Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
vet att jag inte ska tycka synd om han..men gör det endå..måste bli stark för att inte förlåta han igen..det som gör mest ont å det som svider å gör att jag stänigt gråter är vetskapen om att han är med exet..vem vet va dom gjort igen fast han nekar..har det hänt förr händer det säkert igen.. vad har jag gjort för ont för å va med om detta..godtrogen kanske...men hur fan ska man må bra igen...det här har knäckt mig psykist
Anonym (lovetolove)
Usch, jag vart också så nere precis när allting hänt, jag vart så utmattad både fysikst och psykiskt, pga av allt som jag redan nämnt som kanske inte låter så illa som det vart, vill inte skriva alla detaljer här. Jag tyckte också synd om honom, mer än vad jag tyckte synd om mig själv. Allt min tid gick åt till honom, vilket jag ångrar idag, men jag blev starkare, jag bestämde mig för att bli starkare, jag vet att jag klarar mig utan honom, hur mycket jag än alskar honom så vet jag att jag inte kan leva med än människa som misshandlar mig psykiskt. Det där återfallet, som jag aldrig skulle dröm om varade i ca 3mån, såg aldrig det det komma, men jag såg slutet. Svårt att förklara. Dom 3mån vart något av det svåraste jag varit med om. Men jag slutade bry mig, jag orkade inte längre. Och jag hoppas du kan sluta bry dig innan du är helt utmattad. Min sambo, som typ inte såg saker som jag gjorde under dom 3mån har fått berättat från mig och vår familj hur han betett sig, vad han sagt och gjort o.s.v. Han Har ofta skuld och bär nu den ångerst som jag hade. Jag hjälper inte honom, men jag stjälper inte honom heller.
Ursäkta det långa inlägget..
mina gammla grannar ringde nyss å så att dom sett han gå upp till sitt ex..stup full..då väljer han å va där istället för å komma hem..bara de bevisar ju vad han känner...jävla as nä nu jävlar måste jag bli stark å sparka han i ärslet när han väl kommer.
skickade meil till hans ex å fråga om det är till henne jag ska köra hans saker..är så arg
lovetolove, gör allt du behöver för å glömma honom, fördjupa dej i en massa saker, flirta på internet, ring upp gamla ex, umgås med kompisar, lek med barnet eller vad som helst, bara du har annat för dej än att vänta på honom! Du måste komma vidare, sen kan du börja tänka på hur du ska leva, men kom över den första krisen!
jo jag ska komma över han..men jag vill bli av med han i mitt hem..hans saker..vill inte ha nått kvar som är hans. hans ex ville inte ha sakerna eftersom hon inte har nått med han å göra skrev hon..nä..men gå upp till henne å sätta på na å köpa saker till henne å pojken..de duger minnsan...subba.
vet inte vart jag ska göra av sakerna
Hej hej!
Är nu tillbaka i hemmet efter en veckas semester. Skönt att komma tillbaka igen. 
Har skummat igenom tråden, det skrivs så väldans här.
Iaf, både jag och min sambo har testat oss. På gyn tyckte dom átt båda skulle göra det. Jag har fått svar på mitt prov, inga sjukdomar. Min sambo däremot har inte fått svar ännu så lite nervös är jag varför det tar sån tid?!
Är vårt förhållande på riktigt nu? (Eller vad det stod i frågan). Det återstår att se! Vi har kommit vidare efter att varit fast i "jobb, förskola, hemmet"-låset. Vi har kommit med lite ideér vad vi ska göra för att bygga upp förhållandet igen, inte komma in i samma rutin igen. Tiden får visa vad som sker med oss.
Ibland tänker jag på om jag ska förlåta honom, varför ska jag förlåta? Varför riskera att bli sårad igen?
Men, när han gjorde det han gjort syntes det så väldans väl på honom att han mådde kasst. Då hade han inget erkännt för mig, men jag såg att något var sååå fel!
Idag är han en helt annan person. Den glada killen jag blev kär i. Han är en helt annan pappa till sitt barn än han var förut när detta tyngde honom.
Om ha nhade haft en lång affär bakom ryggen på mig. Träffat en person planerat flertalet gånger utan att det skulle märkas på honom att han mådde dåligt inför sin familj, ja då hade jag aldrig förlåtit honom!
Mailinglista och MSN är inget jag använder mig av, men många har nog kontakt via MSN tror jag med.
Hur många av er har barn?
Anonym (qwerty) skrev 2007-07-28 12:17:38 följande:
Har 2 barn