paulisa

Äldre 18 Mar 20:32

213 svar

Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Klart livet inte tar slut!

Däremot förändras livet totalt.

Jag är 28 och har en dotter på 1 år och anser mig själv vara en relativt ung mamma. Jag känner dock att jag är väldigt glad för att jag inte skaffade barn tidigare. Barn är ett enormt ansvar och tar upp så mycket tid (all tid känns det som ibland). Jag är glad för att jag hunnit med att utbilda mig, gifta mig, resa, skaffa fast jobb innan jag fick mitt barn för det underlättar så himla mycket, men framförallt är jag glad för att jag fick en del "fria" år. Att ha barn är tungt. Man ljuger om man säger något annat. Jag uppskattar åren jag och min man levde parliv: roligt, enkelt, problemfritt! Jag tänker ofta tillbaka på de åren och alla roliga minnen. De betyder mycket för mig. Jag tycker också att det stärker mitt och min mans förhållande.

Missförstå mig inte: mitt barn är det bästa som hänt mig. Jag älskar att vara mamma och tar med glädje på mig ansvaret det innebär. Men folk som säger att barn inte förändrar så mycket förstår jag mig inte på: visst kan man göra mycket men det kräver så mycket planering (barnvakt etc) och resor med barn är roligt men något helt annat än att åka själv. Med barn blir livet mer omständigt. Dessutom mer underbart, roligt, fantastiskt, utvecklande etc... men annorlunda blir det.

Jag tycker absolut att man kan skaffa barn tidigt men jag tycker inte att man ska inbilla sig att man inte missar något för det kommer man att göra! Men kan inte ha allt: man måste välja

paulisa

Äldre 18 Mar 20:34

#70

Vill lägga till en sak: många inlägg handlar om hur underbart det är att bli mamma och hur det ger mening till livet. Jag håller med! Men det kommer det att göra oavsett om man blir förälder vid 20, 30 eller 40.

paulisa

Äldre 18 Mar 20:41

#75

WPmamman skrev 2010-03-18 20:36:55 följande:

Därför kanske inte åldern har så stor betydelse utan vilket ansvar man vill vara beredd att ta. Alla har vi olika prioriteringar och man är sig själv närmast, bara en själv vet om man är redo eller inte

Håller med! Kan bara störa mig på inlägg (generellt på familjeliv menar inget särskilt) som går ut på att barn inte förändrar något och att man kan göra allt med barn.. Det jag vill ha sagt är att barn förändrar ALLT. Det måste man vara inställd på och inte tro att livet i stort kommer att rulla på som vanligt. Tycker inlägg av den typen ofta kommer från unga kvinnor som önskar sig barn.

paulisa

Äldre 18 Mar 20:43

#76

Ankissen skrev 2010-03-18 20:40:01 följande:

Livet tar inte slut, men jag är så otroligt glad för egen del att jag fick första barnet när jag var 27. Och varför då? Jo, för att åren mellan 19 och 24 var de absolut roligaste i mitt liv, när jag pluggade, festade, vände på dygnet, lagade näringslös mat, reste och pluggade utomlands och till slut skaffade min examen. Ja, man kan festa och gå ut när man har småbarn med, men det är inte lätt. Jag föredrar att ha levt ut livet så jag har något att se tillbaka på och berätta om för mitt barn. När barnen väl kommit vill jag göra saker med dem, t.ex resa, inte resa i väg själv och sitta på en pub i Berlin tills de stängde klockan 8 på morgonen och därifrån gå till Potsdamer Platz och titta på fotbolls VM på storbilds-TV. Sånt som jag gjorde innan barnen kom och som just då var så roligt. Hade jag fått barn vid 19 hade jag ju visst kunnat plugga, men inte på samma egovis som jag kunde nu. Och den perioden i livet tycker jag att alla är värda... Men det är min, lite flummiga åsikt.

Håller med dig fullständigt. Jag försökte förmedla samma sak!

paulisa

Äldre 18 Mar 20:52

#81

Love3 skrev 2010-03-18 20:45:52 följande:

Klart att livet inte ser ut som innan när man skaffar barn!Men man blir inte fullt handikappad bara för att man får barn & är ung!Ja jag målar upp en bra bild för att jag har då inte upplevt det fullt så läskigt & uppofrande att få barn =)Är inne på min 3a nu, så livet är inte slut för det, absolut inte.

Klart det är läskigt och uppoffrande!! Jag älskar dock att prioritera mitt barn, jobba deltid, hämta tidigt på dagis (jobba hemifrån kvällar/nätter för att kompensera), göra utflykter, gå till öppna förskolan, laga god mat, planera barnvänliga sverigesemestrar i stugor etc. För mig är det en "uppoffring" som jag gärna gör, men utan min dotter hade jag ju levt lite annorlunda.

Eller kanske är det bara så att du är en bättre människa och mamma än vad jag är som upplever det annorlunda ;) Det är ju himla fult att säga att mammarollen är något annat än totalt underbar.

paulisa

Äldre 18 Mar 20:56

#85

MammaMajs skrev 2010-03-18 20:52:20 följande:

Samtidigt missar ni som skaffar barn senare annat, det är lite annat att blir förälder när man är yngre (nu var du förståss inte lastgammal själv) nu vid 32 känner jag att jag inte alls har samma ork och energi som jag hade vid 22 (kan visserligen till viss del vara barnens fel hahaha) Dessutom kommer jag och min man fortfarande vara unga när barnen är vuxna och vi kommer förhoppningsvis få väldigt lång tid tillsammans med våra barn och eventuella barnbarn.

Visst finns där fördelar med att vara ung förälder (jag tycker ju själv att jag är det), men jag tror inte att man missar så himla mycket genom att skaffa barn lite senare. Jag tror att föräldrarollen är lika underbar för alla, gammal som ung.

paulisa

Äldre 18 Mar 21:12

#93

TwistedSister skrev 2010-03-18 21:05:38 följande:

Åh men där håller jag inte med! Tycker snarare tvärtom att det är väldigt fult att säga att man är fullt tillfredsställd med att vara hemma och ta hand om sina barn, att man inte ser det som en uppoffring alls. Då har man plötsligt inget liv och det är synd om ens barn eftersom ens tillvaro bara kretsar kring dem. En mamma måste ju få festa loss ibland för att orka vara en glad mamma, annars är man ju bara självuppoffrande. Hursomhelst jag känner mig tillräckligt trygg i mig själv att jag är övertygad om att jag minns vem jag är när mina barn flyttar hemifrån.

Uppfattar du det som fult att säga att man gärna är hemma med sitt/sina barn på heltid hur länge som helst!? Så olika man kan uppfatta samhället. Jag uppfattade det som om folk höjde på ögonbrynet när jag började jobba heltid när dottern var 7 månader (mannen var hemma sen tills dottern var 16 månader)... Men detta är ju en annan diskussion.

paulisa

Äldre 18 Mar 21:21

#96

TwistedSister skrev 2010-03-18 21:19:37 följande:

Ja hahaha men så är det man måste gå och balansera på någon slags medelväg hela tiden Man är ju lika fruktansvärd både om man börjar jobba "för tidigt" eller om man är hemmafru som väljer bort karriär eller om man får barn före eller efter åldern 25-35. Dessutom får man absolut inte ha mer än en pappa till sina barn, eller bo i hyresrätt, eller gud förbjude skaffa barn utan att vara i ett fast förhållande! Jag ORKAR inte ens försöka göra rätt.

Ja, medelvägen den är smal den! ${#lang_emotions_surprised}$

paulisa

Äldre 20 Mar 12:13

#198

Geiisha skrev 2010-03-19 10:32:18 följande:

Jag kunde inte hållt med dig, TS, mer! DESSUTOM irriterar det mig något fruktansvärt att alla tar för givet att varenda förbannade 17, 18, 19 och 20 åring vill just "leva livet och festa". Jag är själv 91:a.. 18 år alltså... och jag har aldrig någonsin varit förtjust i det där med att parta var och varannan helg, supa, och springa ut och in med kompisar för jämnan. För alla är faktiskt inte såna! För mig så är att "leva livet" att skaffa barn det är precis det jag längtar efter... Jag är inte intresserad av att festa och supa sönder mig, eller att vara ute och springa hela tiden bara för att jag är "ungdom" och ska "passa på". Nix! Ut och resa är det klart att jag vill, men vem säger att jag inte kan göra det med ett barn? Så kort sagt - det finns INGEN kommentar som jag avskyr mer än "skaffa inte barn förtidigt då förlorar du din ungdum. det är ju nuuu du ska ut och leeeva" (och vi vet alla vad som menas med "ut och leva")Vore trevligt om folk kunde "think outside the box" lite...

Jag hör till dem som argumenterat för att INTE skaffa barn tidigt och att livet blir totalt förändrat när barnen kommer (se tidigare i tråden) men jag tycker ditt inlägg är jättebra! JAG vill ju resa, sova länge, gå på teater, gå ut och äta med min man och allt det där så självklart uppskattade jag mina 7 år med mannen innan min dotter kom. Men alla gillar ju inte samma saker som jag gör... Håller helt med dig: om man INTE vill gå ut och festa, resa etc utan vill leva småbarnsliv så är det så klart inga problem. Däremot nämner ju TS att hon visst kommer att kunna gå ut och äta, gå på krogen och resa och DET tycker jag är lite naivt.

paulisa

Äldre 20 Mar 12:50

#200

Mizca skrev 2010-03-20 12:32:09 följande:

Vad är naivt i det då? Stämmer det inte att man kan gå ut o roa sig/resa även om man har barn ? Självklart förändras livet med barn och man blir fäst, det är omständigare att göra saker man vill när man har barn, det är självklart lättare att bara dra ut o festa en lördagskväll när man är utan barn. Man behöver inte planera in det flera dagar innan.. men det är ingen omöjlighet och det är det jag vill framföra.

Jag tolkade din text lite annorlunda. Visst gör man mycket även med småbarn. Min dotter är 1,5 år och vi har varit i Bulgarien med henne, min man och jag har varit ensamma i New York och ska till London själva nu i vår. Igår var jag på bio och restaurang... Livet med dottern är jättebra. Men kräver mycket planering, uppoffringar, snälla mor/farföräldrar och pengar!

Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

INNEHÅLL