Ni som gett en andra chans...

Kämpe: Vad skönt att höra att fler än jag sätter delmål. Nu är delmålet att klara av det här fram tills föräldraledigheten tar slut i oktober. Det är inte så många som skriver om kärlekstvivel här. För mig är den stora frågan nu om han verkligen älskar mig. Nu hör det till saken att min sambo inte vill prata om det här och aldrig har bönat och bett om förlåtelse, att jag ska stanna etc. Han erkänner vad han har gjort, säger att han älskar mig och vill leva vidare med mig och sedan är det upp till mig att välja. Om det inte syns någon desperation över vad man håller på att förlora, är det verklig kärlek då? Fler som känner igen sig i kärlekstvivlet?