Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
I mitt fall påstås det att det användes kondom. Man vill ju kunna lita på allt som sägs... :(
Det har varit ganska mycket neråt på sistonde. Förut visste jag att jag var unik. Nu har jag plötsligt blivit en i mängden. Jobbigaste är vigselringarna. Dom symboliserade något. Nu saknar dom värde. Värst av allt är ju att hennes ringar säkert tagit på honom. Det känns inte konstruktivt att gräva ner sig i detaljer, men det är mycket svårt att låta bli.
Segt: Vi var bara förlovade, men jag har brutit förlovningen. Han har fortfarande sin ring på. För mig betyder ringarna ingenting längre. De löften som gavs har brutits. Han har smekt en annan kvinna med min ring på fingret. Smärtsamt. Känner igen mig så i dina tankar.
Nr 16. Även jag har bett honom testa sig vilket han struntar i. Har tänkt gå och testa mig själv, men har inte blivit färdig. Hur ska man förklara för barnmorskan som följt en genom tre graviditeter, senast för lite mer än ett år sedan. -Eh det är inte jag utan han....
I natt har jag inte sovit en blund. Det var längesedan det snurrade så mycket i huvudet. Känns som att jag är nära ett beslut nu. Han verkar inte bry sig om vilket.
Jag tog av min hans ring direkt efter beskedet. Vi köpte nya när vi gifte oss.
Men jag tycker dom saknar värde då jag inte kan lite på honom.
Det har blivit värre på sistone.
Inatt sov jag från 04-07 och 08-09
bedragen: Känns som jag oxå är nära ett beslut med. Speciellt den senaste veckan å säga att jag ger upp. Men så kommer man in här å se alla andra svikna kämpa för det man tror på och det får en att försöka lite till.
Men händer det ingetsnart så ger jag jag upp. Ska försöka ta lite mod å prata ikväll. Men jag vet inte vad jag skall säga, men det finns en del..
Varför ska det vara så svårt för?
Jag skickade genast iväg gubben och testa sig, och det var ju negativt. Han påstod att han använt kondom, eftersom jag ju var gravid och han var rädd om barnet. Jo jo, och jag kan gå på vatten. De testar ju bara för klamydia normalt, så några månader senare får han herpes. 
Jag var livrädd för att få det under resten av graviditeten kan jag säga. Tack o lov klarade jag mig, men antikropparna finns i mitt blod för resten av livet.
Lita inte blint på vad den otrogne har att säga. Jag har åtminstone fått höra så mycket skit så öronen trillar snart av. Löften hit o dit, versionerna av vad som hänt ändrar flera gånger. Jag kämpade länge och väl, men det höll inte. Eller, han kunde inte hålla sig, rättare sagt. Asshole!
Jag och min sambo har varit tillsammans i ett par år och för ett år sen kom jag på honom med att ha varit några gånger med sitt ex. :(
Jag hade misstänkt det hela ett tag men han hade förnekat men som allt som göms i snö så kom det fram vid tö... Och jag blev såklart rosenrasande och gjorde slut å flyttade genast. Han bönade å bad om förlåtelse, skrev brev, sms, dikter, ringde stup i ett men jag var inte redo då. Efter några veckor/en månad hade han lugnat sej något och vi blev tillsammans igen och har varit det sen dess, jag har ingen anledning att misstänka att han skulle göra om det hela och det händer att jag kollar mobilen och så, men detär grönt. Under tiden han var otrogen hade han sin telefon med sej överallt och oftast ljudet avstängt för att man inte skulle höra alla sms... Nu ligger telefonen framme för det mesta och det hörs om det kommer sms eller ringer.
Nu till det jobbiga- alla dessa mardrömmar! Jag är ju inte speciellt orolig på dagarna utan jag känner mej trygg nu men på nätterna kommer mardrömmarna. Scenariot uppspelar sej gång på gång och jag vaknar fly förbannad eller jätte ledsen å nervös. Detta går i perioder så det är inte varje natt, och när jag vaknar å ser honom där bredvid så blir jag lugn men så somnar jag om och drömmer vidare! Någon mer som dras med detta? Några tips på att få bort även mardrömmarna? :P
Jag har bett honom testa sig, vilket han sa att han självklart skulle göra. Han sa att han redan tänkt göra det. Så fram tills det e gjort å resultatet kommet så finns det ju gummi.. Jag skulle inte kunna tänka mig att ha sex med honom utan kondom förrän jag vet att det är riskfritt. Jag är mer rädd om mig än så! Kram på er alla
Tur att man inte sitter i er båt... skulle må så dåligt!
Känna mig så kränkt... Måste vara hemsk sitts. Hoppas att jag aldrig behöver hamna där. För mig är otrohet så väldigt känsligt ämne..skulle vilja skaka om alla som är det! skulle nog hellre vilja att min kille gjorde slut och sa som det va..att han inte älskar mig längre. Än att komma på honom med någon annan. Kan inte förstå dom som spelar spel.. hur kan man vara så egoistisk och känslokall! Visa lite respekt mot den som älskar dig.
forts.Har en tjej/kille varit otrogen en gång är det väldigt stor risk att det händer igen.... Dom får liksom smak på det har jag hört...
En fråga bara.. ni som blivit bedragna anser ni att ert förhållande är äkta?