Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Anonym (offret) skrev 2007-05-22 22:43:44 följande:
Tre gånger? Med samma tjej, eller med olika? Långt mellan gångerna?
Jag hade jättesvårt att släppa att min sambo var otrogen. Med åren blev det trots allt lite mer overkligt att det hade hänt och vi hade det ju bättre än innan under de år som kom, efter mycket elände... Om det inte hade varit för andra omständigheter så hade vi nog varit tillsammans än. Trots allt så är det skönt att nu inte behöva konfronteras med tankarna på "han och henne" tillsammans.
Jag tror aldrig att man helt kan glömma, rätt vad det är så dyker det upp igen, men det blir lättare och lättare att skuffa undan tankarna.
M- det vore förödande för din självrespekt. Han vill ha dig när han inte har något bättre f´ör sig. Det är ju ännu mer förnedrande än att han är otrogen. Vad händer nästa gång han träffar någon spännande tjej som förstår honom? Gå aldrig någonsin tillbaka, utan skaffa en kille som ser dig som den bästa som finns.
anonym inl nr 13:
Den lilla lilla gnuttan av hopp försvinner sakta men säkert...jag tror att får det gått ett tag till så kommer jag att vara glad at jag blev av med honom...Har redan kommit långt, men kan inte släppa det riktigt än. Man har fått mer skinn på näsan, så förmodligen kan jag be honom fara & flyga om han knackar på här 
Känns ändå skönt att det finns många i samma sits faktiskt.. om man nu kan säga så.
Det verkar som om jag får låta tiden ha sin gång, och att jag tids nog kommer att kännas det bättre igen. Om inte annat så får jag ändå klart för mig att beslutet i att gå är rätt.
Tänk att man så ofta inte vet vad man har innan man håller på att förlora det.. kärleken är blind som någon sa..
Min make (då sambo) var otrogen och hon blev gravid.
Vi gifte oss för 1 månad sen (nästan) och hon är i v 9 tror jag.
Inlägg nr 16.
Oj då, hur tacklar du det? Hoppas du mår bra.. kämpa på!
Jag har också varit med om det.. och det gör så jävla ont!! Jag tänker att det mer är sveket,,, alltså att söka sig utanför förhållandet för att försöka fixa något som man inte klarar av inom förhållandet... Jag tog inte åt mig mest av själva sexet... utan av att han hade känslor för någon annan.. .. Man blir helt tom och det är svårt att hitta tillbaks till varandra igen. Men för att det ens ska vara möjligt så måste den som varit otrogen inse att det aldrig kommer att återinfinna sig förtroende, om ellr förrens den som blivit bedragen är 100 % säker på att partnern förstått vad vilken skada och smärta handlingen orsakat. Sedan måste han/hon vara beredd att lägga alla korten på bordet, allt!!! Bli helt genomskinlig. Och ta emot de känslor som kommer av osäkerhet från den som blivit bedragen, och vara beredd att ta det med en öppen och ickefördömande attityd. Sedan är det den bedragnes ansvar att försöka (om man vill fortsätta och tror sig våga riskera att det händer igen) lägga det bakom sig och lita på sin partner igen.. även om det tar lång tid och man aldrig kan få några garantier!! Jag upplever att det är där många män går bet, för de orkar inte med att se sin egen smärta sin ångest och otillräcklighet..... de är ofta inte starka nog helt enkelt!!!
Ts
Hur jag tacklar det.. Inte det blekaste. Jag bara klarar det. jag som alltid sagt att jag inte stannar hos en otrogen karl men det är inte samma sak när det kommer till kritan.
jag gav mitt ex en andra chans. tyvärr var tilliten och respekten borta och han gjorde om det igen. kort därefter gjorde vi slut.
det är jag iofs glad för idag.