Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Ja, jag fattar inte heller hur snabbt de tror att "det ska gå över". Fan vad svårt det ändå är. Men lättare nu än innan iallafall..
Nåja, thats life. Tyvärr..
Synd att man inte är mycket till hämnd för då kunde man själv varit otrogen och blivit gravid så hade dom fått se hur snabbt man glömmer det.
Iof insemination i danmark vore oxå intressant att se reaktionen efteråt. Det är inte ditt barn men jag har inte haft sex med någon annan..
skrev denna tråd
www.familjeliv.se/Forum-4-51/m22998121.html
Känner igen mig med. KOlla min sambos mail å han har itne varit i närheten av att vara otrogen mot mig. men jag blir nmervös ändå å kolla mail, mobil å nr. Till och med han fickor på byxor å jackor. Allt. Mitt ex var otrogen mot mig och det skadade mig så j-vla djupt. Att lita på någo så mkt å som gör än så ledsen. Min sambo vet att jag kolla hans mobil och mail och blir inte arg (inte än iaf) Han tycker det e okej för han har inget att dölja. med tiden så vet han att jag släpper det å slutar helt, men just nu är jag nervig.
Nr 16 men du måste säga till honom att det itne är okej å att han måste stoppa det.
badass
Har läst den tråden så löjligt Ts vill bara ha jubel och sånt..
Kämpe: Vad skönt att höra att fler än jag sätter delmål. Nu är delmålet att klara av det här fram tills föräldraledigheten tar slut i oktober.
Det är inte så många som skriver om kärlekstvivel här. För mig är den stora frågan nu om han verkligen älskar mig. Nu hör det till saken att min sambo inte vill prata om det här och aldrig har bönat och bett om förlåtelse, att jag ska stanna etc. Han erkänner vad han har gjort, säger att han älskar mig och vill leva vidare med mig och sedan är det upp till mig att välja. Om det inte syns någon desperation över vad man håller på att förlora, är det verklig kärlek då? Fler som känner igen sig i kärlekstvivlet?
Jupp. Samma här bedragen.. Han har bett om förlåtelse för vad har gjort och han säger att han skäms. Mycket möjligt att han gör. Men varför ska det då vara så svårt att bestämma sig har han vill ha det då? Tror att allt har blivit som ett "gift". Det är spännande att ta sig tid å smyga å greja. Försöka hålla det hemligt osv. Men nu när jag vet allt så kanske det har blivit svårt att sluta m allt. Kansker inte lika spännande längre när jag vet om allt osv.
Han går på semester nästa v och då blir de svårt för honom å dölja att han träffar hhenne. Om jag pallar semestern ut så kommer jag begära ett beslut efter den eller så går jag. va nära häromdan att säga att jag ger upp. Men jag vill samtidigt inte göra det.
Va lessen häromdan, pga av andra grejer som skett oxå.
Precis som om man inte va trött psykiskt och fysiskt så bröt jag ihop av allt som skett den senaste tiden. Sa till honom att jag bara lurar mig själv och jag vet ju hur detta kommer sluta. Vet inte om han hörde redigt (han tröstade mig), jag snyftade en del bland orden. Men hoppas det så han inte tror att jag väntar hur länge som helst.
Hur många av era män har testat sig för könssjukdomar?
Hur många av er har bett om det?
Jag bad maken om det i början (feb-mars)Jaja var svaret.
Bad honom om det idag igen.
Då sa han det är väl redan försent?
Sen blev han sur.
Snacka om att han skiter i mig.