kunna ta en resa eller gå ut på krogen med sina vänner?

    Självklart skall man vara mogen att kunna ta hand om ett barn (kommer säkert få den kommentaren) men jag menar på att livet inte förstörs bara för att man väljer att skaffa barn vid 20 och inte 30. Det som de flesta påpekar att man inte kan göra för att man blir mamma funkar ju faktiskt efteråt också. Man kan ju ta med barnet på någon familjeresa?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-20 12:38
    Självklart förändras livet när man får barn och allt är inte en dans på rosor men det jag vill få fram med mitt inlägg är att det inte är någon omöjlighet att göra saker även om man är mamma...
    Iofs spelar åldern ingen roll för man kan göra samma sak oavsett hur gammal man är.. men varför lägga sig i folks val?

  • Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?
  • Mizca
    MassiiMotoo skrev 2010-03-18 13:26:59 följande:
    JO visst är de en viss skillnad men tanke att jag fick dn kommentaren redan DÅ av mina kompisar säger mkt om dem.De trodde att jag slutade leva när jag blev ihop med honom och flyttade ihop. Enligt dem levde jag inte mitt liv längre.Idagär jag tillsammans med samma man ,snart 8 år, och har två barn tillsammans.
    Jag fick aldrig såna kommentar när jag och maken hittade till varandra. Det var när jag gick på gymnasiet och eftersom vi bodde en bit från varandra kunde vi bara ses på helger/lov så jag valde ju faktiskt att träffa honom eftersom jag träffade mina vänner varje dag ändå!
    Men för att jag valde bort festandet på helgerna förlorade jag dom vännerna, men jag anser dom inte riktiga vänner då!
    Jag har inga barn nu, men är gift sedan snart fyra år och vart tillsammans med samma kille i åtta år och hittat nya vänner som gillar mig för den jag är..

    Man kan ju umgås med vänner även om man har en partner, så vännerna behöver ju inte sluta att vara med en bara för att man väljer killen/tjejen på helgerna. Jag menar, man har ju väldigt mkt tid även på vardagarna med vänner.
  • Mizca
    Hallonmumsan skrev 2010-03-18 13:33:15 följande:
    nä livet tar inte slut.man ändrar bara sitt fokus på nått annat.man får kanske lägga lite av sina planer på hyllan för ett tag. barnen har snarare "räddat" mitt liv.de såkallade vännerna kanske man blir av med men det är mer deras förlust.sen finns ju fördommarna om att man är ensamstående bara för att man har barn som ung, möter ofta såna förutfattade meningar. själv är jag tillsammans med barnens pappa sen 7 1/2 år och hoppas att det ska förbli så. sen kanske inte alla är så intresserade av att festa och resa och då blir livet ganska tomt utan barn.
    Jo, klart man ändrar fokuset. Men om man vill ut och resa eller ta en sväng på krogen så finns det ju inga hinder bara för att man har barn liksom!
  • Yoshii

    Ja "vänner " som skiter i en för att man har barn är ju inga vänner.
    Bara för att man har barn behöver man ju inte prata barn & blöjor helatiden ;)
    Jag är nog samma människa nu som innan, har barnasinnet kvar men vet vad ansvar är på sammagång.

    "när man har slutat leka är man död" ;)

  • Hallonmumsan
    Mizca skrev 2010-03-18 13:35:14 följande:
    Jo, klart man ändrar fokuset. Men om man vill ut och resa eller ta en sväng på krogen så finns det ju inga hinder bara för att man har barn liksom!
    absolut inte. fast hos oss har inte det där suget funnits i samma grad efter vi fick barn. jag har tex bara varit ute en gång på 5 år
  • Mizca
    Hallonmumsan skrev 2010-03-18 13:36:53 följande:
    absolut inte. fast hos oss har inte det där suget funnits i samma grad efter vi fick barn. jag har tex bara varit ute en gång på 5 år
    Precis.. men många drar alla över en kam gällande det.. dom antar att alla är ute och festar och kommer sakna det, men alla gör ju inte det, märker jag ju nu =)
  • Hoppentoss
    Mizca skrev 2010-03-18 11:38:19 följande:
    Jag har både läst och hört många kommentarer till unga blivande föräldrar som lyder: Varför skaffa barn så tidigt? Varför inte leva livet och ut o res, festa och liknande innan du binder upp dig?Jag blir så irriterad över den eller liknande kommentarer. Tar livet slut om man skaffar barn vid 20 års ålder eller kanske tidigare?Klart att det underlättar om man gått ut skolan och har jobb att luta sig på men livet tar ju inte slut för att man väljer att bilda familj. Festa och resa kan man ju faktiskt göra när barnet är några år eller när man blir äldre själv. Vem säger att man slutar gå ut och roa sig när man blivit förälder? Vem hindrar att man skaffar barnvakt vid något tillfälle för att få vara själv med sin partner, kunna ta en resa eller gå ut på krogen med sina vänner?Självklart skall man vara mogen att kunna ta hand om ett barn (kommer säkert få den kommentaren) men jag menar på att livet inte förstörs bara för att man väljer att skaffa barn vid 20 och inte 30. Det som de flesta påpekar att man inte kan göra för att man blir mamma funkar ju faktiskt efteråt också. Man kan ju ta med barnet på någon familjeresa?
    Hej!

    Att skaffa barn och när man skall skaffa barn känner man  bäst själv. Jag kan bara tala för mig själv.
    Jag var 22 när jag skaffade mina barn. Jag har tre st tätt.   Jag har levt ett bra liv. och  ångrar inte mitt val. Jag skall nu Adoptera en liten knodd till.

    Det jag kan känna när jag umgås med dom som skaffat barn sent är att dom oftast har en annan erfarenhet än vad jag har. Jag väljer ordet "annan"  erfarenhet på grund av att jag anser inte att dom har mer erfarenhet.  Utan vi har olika erfarenheter. 
    Dom få gånger jag kan känna ett sting av avund är när dom talat om resor. Jag har rest men ej lika mycket. Men å andra sidan reser jag som en tok nu. Mina tre grabbar är ju stora så nu är vi utomlands ofta medans mina vänner måsta passa småbarn. så om två tre år har jag kommit ifatt.

    Det jag vill ha sagt är att barn tar tid, men när man väljer att lägga den tiden på barn är upp till var och en.   Bara man inte försöker göra allt som alla som inte har barn gör för det hinnar man ej.  Risken är då att man sliter ut sig och barnen får lida.

    Kram Tossan
  • Mizca
    Hoppentoss skrev 2010-03-18 13:44:13 följande:
    Hej!Att skaffa barn och när man skall skaffa barn känner man  bäst själv. Jag kan bara tala för mig själv.Jag var 22 när jag skaffade mina barn. Jag har tre st tätt.   Jag har levt ett bra liv. och  ångrar inte mitt val. Jag skall nu Adoptera en liten knodd till. Det jag kan känna när jag umgås med dom som skaffat barn sent är att dom oftast har en annan erfarenhet än vad jag har. Jag väljer ordet "annan"  erfarenhet på grund av att jag anser inte att dom har mer erfarenhet.  Utan vi har olika erfarenheter.  Dom få gånger jag kan känna ett sting av avund är när dom talat om resor. Jag har rest men ej lika mycket. Men å andra sidan reser jag som en tok nu. Mina tre grabbar är ju stora så nu är vi utomlands ofta medans mina vänner måsta passa småbarn. så om två tre år har jag kommit ifatt. Det jag vill ha sagt är att barn tar tid, men när man väljer att lägga den tiden på barn är upp till var och en.   Bara man inte försöker göra allt som alla som inte har barn gör för det hinnar man ej.  Risken är då att man sliter ut sig och barnen får lida. Kram Tossan
    Mycket bra skrivet.
  • MassiiMotoo
    Love3 skrev 2010-03-18 13:35:27 följande:
    Ja "vänner " som skiter i en för att man har barn är ju inga vänner.Bara för att man har barn behöver man ju inte prata barn & blöjor helatiden ;)Jag är nog samma människa nu som innan, har barnasinnet kvar men vet vad ansvar är på sammagång."när man har slutat leka är man död" ;)
    Precis så känner jag!

    NÄr jag t.ex umgås med nya kretsar eller när jag började ett nytt jobb 08 så pratade vi länge tills DE frågade på jobbet eller de nya vännerna om mig lite. Och jag sa sen att jag hade en sambo och ett barn (Då). Blev de ganska förvånade eftersom jag paratde inte om min son och var  typ "normal" HAHA joo jag är faktiskt en egen individ med. Inte bara en mamma utan jag är jag oxå!!
  • Yoshii
    MassiiMotoo skrev 2010-03-18 14:49:38 följande:
    Precis så känner jag! NÄr jag t.ex umgås med nya kretsar eller när jag började ett nytt jobb 08 så pratade vi länge tills DE frågade på jobbet eller de nya vännerna om mig lite. Och jag sa sen att jag hade en sambo och ett barn (Då). Blev de ganska förvånade eftersom jag paratde inte om min son och var  typ "normal" HAHA joo jag är faktiskt en egen individ med. Inte bara en mamma utan jag är jag oxå!!
    Nej precis.
    Det existerar inte bara barn i ens huvud bara för att dom finns =)
  • MassiiMotoo
    Mizca skrev 2010-03-18 13:33:54 följande:
    Jag fick aldrig såna kommentar när jag och maken hittade till varandra. Det var när jag gick på gymnasiet och eftersom vi bodde en bit från varandra kunde vi bara ses på helger/lov så jag valde ju faktiskt att träffa honom eftersom jag träffade mina vänner varje dag ändå!Men för att jag valde bort festandet på helgerna förlorade jag dom vännerna, men jag anser dom inte riktiga vänner då!Jag har inga barn nu, men är gift sedan snart fyra år och vart tillsammans med samma kille i åtta år och hittat nya vänner som gillar mig för den jag är..Man kan ju umgås med vänner även om man har en partner, så vännerna behöver ju inte sluta att vara med en bara för att man väljer killen/tjejen på helgerna. Jag menar, man har ju väldigt mkt tid även på vardagarna med vänner.
    Förstår de då ni sågs på helgerna och lov. Min sambo bodde är och vi umgicks HELA tiden. Förstår ändå mina fd vänner som sa så att jag umgicks bara med min sambo. Men vad ska jag göra. jag var nykär och helt förälskad. Ville inget annat än att var med honom och inte han heller.

    Men de var hårda och kom med många kommentarer och de vägrade inse att han faktiskt kunde vara mannen fö mig. Utan de hela tiden sa att jag fortfarande var ung och inte visste riktigt vad jag gjorde.

    Det senare gick längre och en av dem sa ; "Kom inte hit och gråt för oss när han dumpar dig!"

    Det fick vara för min del. INgen riktigt vän säger så!

    Jag försökte ändå umgås med några av dem men det blev stelt och inte roligt alls.Så vi till slut gled isär.
    Är glad för detta idag de var inga riktigta vänner!
Svar på tråden Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?