Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Om man väljer att " gå vidare" så innebär det att man lämnar "det gamla" bakom sig..annars funkar det tyvärr inte.
Så sant, men att ge en andra chans betydre inte automatiskt att man går vidare direkt utan det är ändå en process som man behöver ta sig igenom innan man kan gå vidare.
Anser jag iallafall..
Jag gav mitt ex en andra chans efter att han varit otrogen. Tyvärr kom aldrig tilliten tillbaka, så vi bröt upp efter ett tag. Kan tyvärr inte komma med så många goda råd, bara att det är nåt man känner själv inom sig. Om man kan förlåta och gå vidare, eller om det är nåt som alltid kommer finnas som en kil emellan en. Är det så, bör man nog tänka både en och två gånger om man verkligen vill stanna kvar, trots att man kanske ändå älskar sin partner.
Jag gav min x-man en chans,men det funkade inte.Tilliten var borta och sexet blev trist och tråkigt,kunde inte slappna av.Ville att det skulle fixa sig,men....Gav upp och skilde mig.
efter ett år så finns distansen fortfarande och tilliten kommer nog inte tillbaka men jag kämpar för att få det att fungerar, jag älskar ju honom... va ska man göra lixom... Det kommer ta tid, men förhoppningsvis löser det sig med tiden. Vet att det känns jobbigt, vissa dagar mer, vissa mindre. Finns här om du behöver skriva av dig!! KRAM
Jag sitter i samma båt... vissa dagar är tyngre än andra. Tyvärr så är all tillit och förtroende borta. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra! Jag är misstänksam mot maken.
Det handlar om ett sorgearbete som man måste igenom. Jag har sagt att jag kommer att anklaga, misströsta, vara jätteledsen och jättearg om vart annat....den biten får han faktiskt acceptera. OM han anser saken vara utagerad för egen del, så innebär det inte att den är det för min del. Kan man diskutera och komma fram till var man själv gick fel. Hur det än är så är det aldrig ens fel att två träter. Nej, jag vill inte försvara sådana handlingar, Jag vet hur otroligt ont det gör. Men jag tror att någonstans inom oss så finns svaret. Det kan vara att man inte ger/får bekräftelse, att man inte är lyhörd för vad den andre vill. Blir man inte sedd och inte förstådd så kan det mycket väl hända. Jag såg aldrig att jag och maken hade problem... blind... ja, kärleken är väl det! Men jag är övertygad om att man kan komma vidare, även om väljer att stanna eller ta tillbaka...
Hänger på här...
jag och min fd, pappa till våra två barn, separerade för ca ett år sedan pga att han träffat en annan. Vet inte vad jag ska kalla det. Enl honom hade vi det dåligt, hon fanns där och stöttade (var en arb.kamrat. )Till slut gick vi isär, och då sa att han att han träffat en annan. Han hade inte haft sex med henne under vår tid ihop, men all kontakt.. 
Allt prat, han la ut sitt, vårt liv för henne...Tycker det känns värre än om de hade haft sex någon gång..
Vi sålde vår älskade villa innan jul. Bor i varsinn lägenhet, med barnen hos oss varannan vecka. Han är tillsammans med henne, men uttrycker lite försiktigt att han tröttnat, de passar inte ihop. Har frågat mig om jag fortfarande "inte vet hur framtiden ser ut"..
Jag har inte tänkt så långt än om hur det skulle kunna bli vi igen. Hur ska jag nånsin komma över det helvete jag gick igenom förra året? Lita på honom igen? Hur i hela friden skulle det kuna gå till? jag vet ju inte om han är med henne på jobbet? Vet ju inte om han är på sin fotbollsträning när han säger det?
jag är rädd att om vi skulle ge oss på ett försök, så hade jag kört det i botten med mitt tjat. Han hade inte orkat det...och ungarna hade blivit förtvivlade igen
Nån som känner igen sig? finns det nån möjlighet om man nu skulle prova? jag fick för mig, att om det bara blir lite distans till det som hänt så..Vad tror ni?
Jag har aldrig haft problem att förlåta .... Vi har kunnat gå vidare alla tre gånger. Utan problem. Jag tycker att vårt förhållande har bättre efter.
Visst är de svårt att förtränga och låssas som ingenting har hänt. De är inget man gör över en natt. Diskutera och börja om. Med tiden tänker man allt mer sällan på det som hänt. Min kille har verkligen förändrats sen han var nära att förlora mej, och vårt förhållande är mycke bättre nu än de någonsin har varit.
Hänger på jag oxå!