• Anonym (Kämpe)

    Ni som gett en andra chans...

    Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..

    Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
    Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?

    Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!

  • Svar på tråden Ni som gett en andra chans...
  • Anonym (just nu)

    Jag har lämnat in ansökan om skilsmässa. Men jag hänger mig kvar här lite ändå om det är ok för er. Min man är förkrossad. Själv är jag mest beslutsam och känner mig ganska handlingskraftig för första gången på ett tag. Kollar lite på nätet vad som gäller med bodelning, vårdnad etc. Fast vi har inte berättat för någon än. Det känns overkligt, men skönt.

  • Anonym (Kämpe)

    Anonym (just nu)
    Så bra att du kommit fram till ett beslut som känns bra. Jag hoppas det går bra för dig, håller tummarna :)

  • Anonym (Kämpe)

    Anonym (just nu)
    Så bra att du kommit fram till ett beslut som känns bra. Jag hoppas det går bra för dig, håller tummarna :)

  • Anonym (Kämpe)

    Anonym (just nu)
    Så bra att du kommit fram till ett beslut som känns bra. Jag hoppas det går bra för dig, håller tummarna :)

  • Anonym (drabbad)

    Hejsan på er! Jag klarade av att han gick påfesten. Vi blev lite oense innan men det gick fort över. han åkte 18.30 och var hemma 22.00. Han skippade efterfest med kollegorna efterson HON var med.
    han är inte med på nåt sånt längre. Inte så länge hon finns på samma ställe.
    I veckan drar vi på solsemester! Skönt!!!!!!

  • Anonym (Kämpe)

    Åh vad bra att det gick så bra för er!!
    Njut nu av semestern och försökatt ha kul med varandra :)

  • Anonym (BEDRAGEN)

    Har bestämt mig för att inte söka det där jobbet. Får väl ta nästa jobb om det blir så att vi separerar. Nu närmar sig familjerådgivningen och jag är såååå nervös. Är rädd för vad vi ska få för frågor och vad han ska svara på dem. Kommer förmodligen att störtböla hela tiden.

    Hans vänsterprassel hörde av sig till honom i förra veckan för första gången sedan hon var hemma hos mig och berättade. Hon hade sagt att hon var ledsen att hon förstört hans liv och frågat om han hatade henne. Han hade sagt att han inte gjorde det, men att han inte ville prata med henne. Sedan hade han lagt på. Vet inte vad jag ska tycka om samtalet. Vet inte vad hon ville med det. Jag menar hon våldtog ju inte honom utan han har väl förstört sitt eget liv.

    Har inte läst hela tråden så jag bara hoppar in här hos er. Har varit på andra trådar och det tycks vara så att man till sist kommer till ett beslut om att stanna eller gå. Jag önskar att jag också var där och hade bestämt mig. Ibland önskar jag att jag kunde vrida tillbaka tiden bakåt till innan det här hände. Ibland önskar jag att jag kunde vrida den framåt och bara hoppa över allt det här jobbiga.

    Inte så att jag önskar andra olycka, men det är skönt att veta att vi är fler i samma sits.

  • Anonym (jeslin)

    Det är tufft att gå vidare...Min sambo hade under några månaders tid "umgänge" med någon annan...När jag kom på honom slängde jag ut honom med huvudet före...
    Efter noggrant tänkande med tanke på barnen o att han faktiskt är min stora kärlek fick han komma tillbaka..

    Jag vet att det bara handlade om sex och att han älskar mig,vi har pratat o ältat..

    Jag kommer aldrig lite på honom igen det är svårt att komma igen efter otrohet

  • Anonym (Frun)

    Min man gjorde klart för sin exälskarinna att jag är det enda som betyder något för honom och att han inte vill ha någon som hällst kontakt med henne. (Hon har sökt kontakt med honom)Jag ville att det skulle bli ett tydligt avslut och det har jag nu fått. Det känns så mycket lättare och jag vet att vi kommer att klara det!

  • Anonym (Kämpe)

    Jag vet också med mig att det handlad om sex och inte några känslor. Jag vet att han älskar mig, men ändå har jag svårt att släppa honom helt in på livet igen. Tänk att en tillit som man byggt upp under så lång tid, rasat så snabbt :(

    Anonym (BEDRAGEN), det kommer säket att gå jättebra på familjeterapin! Och man får gråta hur mkt man vill. Du får nog räkna med att höra saker som du kanske inte vill.. och få frågor som är jobbig att både svara och lyssna på. Men i slutändan så tror jag ändå att det ger mer att gå dit än det tar "i olustkänsla" att gå dit. Du klarar det!

Svar på tråden Ni som gett en andra chans...