Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Jag vet varken ut eller in längre. Jag skulle ge honom en chans. Men jag vet inte om jag tycker han tar den riktigt eller vad jag ska säga. ALLT är precis som vanligt. Jag vill se mer ånger, jag vill veta att jag betyder mer för honom än han visar... Vet inte ens vad jag ska skriva här 
Det känns som att han inte bryr sig så mycket längre...
ledsen :(
jag ville oxå se mer ånger men så blir det inte..
Jobbigt nu. Han lämnade barnen hos mig förut. Vi fikade, pratade, han hjälpte mig att sätta upp en trasig list i hallen och skruvade till en kran som läckte. Kramade mig flera gånger, pussade mig faktiskt med. frågade om jag tyckte det var jobbigt nu..Nädå sa jag, men det är svårt att veta hur man ska bete sig bara..
Han skulle hjälpa en kompis att tapetsera ett rum i kväll. Och nu går jag här och undrar..Är han där? Eller är han med henne den andra? Vill inte ringa och vara misstänksam. Han var ju gullig förut. Och såg stolt ut när han pratade på sin tid hos psykologen. Han vill ju ta detta lugnt och fint, skynda långsamt. Och jag har ju gått med på det, bara han söker hjälp så det händer nåt. Jag måste låta honom vara ikväll. Måste tänka om..Men oh, vad jobbigt det är.
Det värsta är nu att jag vet inte ens om jag mår bra? Eller ja,det gör jag väl inte. Men kan inte ens minnas sist jag mådde bra? Hur mådde jag innan jag träffade honom? Hur såg mitt liv ut då? Helt svart ,precis som bortblåst.. äh,vet inte hur jag ska förklara..
Hjälp
Det där du skriver om att minnas saker är nog precis som att man ibland tex om man träffar ett ex som är trevlig etc inte alltid kommer ihåg de negativa delarna i förhållandet.
Selektivt minne.
När man är i en dålig fas minns man bara det dåliga i en bra fas bara det bra.
Ledsen: Känner precis igen mig i att allt bara rullar på. Skulle önska att jag fick se mer ånger, men här är det noll på den fronten. Ändå är det väl så att det nu är fem månader sedan jag fick reda på att han haft ett förhållande vid sidan av. Även jag går ju vidare i det här. Det jagar mig inte hela tiden som det gjorde i början. Men det känns taskigt att det fortfarande jagar mig så mycket mer än det gör honom.
M: Det finns ingen egen tråd där min historia står. Jag har skrivit på lite olika trådar. Kort och gott kan man säga att jag lever med en man sedan snart tolv år tillbaka. Vi har tre barn, hus och allt det där. Han var otrogen en gång för många år sedan. Gick med en tjej hem efter en fest och erkände dagen därpå. Åren gick och det har blivit historia. Han fick ett jobb för fem år sedan som innebar att han är borta 70 timmar per vecka och sover mycket borta. När jag var gravid med vårt tredje barn träffade han en 10 år yngre kvinna på en konferens och de hade sex. Detta hände sedan vid två ytterligare tillfällen, sista gången i maj 2006 dvs efter att vi fått vårt tredje barn. Han säger att han sedan bestämde sig för att det inte var värt det och slutade vara otrogen. Hon har fortsatta ringa och skicka SMS fram tills i mars när hon kom hem till mig och barnen tillsammans med sin sambo och berättade. Sambon var vansinnig och skrek så att mitt fyraåriga barn bajsade på sig. Min sambo var bortrest hela helgen vilket hon visste. Han erkände och sa att han ville fortsätta leva med mig och barnen. Ibland känner jag att det är vad jag vill och ibland känner jag att detta inte är värt fler chanser. Vi går på familjerådgivning och försöker ändra på det som var dåligt i vårt förhållande. Han anstränger sig verkligen för att ta ansvar hemma och leva en vardag med mig och barnen. Han har dock aldrig sagt förlåt eller att han ångrar sig. Säger bara att det inte var värt det och att han önskar att han kunde göra något för att det ska bli bra mellan oss.
Långt inlägg, blev visst inte så kort historia när allt kommer omkring.
anonym(bedragen) Vilket elände..Stor kram till dig för att du är så tapper och kämpar på. Håller tummarna för er, att ni lyckas om det är det ni önskar.
Själv sitter jag här ensam. barnen sover. Hörde inget av honom på fredag kväll, däremot i går kväll, lördag, ringde han. hade ju tapetserat hos en kompis. och så skulle de måla oxå. hade käkat kvällsmat hos kompisen och hans familj både fredag o lördag. Sen så dök han upp här förut, då skulle han gå på bio med svågern. Kramade mig och ungarna, ursäktade sig att han hade bråttom. Så i princip har vi knappt sett varann nu på en vecka...
Hade blivit glad för ett liitet uppmuntrande mess. Känns precis som om jag går här och finner mig i allt, medan han gör som han vill. Vet inte hur länge till jag kan ha det så här. Han ska hitta sig själv, han ska få egentid, han ska, han ska bla bla bla...Blir innerligt trött på det. Jag då? Ingen som frågat mig; Vill du verkligen leva med en karl som varit otrogen mot dig? ja, jag vet snart inte..Han borde vara väääldigt tacksam istället att jag kan tänka mig att försöka igen med honom..
Vi skulle ha födelsedagsfika på ett cafe för sonen fyller år imorgon med makens kompis, hans sambo och deras barn.
Men när sambon var onykter råkade han försäga sig om sin otrohet så jag vet inte om jag vill längre.
Jag vet inte varför, men jag känner mig inte alls sotis egentligen på bruden min karl har satt på, trots att det inte handlar en engångsgrej. Men dels är hon inte särskilt snygg, även om hon säkert har sina fina sidor.. men dom har inte jag sett av, för hon har betett sig som skit mot mig nu efteråt, å slutar aldrig jaga min karl(hon vill ha honom till vilket pris som helst, men påstår att hon inte vill det till mig, men försöker ändå förmå mig att lämna honom). Men mest så känns det som om hans otrohet inte alls handlar om mig som person.. iofs kan ju just DET såra en del. Men det känns mer som hans destruktivitet, och allmänna strulighet känslomässigt. Och på något sätt så känns det som om han vore ett pucko rakt av om han dumpade en så bra tjej som jag. (dagsformen nu som talar, vissa dagar känns det förstås mkt sämre än så här, jag har åxå dåliga sidor å dåliga dagar..)
Men det har varit en låååång process att komma fram till den här känslan. Å jag har faktiskt jobbat hårt på att återvinna min självrespekt. Men mitt i krisen, skiten som varit en längre tid(han lämnade mig ett tag) å sveken, så har jag bestämt mig för att det är dags att jag börja värdera mig själv betydligt högre än jag har gjort tidigare i mitt liv. Liksom hålla huvudet högre. Å inse mitt eget värde. Så på något sätt så har krisen å skiten fått en positiv effekt. Sen kan jag ju säga att jag är BRUTALT ärlig mot karln numera. Han får höra vad jag tycker å tänker, å kan han inte ta det så kan han faktiskt dra. Är han som blir loosern då, inte jag.
(enda svåra är att släppa tanken helt på att någon gång själv flörta med någon, inleda något halvflörtigt förhållande å "låta honom få reda på det", så att han fattar hur illa han har gjort mig med sina svek.. men när jag tänker så så inser jag att han ju faktiskt HAR varit utsatt för otrohet själv, å själv vet hur det känns.. å att det faktum att han själv varit sårad, å kanske inte bearbetat det klart, kan bidra till att han svek mig.. är SÅRADE människor, skadade människor, som sårar å skadar andra.)
Kram på er! Å HÅLL HUVUDET HÖGT. Deras svek handlar fanimej inte om ert värde som kvinna. Dom sänker sig själva mest. Tror på att det man gör mot andra så får man förr eller
(oj, råkade trycka iväg meddelandet innan jag skrivit klart) Jo, jag tror på att det man gör mot andra får man förr eller senare igen. Karma liksom... (inte ett straff, utan lagen om konsekvenser av sina egna handlingar)
M: Försök koncentrera dig mer på dig själv och din framtid än på er eventuella framtid. Det finns inget som sårar hans ego mer tror jag.
Nr 16: Jag tänkte på dig en natt för ett par dagar sedan. Han måste ångra sig något grymt. Hur kan man se sitt barn i ögonen och veta att man inte får leva heltid tillsammans med sitt barn pga att man hade sex med en person på jobbet. Inget knull i världen kan vara värt det priset. Hade jag varit i hans kläder hade jag blivit galen. Hur reagerar han på att du inte vill längre? Är han arg, deprimerad, bönar han och ber att du ska ändra dig?
nn: Känner igen mig i vissa delar du skriver. Känner mig ibland starkare nu. Vet att jag klarar ett liv utan honom. Även jag har tankar på att själv vara otrogen. I början var det mer som en hämnd. Så gjorde jag första gången han var otrogen och det var fullständigt meningslöst. Nu längtar jag efter lite passionerat sex och långa samtal med en man som kan bekräfta mig och fylla på mitt ego. Jag skulle absolut inte vilja att min sambo fick reda på min affär. Ingen hämnd alltså, bara något som är mitt. Sa det till en väninna och hon blev helt förskräckt och började moralisera om att då måste jag först göra slut på det jag har. Fast det vill jag inte och eftersom han tog sig friheten hamnar vi väl i samma helvete om jag gör det. Vet bara inte var jag ska hitta mannen. Nu får jag säkert tusen ilskna inlägg om att då är jag inte bättre själv. Det har jag inte sagt heller. Jag längtar kanske efter att inte vara så förbannat ansvarsfull utan bara låta mitt ego styra ett tag.
BEDRAGEN, jag har funderat såååå mycket kring det här att vara otrogen själv. Jag kände precis som du: först skulle det blivit nån hämnd, jag skulle vara otrogen för att han skulle förstå hur jag känner och för att se hur han skulle reagera (skulle han vara lika förstörd som jag?), men nu vill jag faktistkt ha bekräftelse! Jag vill ha en man som säger att jag är supersnygg, sexig, fin, smart, älskvärd. Min man säger det också, men det räcker inte längre för mig. Så jag förtsår dig. Och jag har absolut inget dåligt samvete för att jag känner så. Det är pga min mans otrohet jag tillåter mig dessa tankar. Han får skylla på sig själv. Jag älskar honom, vill leva med honom, vi har det bra nu, men tanken på otrohet finns. Ibland är det starkare, ibland svagare.
Var hittar man mannen? Vet ej. Men jag har ett ex som jag hade en överrenskommelse med när vi separerade: att vi skulle söka upp varandra för sex om vi känner så. Måste erkänna att jag tänker jättemycket på hans reaktion om jag skulle ringa honom och säga att jag vill förverkliga det vi sa förut. :)
Jag har varit sambo i 11år,han har varit otrogen 3 gånger nu har han åkt ut men har så låg självkänsla o är förtvivlad att vara ensam är sjukskriven pga psykisk ohälsa sen tidigare o detta gjorde ju inte mitt mående bättre direkt hur kommer man vidare?
Tragiskt att se så många vända ut och in på sig själva och må skit för att försöka få en relation med en skithög att funka. Snacka om att lura sig själva.
Stämmer detta. Att som kille vara otrogen måste du se ganska bra ut, ha status eller andra egenskaper som ger den möjligheten. Att du som tjej dragit till killen just för att han har dessa egenskaper. Speciellt med tanke på att många av er inte slänger ut killen. De flesta killar har en osläcklig törst för olika tjejer, vilket betyder att är du en kille med förmågan att dra till dig tjejer är sannolikheten för ett felsteg extremt hög, speciellt när nyförälskelsen lagt sig. Om er man som har denna förmåga gör ett felsteg men sen ångrar sig skulle jag som kille rekommendera att ta tillbaka honom eller vill ni ha en oattraktiv kille som inte kommer vara otrogen pga att han inte kan?
Jag är 40 år, har aldrig varit i närheten av att vara otrogen utan har fått kämpa för att ens få den tjej jag har nu. Finns ingen chans att jag skulle riskera mitt förhållande med otrohet trotts att vi är ganska trötta på varandra. Men är helt säker på att de allra flesta tjejer väljer den charmiga killen med potential att vara otrogen än "tråkmånsen" som inte kan.
Jag har varit sambo i 11år,han har varit otrogen 3 gånger nu har han åkt ut men har så låg självkänsla o är förtvivlad att vara ensam är sjukskriven pga psykisk ohälsa sen tidigare o detta gjorde ju inte mitt mående bättre direkt hur kommer man vidare?
Stämmer detta. Att som kille vara otrogen måste du se ganska bra ut, ha status eller andra egenskaper som ger den möjligheten. Att du som tjej dragit till killen just för att han har dessa egenskaper. Speciellt med tanke på att många av er inte slänger ut killen. De flesta killar har en osläcklig törst för olika tjejer, vilket betyder att är du en kille med förmågan att dra till dig tjejer är sannolikheten för ett felsteg extremt hög, speciellt när nyförälskelsen lagt sig. Om er man som har denna förmåga gör ett felsteg men sen ångrar sig skulle jag som kille rekommendera att ta tillbaka honom eller vill ni ha en oattraktiv kille som inte kommer vara otrogen pga att han inte kan?
Jag är 40 år, har aldrig varit i närheten av att vara otrogen utan har fått kämpa för att ens få den tjej jag har nu. Finns ingen chans att jag skulle riskera mitt förhållande med otrohet trotts att vi är ganska trötta på varandra. Men är helt säker på att de allra flesta tjejer väljer den charmiga killen med potential att vara otrogen än "tråkmånsen" som inte kan.