Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Shit! Jag förstår att du är rädd. Vad säger han då?
frun: han är fortfarande här. och tror det eller inte, men jag har börjat mår bättre där nere.
En sak jag undrat ett tag varför jag bli så här. När jag e singel så känner jag mig snygg och sexig, men så fort jag bli tillsammans med någon så känner jag mig tjock. Jag klaga hela tiden m.m. men nåär jag var singel så gjorde jag inte det alls. jag älskade min kropp. Visst har jag gått upp några kg men det e bara för att jag är lycklig. men inte nöjd med min kropp.
*ler* Jag är likadan... För mig handlar det om självkänslan som svajar upp och ner. När jag var singel visste jag att jag inte hade några problem med att fånga en karl. I relation är jag rädd att inte räcka till i längden. Och de negativa tankarna förs över på min kropp...
frun: trodde verkligen att det bara var jag som var funtad.
Något verkligen dumt e med mig me är att jag vill ha massor med uppmärksamhet å får jag inne de så kommer jag på något att bråka om så jag får massa uppmärksamhet.
Min sambo e inte den romantiska killen, jag däriemot skriver söta lappar till honom, köper hem saker som han gillar. Gör allt för att han ska känna att jag älskar honom. men jag får nästan tjaja mig lite til ldet å det är ju heller inte kul. jag vill ha överraskingar å så. vi har bara varit tillsammans ett år, men det känns som 10 år eftersom det där ny förälsken dog hos honom snabbt. eller jag vet inte vad jag pratar/skriver om.
*S* Oj vad vi är normala! Så har jag också varit tills jag träffade min man som, även om det inte är ofta, överraskar med blommor i badet, tända ljus eller massage...
Tyvärr tror jag att det beteendet gör att mannen vill ge mindre...
Du är säker på hans känslor för dig?
jaooo ja så e det nog som mitt tjat om bebbe nu då. hehe
Han känner att han inte vill bara för jag tjatar, Han känner sig så pressad. jag vet. Har inte nämnt barn på 3 dagar. Men det har han. samma dag. hehe men men.... jag ska inte.
Vad menar du med är du säker på hans känslor?
Anonym (Frun) skrev 2007-06-27 11:57:55 följande:
"vi har bara varit tillsammans ett år, men det känns som 10 år eftersom det där ny förälsken dog hos honom snabbt. eller jag vet inte vad jag pratar/skriver om."
Om du är osäker på om han verkligen älskar dig så förälskelsen gick över så fort.
jaooo men det är för att vi inte hinner med varandra.
Båda jobbar heltid å sen när det e dags att avra ledig är det tvätt städa å släkten. Jag jobbar så konstiga timmar med iblnad jobbar 22,00 ibland 21,00 ibland 20,00 å då blir det inget gjort när man kommer hem. går itne att planera.
Ibland önskar jag att han ansträngde sig mer.
Vi tar inte tid med varandra å hittar på något bara vi. jag ville åka bort bara vi två, men han har fortfarande inte ansträngt sig att hitta på något. *snyft* Nu skickade jag ett sms för påminna honom om att han ska ta tag i vår semester ihop som han lovade när han fick reda på när han fick vara ledig.
Kärleken finns där, men vi
Anonym (Frun) skrev 2007-06-27 13:09:24 följande:
Det är kanske så att han som person inte är så företagsam men gärna hakar på?
jaoo han e det. men det e tråkigt.
jag vill att vi ska ha kul å så vara tillsammans hitta på mys innan vi måste vakna varje natt åt en skrikande bebbe.
Anonym (Frun) skrev 2007-06-27 13:38:26 följande: