Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Jag var oxå tvärsäker innan. Men inte längre.
Jag lutar nog dock mot att separera idag. Men imorgon kanske jag vill stanna.
Jag har bestämt mig för att ge honom en chans. Men sen hur det går vet jag inte. Jag har sagt till honom att jag kanske känner om två månader, att jag inte klarar av det. Han säger att det får han ta isf..
Nr 16; Du klarar dig själv. Det kommer vara astufft i början men du kommer hitta vägar att klara det, ett steg i taget.
Ledsen; Mer än så kan man inte begära. Och bara för att det känns ok för mig nu och jag känner att allt kommer bli bra betyder inte det att det inte ändrat sig om 6 månader. Vem vet vad som händer på vägen? Kanske känns det så bra som det gör för att jag numer vägrar slås ner av det. Att jag bestämt mig för att styra mina känslor istället för att styras av dem. Jag hoppas att jag inte bara gömmer dem så att de hoppar senare men jag tror inte det.
Kram på er!
Jag är så besviken på min man just nu.
Vi har pratat om att jag skulle få ställa frågor även samma jag frågat tidigare de närmsta 18 åren.
Hursom helst frågade jag några frågor som tex hur han kände det när han höll det hemligt för mig etc.
Frågade = smsade
Han svarade då att han redan har svarat och sen att han svarar om han har lust.
Vad jobbigt nr 16. Du har rätt att ställa frågor om och om igen. Han får helt enkelt ta det! Det är HAN som gjort fel mot dig, och då får han också ta konsekvenserna! Det tycker jag är en rättighet mot dig.
Sen kan jag förstå att de som varit otrogna tycker det kan vara jobbigt med alla frågor, men det är ingenting mot hur jobbigt vi har det, så där tycker jag helt enkelt han ska va så ärlig och rak som bara möjligt för det förtjänar du! Han kan ju inte vänta på att han ska få "lust" att svara.
Jäkla typer som gör så här mot den dom älskar. Livet är förbannat orättvist!
ja, livet är verkligen förbannat orättvist!
Min karl som jag har förlåtit skyllde på att han inte blev BEKRÄFTAD .
Lätt att bekräfta en annan människa när man ammar en bebis dygnet runt och har en krävande 3åring dessutom.
Karlar!!!!!!!!!!!
Hej. Vi har två barn ihop och det är ca 1år sen jag tog tillbaka deras pappa, dumt dumt dumt! Även om han inte varit otrogen på nytt (vad jag vet) så finns det alltid i minnet och så gör han andra saker som jag inte orkar leva med!
Jag kommer nog att lämna honom en andra gång, men jag har så dåligt samvete för barnens skull 
Hej på er!
Jag har varit borta ett tag (semester, flytt, osv). Jag skulle vilja säga att allt känns mycket lättare och bättre, men tyvärr kan jag inte säga det.
Imorgon var allt fint, idag känner jag att jag kommer att skilja mig om ett år. Jag står ut under ett år eftersom så mycket tid har jag gett mig för att komma över allt det här.
drabbad, min man sökte också bekräftelse. Därför inledde han en relation med en annan under graviditetstiden (!!!) och fortsatte sen med den efter att vårt barn har kommit. Jag älskar honom, men den här sidan av honom hatar jag bara och just nu känns det så att jag inte kommer att greja det livet ut. Ibland tror jag att jag bara lurar mig själv när jag säger att jag älskar honom så mycket att jag kan förlåta. Allt kommer upp i minnet för det minsta problem som vi har. Jag säger då inget om det och försöker koncentrera mig på vårt aktuella problem, men inombords går jag sönder så småningom. Vi var på ett bröllop i lördags och allt var fint, osv men jag bara tänkte "Gud, vilket skådespeleri: lova evigt kärlek och trohet, osv"! Så får man inte tänka på ett bröllop! Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill ge upp allt och bara fly! Men som 2barnsmor har jag också dåligt samvete för vårt barn och för den människan som jag trodde han var. Han vet inget om dessa tankar för att jag vill ge oss en ärlig chans, men just nu är jag skeptisk... *ledsen*
Har inte med utseendet eller ålder att göra! Har med att dom vill ha sitt förra liv tillbaks men är korkade och tror dom kan få det genom att sätta på nåt lamkött eller nåt.
Dom har fått barn och deras liv kan aldrig bli detsamma. Om dom inte uppskattar era barn och förnedrar dig med att sätta på nån brud är det verkligen värt det för en svag man ?
Magdaa, din teori kanske inte stämmer på alla. Min man raggade upp en tjej som är 4 år äldre än mig men har två barn på 9 och 10 år. Hur skulle han haft sitt förra liv tillbaks med henne???