Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Livet tar inte slut, men jag är så otroligt glad för egen del att jag fick första barnet när jag var 27. Och varför då? Jo, för att åren mellan 19 och 24 var de absolut roligaste i mitt liv, när jag pluggade, festade, vände på dygnet, lagade näringslös mat, reste och pluggade utomlands och till slut skaffade min examen. Ja, man kan festa och gå ut när man har småbarn med, men det är inte lätt. Jag föredrar att ha levt ut livet så jag har något att se tillbaka på och berätta om för mitt barn. När barnen väl kommit vill jag göra saker med dem, t.ex resa, inte resa i väg själv och sitta på en pub i Berlin tills de stängde klockan 8 på morgonen och därifrån gå till Potsdamer Platz och titta på fotbolls VM på storbilds-TV. Sånt som jag gjorde innan barnen kom och som just då var så roligt. Hade jag fått barn vid 19 hade jag ju visst kunnat plugga, men inte på samma egovis som jag kunde nu. Och den perioden i livet tycker jag att alla är värda... Men det är min, lite flummiga åsikt.

Ja, fast du och jag menar inte samma saker här riktigt. Jag menar att det kan vara en vinst i att kunna leva den typen av liv när man är vuxen och inte omyndig och beroende av föräldrarna. De flesta bor ju hemma tills de är 19 och får man då barn som 20-åring har man haft ett år när man varit självständig. Just det här att flytta till en ny stad för att plugga eller jobba och att tvingas söka nya vänner och ordna sig en ny tillvaro och inte vara beroende av gamla vänner eller sin familj tycker jag är ett stort steg mot vuxenhet.