Ni som gett en andra chans...

M: Känner så igen mig i din beskrivning av att han tycker att det som är "riskabelt" inför att satsa på nytt är att det kan bli lika dåligt igen. Även min sambo ignorerar helt att beslutet för min del handlar om att förlåta svek och bygga upp en ny tillit.

Vad är det för jobb han har? Är det inte rimligt att han flyttar på sig om inte damen slutar uppvakta honom? Själv träffar min sambo sitt vänsterprassel ibland genom jobbet. De skulle ha haft ett gemensamt möte nu i september, men det ska han inte gå på. Fast trots alla fagra löften om att inte sova borta på konferenser ska han vara borta vid flera tillfällen i höst.

Stå på dig!

anonym(bedragen) En sån oerhörd lättnad att få stöd av någon i samma sits. Menar detta även till er andra. Jag hade en egen tråd om min situation men vill inte skriva där mer just för att så många inte förstår. Just för de som inte varit med om liknande, är det lätt att säga: "Skit i  honom, du träffar någon annan snart.."och jag orkar inte höra på det.

Min kille har ett skiftjobb, bra betalt. Tror inte han är villig att sluta där, i synnerhet inte nu när läget är som det är. Menar nu när han inte vet om han vill satsa eller inte..Sen är det bara ena veckan som han riskerar att stöta på henne, då hon gått hem den veckan han jobbar sent. och nu sa han ju häromdan att hon ska flytta, att det är bestämt. 15 mil härifrån. Enkel biljett hoppas jag

Nä, skämt åtsido. Det är ju han som ska ta itu med "problemet". Slutar han svara på hennes mess, och trycker bort henne när hon ringer så fattar hon ju till slut. Att de sen hälsar på varann på jobbet, och sen inget mer, känns som jag kan leva med. Men där är vi inte..

Han har i alla fall bokat tid hos en psykolog. Det är väl det enda som känns som positivt nu. Hoppas och tror att det kan hjälpa honom på benen igen, samt att han behöver få höra det hela ur en annan synvinkel.

min sambo var otrogen för 9 månader sedan och jag har väl så gott som bestämmt mig att stanna kvar.. Igentligen skulle jag bara vilja
flytta till en lägenhet och få vara för mig själv med barnen och sen se om jag känner att jag älskar honom, för det vet jag facktiskt inte om jag gör längre. jag vet att till största delen varför jag stannar kvar och det rä för att jag trivs så otroligt bra i vårat hus och jag har inte råd att bo kvar här själv och inte min sambo heller.. så det är nog därför jag stannar... jag vet att jag i längden inte kommer att bli lycklig ´med honom, men vissa dagar går det i alla fall bra... han harverkligen förstört mitt liv och jag kommer alltid att hata honom för det... spelar ingen roll om jag stannar eller ej... kan tuvärr inte svara på hur man gör för att gå vidare..

Ja,jag vet inte vart jag ska börja. Men mitt huvud kommer snart att explodera av allt jag håller inne! Har inte en enda att prata med längre. Vännerna vill inte prata med mig ,dom säger att han behandlar mig illa. Visst,jag sköter allt i hemmet. Men får aldrig någon hjälp ,aldrig! Och nu de två senaste veckorna har jag kommit på honom med att sitta och ragga hej vilt över msn,är det bara jag som är överreagerar eller skulle ni acceptera att era sambos satt och skrev "vi har många fina minnen från den resan" ,"tur att du var där,det var riktigt trevligt" (då han var utomlands med en kompis förra sommaren och träffade henne och har nu börjat pratat med henne via msn! vi var inte tillsammans då när han åkte men hade vart tillsammans och "dejtade" eller ja,träffades.. han ringde hem till sverige mitt i nätterna och anklagade mig för att vara med någon annan. Jag har alltid haft nå på känn att det hände något utomlands. Säkert hångel ,inget sex. Han har alltid vart svartsjuk ,men har även gjort så jag blivit det, har aldrig vart det förr. Men har ju kommit fram till nu att han har ljugit om väldigt mycket!!! Och när vi började träffas igen så fick jag höra att han haft sex med en tjej, men han förnekade det in i det sista och sa att jag var sjuk i huvudet,en f*tta och vart helt vansinnig. Så självklart trodde jag på honom eftersom han vart så arg när jag fråga vad som var sant och inte.. men sen fick jag tillfälle på ett uteställe och gick fram och frågade henne rakt ut. Där kom sanningen fram! Hade hänt 4 ggr sa hon. Men hon visste att vi blivit tillsammans då efter det så hon gav upp honom. Jag berättade för honom att jag pratat med henne och då satt han fortfarande, FORTAFARANDE och förnekade det.. fast på ett "fjantigare" sätt. Precis som om han skämdes lite.. men ok,vi gick vidare ändå. Alla hans tidigare har vart otrogna och skyller på det att det är därför han är så svartsjuk. Jag går aldrig ut på krogen,hänger aldrig hos nå vänner (fast nu har jag inga alls),får absolut inte prata med gamla ragg! Jag frågade han för någon vecka sen om han haft någon kontakt med sitt ex, men då sa han att jag visste om att dom hade haft kontakt då sista gången,han kom inte ihåg när det var,så då lät ju dom om det var jättelängesen. Men kom på honom nu med att ha mejlat henne och frågat om hon ville säga upp kontakten ,jag VET att han kommer blir oxtokig om han vet att jag läst. Så jag kan ju inte avslöja honom,men nu vet jag ju att han ljuger mig rakt upp i ansiktet. Och att han blir så arg när man frågar honom såna saker, det kan ju också vara att han ljuger för han vet att jag slutar bråka med honom,för jag orkar inte bråka längre, grinar flera gånger i veckan och det rör inte honom i ryggen,har aldrig tröstat mig,har aldrig sagt förlåt ,ALDRIG! Visst,vi ligger och myser till en film nästan varje kväll ,och har jättebra sex,brukar också vara en gång om dagen,men sen då? Får aldrig nå gulliga sms,eller han säger inte söta saker som han gjorde från början,det var ju han jag vart förälskad i! Sen när han väl fick mig så vart han en helt annan människa. Jag har ju också frågat honom nu om han vill göra slut,men då tror han att det är jag som vill det säger han, men han ville inte göra slut. Jag har frågat om han är det minsta lite intresserad av någon annan tjej men det var han inte heller,och tydligen inget annat som tryckte heller sa han. Han ser sig själv som helt felfri och vrider och vänder på saker tills det blir mitt fel,men jag har börjat ge upp att fortsätta tjafsa om saker och låter han tro att han har rätt. Han drar också upp saker som hänt i mitt förflutna som jag berättat i förtroende för honom,men det trycker han ner mig med så fort han blir sur. Det går ju inte att diskutera om saker med honom heller för att han blir så arg och vill aldrig prata ut om saker och säger att jag är sjuk i huvudet. Ibland när man sagt : jag älskar dig eller jag saknar dig så kan man få höra att man är dryg och tjatig? Han skulle kunna få säga det hur många ggr som helst. Kan säga att jag älskar dig på kvällen när vi ska sova eller skicka något gulligt mms ibland. Är det fel? Jag vill ju så gärna att allt ska fungera och att han inte ska ha kontakt med sitt ex eller sitta å ragga på nätet ,men det vill väl ingen?? Är det för mycket begärt? Jag älskar honom över allt annat och vill ju inte göra slut och flytta isär, har någon något bra tips om vad man kan göra? Ska jag göra samma sak att sitta och bara loja upp någon "msn-log" med någon annan kille och försöak göra så han läser den så han kan smaka på sin egen medicin? Eller vad ska jag göra när jag vet att jag inte kan ta upp att jag läst konversationerna? Han har mig runt lillfingret och det värsta är ju att han vet precis hur han ska bete sig för att få mig dit han vill ha mig. Jag var stark innan jag ens träffade honom och stod på mig. Har aldrig låtit någon annan bestämma över mig ,men nu? JAg är så svag, så jävla svag så det skrämmer mig. Det här var inte jag. Är det någon mer som är i samma sits? Hur står ni ut? Man är deprimerad alla timmar man är vaken. Iaf jag. Om ni nu kunnat lämnat era partners ,hur kom ni vidare? Allt skrämmer mig. Jag vill ju först och främst att det ska fungera och att ge det ett försök ,men vet bara inte hur jag ska gå till väga.Snälla snälla snälla! Finns det någon som har något råd? Jag har ju ingen att prata med ,och släkten vill man ju inte berätta detta för ,man vill ju inte att dom ska tycka illa om den man älskar,hur kul är det att komma dit på middag och veta att dom ogillar honom som pesten? Nej tack. Jag ger då familjeliv ett försök.. men ska ni bara skriva att jag ska lämna honom så behöver ni inte skriva alls. För det är inte det första jag vill. Hoppas på råd!!! Kramar Lilla jag!

Det var det också att varför gör han såhär mot mig? Han tror att jag inget vet. Men jag tiger.. som vanligt.Något måste det bero på? Han säger att han älskar mig och vill inte göra slut. Varför flörtar han då med andra?

M: Låt honom gå till psykologen och sortera sina känslor. Har du orkat så här långt orkar du lite till. Vi finns här att kräka av sig på när det blir tuffa dagar.

HJÄLP: Jag vet inte om det är ett bra råd, men ibland är det bra att skriva ned sina känslor. Det kanske du redan har provat. Isället för att anklaga och kritisera så försök lägga fram det så att du beskriver hur hans agerande påverkar dig. Jag menar att när ni träffades så tänkte du väl dig knappast att det skulle bli som det blivit. Förmodligen inte han heller. Hur såg dina drömmar ut? Beskriv hur du tycker att ert förhållande har förändrat dig. Skriv att du inte känner igen dig själv och inte trivs med den du är idag. När han läst brevet får du väl se hur han svarar, om han svarar. Kanske känns detta helt fel för dig. Vad säger han om familjerådgivning? Skulle han följa med dig dit?

Själv har jag det jobbigt idag. Vänsterprasslet var i tidningen. En kollega kommenterade henne vid fikabordet. Ingen vet ju, men för mig var det jobbigt ändå. Hon lever vidare i sitt liv som om ingenting hade hänt. Tyckte jag hade kommit förbi den del av det här som handlar om deras förhållande, men idag var det tillbaka igen. Berättade för min sambo som inte kommenterade detta med ett ord. Ständig tystnad. Aldrig ett förlåt eller en kram och att han är ledsen att han utsatt mig för detta. Fick titta på mina ungar och tänka att idag bor jag här för deras skull. Om några dagar kanske jag kan känna att jag även gör det för min egen.

anonym(bedragen) Jobbigt för dig det där med tidningen. Fy...Trösta dig med att de inte vet nåt på jobbet, kanske enklare så? Måste fråga: Hur ser din sits ut? Finns det någon sida i denna tråd jag kan läsa om din bakgrund? hoppas verkigen din sambo gett dig något förlåt någon gång..strykekram

Har precis pratat med barnens far. Barnen kommer till mig i morgon. Längtar så..Han frågade om han fick komma in till oss en stund. och så berättade han att han fått en tid hos psykologen på måndag. Berömde honom för det, att han tar tag i sitt liv. Kan inte gå runt och se ut som han "sålt smöret o tappat pengarna" i hela sitt liv. Det var ju hans val, att lämna oss, och för att mitt i allt dra in en annan tjej i det hela.

Svårt nu att veta hur man ska förhålla sig til honom. Från attleva ihop i 8 år, separera, vara isär i ett halvår, ihop en månad och nu inte veta. Vad är vi? ja, det får tiden utvisa. Får väl försöka tänka bort denandra tjejen. det är oundviklgt att de går på varann på jobbet ibland. Kan han bara visa mig att han går till psykologen och att han är villig att jobba med sin situation, så måste det vara ett steg i rätt riktning..

Hjälp
Jag tycker du ska ordna att du får komma till en psykolog eller kurator.
Så där kan du ju inte ha det i längden.

(Jag kanske inte platsar i tråden pga att vi ska separera eftersom jag inte orkade längre säg till i så fall)

Jag är besviken på maken.

Först bestämde vi inget separations prat innan sonen fyllt år (på måndag).
Det höll han inte.

Sen bestämde vi berätta inte för någon.
Det höll han inte heller utan berättade för sin mamma.

Jag har haft väldigt bra förhållande med min svärmor och då jag inte har mer än 1 vän (som bor några mil bort) så har vi umgåtts en del. Vi bor oxå mitt emot varandra.

Tyvärr har svärmor pratat massa skit om hans ex för att hon ville skiljas och flytta med barnen. Så nu är jag orolig att hon gör samma sak om mig för det var jag som ville separera för jag inte orkar.

Är bara så ledsen för att han berättat för henne.

Mina föräldrar vet om otroheten men inte separationen.

Nr 16: Självklart platsar man här även om man valt att lämna. Jag vet inte själv om jag reder ut det här.

Förstår din oro kring svärmor. Min svärmor vet ingenting mer än att vi haft en kris. Hon har pratat massvis med skit om mig till andra i familjen. Hittat på en egen version om vad som hänt där jag är den onda. Känns så jävla plågsamt för även jag har haft en god och nära relation till min svärmor. Hon är dock ambivalent i förhållande till mig för jag vet att hon tycker om mig och att jag är bra för hennes son. Fortsätt skriva. Vi följer dig på vägen.