Ni som gett en andra chans...

Vilken jobbig sits :( Jag vet inte va man gör..
Det enda som jag känner är väl att du får berätta för honom innan han går dit hur du känner angående det.. och sen tycker jag att han under kvällen ska höra av sig och höra hur det är med dig osv.
Om du skulle kunna hitta på något själv med någon vän, nåt roligt så kanske det känns mindre och du får annat att tänka på? Är det ett alternativ?

Drabbad:
Skulle inte klara av att min man gick iväg på fest och träffade horan han var med. Tycker att det är stort av dig att trots allt tycka att det är ok att han far. Men du MÅSTE se till att ha fullt upp att göra själv och han MÅSTE höra av sig till dig regelbundet. Ställ krav, det är du värd.

Hej på er!
Jag hakar på, har också blivit bedragen. Vi har valt att försöka gå vidare, men det e svårt. Det var meningen att vi skulle börja på bebisverkstaden nu, men det fördärvade han genom att gå till någon annan. Min högsta dröm är helt förkrossad för tillfället.

Tycker det är hemskt att en sån här tråd ska behöva finnas, om ni förstår vad jag menar. Men man känner ändå en lättnad om att man inte är ensam om det. O varför känner man sig så misslyckad, det e ju inte vi som gjort fel?!

Jaha. Här siter man mitt i natten..... Borde sova!
Tack för att ni finns. Kommer attt överleva detta oxå. Enorm styrka har jag.
När maken är på festen så kommer min tid at gå till läggning av barnen. Och så kommer jag att träffa en väninna förmodligen efter det. Hon kommer och håller mig sällskap.

Ja, det är helt sjukt att vi känner oss misslyckade. Men min pojkvän känner sig rätt misslyckad han med. Rätt åt honom.

Hur har ni gjort tjejer för att komma vidare? Vet era vänner och familj om vad som hänt? Har ni gått i terapi eller nåt liknande?
De flesta av våra vänner vet eftersom jag inte vill gå runt och låtsas att vi har det bra, samma med familj. Vi har gått i terapi som funkar jättebra.

Men efter 4 år ihop, förlovningsplaner, giftermål och barn. Fan vad surt dte känns. Kommer jag någosin kunna se fram emot något sådan utan att bli rädd att han får kalla fötter igen? Suck.

Drabbad, du är verkligen stark. Du skrev att du klarar detta och om du tor det så gör du det! Styrkekram!

Här är en till som kämpar på. Fick veta för snart fyra månader sedan att han haft sex tre gånger med en annan kvinna under ca ett halvårs tid. Det tog slut för ett år sedan eftersom han inte tyckte att det var värt det. Själv var jag höggravid och nyförlöst med vårt tredje barn under tiden han var otrogen. Vi har levt ihop i snart tolv år. Känner igen mig i mycket ni skriver.

För min del ska vi på familjerådgivning första gången nästa vecka. Är nervös för hur det kommer att bli.

Om vi separerar flyttar jag till min hemstad med barnen. Det har känts som en omöjlighet fram tills idag eftersom jag måste ha jobb och bostad. Idag fick jag reda på att det finns ett jobb för mig där. Jag har en vecka på mig att bestämma mig. Min ångestnivå steg upp över öronen. Har inte sagt något till honom om detta.

Min sambo vill fortsätta leva tillsammans, men han visar inga större känsloyttringar av ånger eller ledsamhet för det han gjort. Han pratar bara om man tvingar honom.

Vad gör jag nu?

Går han med på att du tar barnen och flyttar?

Jag tycker att du ska strunta i det där jobbet. Det kommer fler men kanske inte fler chanser för er.
Det är kanske att generalisera men män har svårare att uttrycka sig än kvinnor. Det är väll bla därför ni ska gå i terapi.

Mamma sa till mig när jag var riktigt låg igår att jag inte ska ta livsavgörande beslut medans allt går upp och ner. Och det har hon rätt i. Idag känner jag mig hoppfull igen. Blir det så att vi skilljer oss ska jag veta att jag gjort vad som kunnat göras och att jag är säker på vad jag vill. Det kommer ta ett tag, men bättre det än att sitta där och undra och kanske till och med ånra sig.

Jag tycker också att du ska vänta och inte ta alltför stora beslut just nu. Jag tror att det kan komma att dyka upp fler tillfällen om det nu är så att du kommer fram till att du vill flytta tillbaks till din hemstad längre fram. Ett beslut är inget bra beslut när det gäller sånt här såvida maninte är elt säker på att det man gör är rätt.

Vi har gått i terpai (men har sommaruppehåll just nu). Jag tycker att de är kanon där, speciellt om man får någon som man tycker att man kan prata med. Annars kan man alltid byta. De får en att se annorlunda på saker och ting och för oss har det varit så att han lättare har kunnat börja prata med mig om det som änt när terapeuten varit med, sedan har det gått bättre att fortsätta prata hemma.
Jag var skitnervös första gången och jag grät nog under 75 % av tiden där.. men när vi gick därifrån så kändes det ändå skönt. Sen har jag haft halvpanik varje gång vi gått dit, men varje gång när vi går därifrån så undrar jag varför jag ens tvekat över att gå dit. Det har ju gett mig mycket varje gång.
Hoppas det blir så för er med!
Lycka till på terapin och hoppas det går lika bra för er där som det går för oss :)

jag hade en kille innan jag träffade han jag har i dag och den killen va otrogen 3 ggr och berättade det,jag förlät honom och vi försökte fortsätta men de tog slut. jag klarade helt enklt inte av att veta.. kunde inte glömma. och tyvärr bor den osäkrheten i mig ännu har fortfarande inte glömt,vilket drabbar mitt nuvarande förhållande i bland. jag blir svartsjuk,otrygg och nervös för små saker inte alls kul :(

Håller med signatur "Det går" inlägg 29. Min sambo var otrogen med en av mina bästa kompisar för 1½ år sedan. Då han tillslut berättade det efter 1 månad så satt han bara och skakade och grät för han var så ledsen för det han gjort och så rädd att jag skulle lämna honom. Det var bevis nog för mig hur mycket han ångrade sig och faktiskt älskade mig fortfarande. Ja hade ju märkt att något var fel under den månaden han inte berättade, men trodde hela tiden att det var pga att han inte älskade mig längre så det var skönt att få höra vad det var för fel på riktigt. Sen var det avgörande att de avbröt det hela mitt i då de insåg vad de höll på med.. Vet att folk säger att man inte kan skylla på alkoholen, men i vissa fall kan det ursäkta lite. Vet att min kille blir helt konstig då han får i sig sprit.. Jag och min kompis har inte talats vid sen dess. Skickat några sms bara och fått sagt det jag vill säga. Om jag däremot hade fått höra det hela av min kompis så hade säkert situationen varit annorlunda..
Förhållandet blev på något märkligt sätt starkar av det hela efter ett tag, för vi visade hur mycket vi faktiskt älskade varandra. Sitter nu med vårt andra barn på armen 1 månad gammal så visst finns det chans att ta sig igenom det hela om allt bara var ett hemskt misstag..