Ni som gett en andra chans...

Om man väljer att " gå vidare" så innebär det att man lämnar "det gamla" bakom sig..annars funkar det tyvärr inte.

Tre gånger? Med samma tjej, eller med olika? Långt mellan gångerna?

Jag hade jättesvårt att släppa att min sambo var otrogen. Med åren blev det trots allt lite mer overkligt att det hade hänt och vi hade det ju bättre än innan under de år som kom, efter mycket elände... Om det inte hade varit för andra omständigheter så hade vi nog varit tillsammans än. Trots allt så är det skönt att nu inte behöva konfronteras med tankarna på "han och henne" tillsammans.

Jag tror aldrig att man helt kan glömma, rätt vad det är så dyker det upp igen, men det blir lättare och lättare att skuffa undan tankarna.

M- det vore förödande för din självrespekt. Han vill ha dig när han inte har något bättre f´ör sig. Det är ju ännu mer förnedrande än att han är otrogen. Vad händer nästa gång han träffar någon spännande tjej som förstår honom? Gå aldrig någonsin tillbaka, utan skaffa en kille som ser dig som den bästa som finns.

Min make (då sambo) var otrogen och hon blev gravid.
Vi gifte oss för 1 månad sen (nästan) och hon är i v 9 tror jag.

jag e i samma situation och för migb är otrohet det värsta sveket och jag kommer nog aldrig att komma över det heller. KAn man förlåta då är man duktig.. Jga gråter nässtan varje natt mig tillsömms och min sambo värkar inte märka alla gångerna heller. Jag har inget bra tipps mer än att gör mycket saker tillsammans.. lycka till.

Jag tror att ni måste jobba med er egen självkänsla om det betyder bottenlös förtvivlan och att livet är slut och värdelöst efter att ha blivit bedragen. Att det känns svårt och jobbigt- visst, men livet är väl inte slut för att nån jäkel behandlar en illa?!?! Nä, se till allt gott ni har och ta vara på det! Man kan aldrig bli lycklig genom nån annan - bara genom sig själv!!

min kille va otrogen efter 2 år tillsammans, han gjorde de med en tjej jag har varit kompis med, dom hade inte sex men dom kysstes och hon runkade av honom i soffan på en fest under en filt med alla i närheten, detta har jag inte förlåtit honom än för, fast de har varit slut nu i två år. jag blir fortfarande ledsen och elak när jag tänker på det, att han inte kunde tänka längre och kunde sätta mig så åt sidan, min tillit till killar blev jätte dålig i allmänhet efter det, han stannade hos mig i en vecka efter jag fått reda på det, och jag hade inte kraften att slänga ut honom, jag orkade inte bry mig att han fanns vid sidan om. jag gick runt i en lå¨tsasvärld och skrattade när de va någon som "sa" något roligt, men egentligen hörde jag inte vad dom sa, jag och min dåvarande kille for på någon fest tillsammans och där sa en av hans kompisar hur fin kille de va och hur tur jag hade som var med honom, de va skrattretande. hans föräldrar visste inget ( vi bodde där) men dom lär ha listat ut de med alla bråk vi hade,

jag kan inte säga hur jag skulle gjort för att känslorna skulle bli bättre, hur jag lättare skulle förlåtit honom, men tänk på dig, vill du skrika skrik på honom, gråt framför han, tipset om en terapeut är jätte bra tror jag. ta hand om dig

om man har varit otrogen tycker jag att det är ens skyldighet att gå o testa sig. det minsta man kan göra är ju o gå o testa sig. om partner hade tid att ha sex med en annan så är det väl inte så svårt att gå till vårdcentralen. jag tror man kan ta sig i genom det. bara man talar med varanra.

Hej på er!

För ungefär 6 år sen var mina barns pappa otogen mot mig. Vi hade inte barn då, men hade lovat varandra att vi skulle bli seriösa. (Vi var då 18 och 21)

Han var på utlandsresa med sin bror och träffade någon där. Detta kom fram då han av ren klantighet eller nonchalans (vet ej) bad mig kolla efter ett nummer på hans mejl, som han behövde...

Och där fanns en maaassa mejl från en o samma person. Jag gick in o läste och bara kände hur hela kroppen började värka...

Konfronterade honom och han hade mage och hitta på en massa skisnack och förneka att dom hade haft sex... Men efter ett tag sa han okej, och i samma veva gjorde han slut...

Efter ett par veckor kom han tillbaka och ville försöka igen,sa att han hade brytit kontakten med den andra, som bodde i ett annat land, så dom hade endast efter allt haft telefon och mejlkontakt...

Hade ju inte glömt honom, ville ju vara med honom, trots att det tog emot på flera plan...

Jag blev gravid och efter många om och men bestämde vi oss att inte göra abort utan att satsa på oss...

Bara det att förtreondet var brutet, jag kunde inte lita på han längre... Började rota runt och såg att han FORTFARNADE hade kontakt med den andra tjejen...

Hela världen rasade!

Allt var upp och ner... Barnet föddes, och vi bet ihop. En dag rasade allt. Min bitterhet fanns kvar. Och jag var så olycklig. Det var vi men det var så tungt ändå...

Vi gled isär och separerade. Vi träffade båda en ny...

Efter några månader började allt kännas ouhärdligt. På nåt vänster blev det vi igen.... Min bitterhet var borta. nsåg att det skulle bli tufft men vi älskade varandra...

Detta var 3 år sen snart, och vi är fortfarande ihop. AV rätt anledningar nu...

Det har varit en lång väg, men det har funkat bra. Man glömmer det aldrig men allt är nu förlåtet...

Tur att man inte sitter i er båt... skulle må så dåligt!
Känna mig så kränkt... Måste vara hemsk sitts. Hoppas att jag aldrig behöver hamna där. För mig är otrohet så väldigt känsligt ämne..skulle vilja skaka om alla som är det! skulle nog hellre vilja att min kille gjorde slut och sa som det va..att han inte älskar mig längre. Än att komma på honom med någon annan. Kan inte förstå dom som spelar spel.. hur kan man vara så egoistisk och känslokall! Visa lite respekt mot den som älskar dig.

forts.Har en tjej/kille varit otrogen en gång är det väldigt stor risk att det händer igen.... Dom får liksom smak på det har jag hört...

En fråga bara.. ni som blivit bedragna anser ni att ert förhållande är äkta?

Har läst lite men inte alla inlägg.
Min sambo var på sätt och vis otrogen för 1½ år sedan.
Han kom och sade att det inte känndes bra mellan oss, (vår dotter var under året)han visste inte om han hade kvar några känslor. Han älskade mig men kände inget pirr i magen länger. Själv tyckte jag inte att det var så konstigt för jag kände heller inget pirr efter nästan 8 år. Utan kärleken var på en annan nivå.
Han var jätteledsen och det kom fram ganska snart att han kanske hade känslor för en jobbarkompis men inte visste.
Till saken hör att han skulle snart fylla 30 och han hade aldrig bott själv utan flyttat hemifrån till mig.
Detta var fruktansvärt jobbigt men han hade aldrig gjort något med henne och det tror jag på.
Jag bad honom sova hos en killkompis under tiden som han funderade på hur han skulle ha det och gav inga garantier på att jag skulle vänta på honom.
Vi var isär ett par nätter och sedan sov han i vår säng igen men han hade inte bestämt sig, det var en väldigt konstig känsla att gå och lägga sig på kvällen men inte få den där godnatt pussen som man var van vid.
Efter en vecka så hade han bestämt sig att det var mig han ville ha och fattade inte vad han höll på med och var jätteorolig att jag inte skulle vilja ha tillbaka honom.
Tog ett litet tag innan jag bestämde mig men nu har vi det bättre än någonsin och skall ha ett litet barn om ett par månader.
Vi tar inte varandra länger för givet och vi pratar om saker och ting med en gång, inget som ligger under ytan och pyr.
Han är medveten om att jag inte litar på honom till 100 % ännu och vet inte hur lång tid det kommer att ta.
Tilit tar år att bygga upp men sekunder att riva ner.
Ett villkor var att han inte fick gå på några som helst firmafester och det accepterade han utan protest, nu har hon också bytt skift så de jobbar inte tillsammans länger.

Långt blev det.

Det finns bara två tragedier i livet. Det ena är att uppnå det man drömmer om, och den andra är inte uppnå det.

ja du jag önskar att jag kunde ge ett bra svar på det, men jag håller mig alltid i full gång hela dagarna.. annars ligger jag bara och gråter.. Jag vet inte ens om jag kan säga att det känns bättre med tiden snarare värre.. Det har gått 8 månader sedan och jag mår fortfarande skit. tur att man har sina barn .. Killar kommer och går men barnen dom består..

jag har förlåtit och försökt gått vidare... men alla dom förhållandena har brutits pga mer otrohet eller att jag inte har kunnat släppa tanken... nu har jag dock ett förhållande där jag och han är trogna varandra! tycker man ska dumpa den otrogna för man förtjänar inte att bli sviken på det sättet... bevisar ju att partnern inte kan hålla sig till en person utan sviker det lilla löftet man ger när man startar ett förhållande...

min sambo var otrogen för 9 månader sedan och jag har väl så gott som bestämmt mig att stanna kvar.. Igentligen skulle jag bara vilja
flytta till en lägenhet och få vara för mig själv med barnen och sen se om jag känner att jag älskar honom, för det vet jag facktiskt inte om jag gör längre. jag vet att till största delen varför jag stannar kvar och det rä för att jag trivs så otroligt bra i vårat hus och jag har inte råd att bo kvar här själv och inte min sambo heller.. så det är nog därför jag stannar... jag vet att jag i längden inte kommer att bli lycklig ´med honom, men vissa dagar går det i alla fall bra... han harverkligen förstört mitt liv och jag kommer alltid att hata honom för det... spelar ingen roll om jag stannar eller ej... kan tuvärr inte svara på hur man gör för att gå vidare..