Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Man får jobba med sig själv och sluta vara medberoende till partnerns destruktiva beteenden.
Det har jag gjort och känner knappt igen mig själv. Tar ingen skit, vilket min man vet. Och av den anledningen så vet han oxå att han inte får någon extra chans när det gäller vårt äktenskap.
Anonym (Mad-ee)
När min sambo "roade" sig så trodde jag att han va drogfri, men han vart ju aldrig det. Min sambo tycker också att jag ska "släppa tyglarna" lite mer nu, alltså att jag ska lita på honom mer. Men jag är orolig att han träffar dom där "vännerna" som fixade drogerna till honom och därför tycker jag inte om när han åker ensam till några särskilda byar i närheten. Han tycker jag ska låta honom gå så han kan visa att jag kan lita på honom. men det kan jag helt enkelt inte, inte ännu iaf.
Imorgon kommer bli en väldigt jobbig dag. Han ska till några andra vänner och fixa en sak som jag inte vill avslöja i fall det är någon här som känner igen historien. Dom vännerna vart dom som berättade för mig vad han höll på med, tjejen (tjejen bodde i den byn då), drogerna. Han vill att jag ska följa med dit, men jag vill inte träffa hans vänner igen när dom vet vad han gjort mot mig. Jag skäms. Jag vet att det inte är jag som ska skämmas, men jag gör det. Jag kommer må så dåligt över att han ska åka till byn utan mig, men vet inte om jag kommer må sämre eller bättre av att åka dit med honom. Vad hade ni gjort?
nu har jag bestämt mig att jag ska bli en ny tjej...ska börja motionera,sluta röka,fixa en ny garderob å framför allt skita i karln..han har inte hört av sig om å vilja komma hem så nu känner jag mig starkare för varje dag som går...käns som att jag komma kunna klara av de.
jag ska inte sita min barnfria helg hemma iaf...ska börja gå ut å ha skoj igen som jag inte har gjort på 6 år.
qwerty: Förstår att du inte vill följa med till vännerna, att DU skäms!
Jag har kännt likadant! Men tänkte ändå att jag skiter i den där tjejen! (Jag vet ju hur hon siktar efter min karl år ut och år in).
Men shit! För 1½ vecka sedan råkade jag träffa på henne. Min reaktion! Jag blev så fly förbannad, upp över öronen galen! Svart i ögonen och fick kämpa för att inte tappa fattningen! Alltså, att min reaktion skulle bli så stark hade jag aldrig gissat på innan så nu är jag nästan rädd till nästa gång jag råkar träffa på henne.
Så, om du inte vill följa med, pressa dig inte! Ta det lugnt tills du känner dig mogen att träffa vännerna igen!
lovetolove: Låter bra att du ska starta om, ta hand om din kropp och så. Men gör det för DIN skull, inte för att han inte hört av sig.
Anonym (456)
Men följer jag inte med kommer jag må så dåligt över att han ska vara där borta (i ca 4timmar) utan att jag vet vilka han träffar, kanske någon av dom dåliga vännerna är där, eller.. ja.. usch, vill inte ens tänka på det. Det är 1mån sen jag fick reda på allt så osäkerheten sitter i starkt. Jag måste verkligen måste bestämma mig snart. :(
qwerty: För mig har det gått fem veckor så jag kämpar också på.
Kan inte råda dig då, jag förstår dig i tanken att du vill veta vilka han ska träffa också. 
Hejsan.. Har inte haft så mycket tid att sitta här tyvärr. Mycket att göra hemma och så. Jag känner igen mig i så mycket av det ni skriver.
Ena stunden kan det va så bra mellan oss och massa mys och så. Nästa stund kommer tankarna på det han gjort. Allt är bara jobbigt då. Men han är så fin och snäll, så jag önskar vi kan lösa detta. Usch ja.. Hoppas alla har haft en trevlig helg!
Nr 16. Använder du msn? Det va där jag la in din adress nämligen.
han kom hem för ett tag sen å bedyrade sin oskulld..han har inte vart otrogen utan hade kontakt med henne för att få träffa sonen...men det är alla lögner med..att han unanhållit att han träffade henne igen som gör mig arg me å gör att jag inte kan lita på han..fan så jobbigt de e..ena stunde känner man sig redo å stark å börja om..å bara någon timme senare så mår man så där dåligt igen när man vacklar..blä säger jag bara
Love to love: Stort lycka till med ett nytt liv utan honom. Tänk på dig själv i första hand hela tiden.
Nr 16: Jag har tre barn 7 år, 5 år och 15 månader. Helt ljuvliga små varelser som är anledningen till att jag inte bara klappat ihop ännu.
Det var någon som skrev att det var tur att inte prasslet var snygg. Tyvärr var min sambos prassel 10 år yngre än mig och en piffig liten pingla. Helt knäckande när man själv är på väg mot medelåldern med hängp...ar, en mage som ser konstant smågravid ut och ständigt slutkörd av att ta hand om 3 ungar, hus och bil och allt annat. Å andra sidan måste jag ju ha en strålande personlighet eftersom han valde mig... Lever på att en kille på en fest sa till mig i höstas att han tyckte att jag var skitsnygg. Han var visserligen skitfull, men jag kanske gör mig bäst hos personer med visst tunnelseende...