Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Hej hej!
Å, vilka kloka ord du skriver detsamma! Verkligen en ny möjlighet till livet OM han skulle göra samma sak igen.
Jag låter också bli att älta nu, ska satsa på en gemensam framtid nu.
Är dock rädd för att jag ska bli ilsken snart, just nu är vi tokkära igen men är rädd att den känslan ska övergå till ilska som bedragen skriver om ovan.
Ska åka bort med min gubbe till veckan, bara vi två så vi får lite egentid nu efter allt det inträffade.
Tjejer, vi ska vara starka och gå vidare! Jag tänkte på det igår att jag skulle vilja byta med vem som helst av er, eftersom alla ni har det bättre situation än jag. Er män var otrogna när de hade druckit eller så hände det bara en gång och känslor fanns inte för den andra kvinnan. Min man däremot levde ett dubbelliv. Han älskade sin älskarinna och planerade ett nytt liv med henne. Men till slut blev det ändå jag och han. Den enda som jag inte skulle vilja byta är nr 16, eftersom hos dem resulterade allt i ett barn. Men även den situationen kan man hantera om man vill.
Jag älskar min man och han älskar mig (säger han). Nu har vi det bra. Jag försöker ha det bra med mig också.
detsamma:
Behöver inte svara. Men jag är ju där själv som du va!! Vad fick honom å välja? Visserligen har ni så mycket mer än vad han å hon hade. Själv väntar jag på att han skall välja, men skrev ett brev t honom igår om lite saker. Och skrev att än så länge finns jag kvar men vet inte hur länge till.
Känner mig patetisk och som en idiot att jag stannar, men jag är villig att försöka av många anledningar, precis som ni andra är.
Fast detta är ändå annan situation oxå.
Men det har funnits vissa dagar när jag varit redo å börja packa mina saker, men det är inte det jag vill just nu.
Menom inget händer snart så kommer jag att säga att jag letar reda på nytt ställe å bo på. Varför ska det vara så svårt för?
Det finns en här på nätet som ni kan skriva till i inbox som ger er min msn. Bara jag vet vilka så att ingen obehörig får den. *kram*
Jag har mått bättre när jag inte hängt här flera timmar varje dag och kan se mer frammåt. 
Men visst har jag saknat er och inte kunnat låta bli att vara in även om det varit mindre...
Min man var inte full och de hade ett kort förhållande. Ville bara poängtera det...
Jag tänker fortfarande på allt som hänt ibland men det gör inte lika ont. Dock så kom vi i konflikt häromdagen. Det finns en man här som jag pratar med. OCh när jag erkännde det för min man var han lugn med det. Sen började han fundera på vad vi kunde prata om som jag inte kunde säga till honom(min man)
Först kunde jag inte förklara. Sen var det så självklart. Till denna man kan jag säga allt om mitt inre. Han kan inte skada mig med det han vet. Det skulle min man kunna och jag är inte berädd att ge honom den makten igen.
Och det förstod han. Måste känts men han accepterade det rakt av.OCh det fick mig att älska honom än mer.
hoppas, egentligen vet jag inte varför min man valde mig. han säger att han älskade mig även när han älskade den andra. vi pratade mycket när allt kom fram, och har insett att vi har mycket gemensamt: 7 år tillsammans, ett liv som vi har byggt upp, en livsstill, ett barn, fina minnen, ett hus, en lägenhet, vänner, släkt, ett helt eget språk som bara vi förstår, ja... vi pratade om allt. vi känner varan, vi förstår varandra på många plan. och efter att jag fick reda på hans otrohet började vi kommunicera med varandra, något som vi inte gjorde förut. vi kom också fram till att vi har starka känslor kvar trots allt. så allt detta fick oss att välja varandra.
hoppas, du skriver att du väntar på honom att välja. Men vad vill du? Jag tycker att det är viktigt att komma fram till ett gemensamt beslut. När vi var där så ville jag inte att de två ska ha kontakt med varandra medan vi funderar på ett beslut. Hon fick vänta passivt. Det var inte någon fråga om hur hon vill ha det. Det var ju klart att hon ville ha honom. Men han skulle fundera med mig. Inte själv (på ett annat ställe) och inte med henne. Det gjorde de ändå förut. Så vi pratade under en hel vecka; pratade med varandra dagligen, funderat, resonerat, osv. Vi hade tom sex med varandra på mitt initiativ: dels för att jag ville ha honom, dels för att jag ville se om jag kan ha sex med honom efter allt han har gjort mot mig. Efter 2 veckor kom vi fram till att vi fortsätter tillsammans. Då ringde han henne för att berätta att det är slut mellan dem och de inte ska ha mer kontakt med varandra. Nu har det gått 3 månader och det är lättare. Men absolut inte lätt. I fredags frågade jag min man om han saknar henne och om han älskar henne fortfarande. Han har svarat att han inte saknar henne och inte älskar henne, men har positiva känslor för henne. Även det gör ont. Men jag förstår honom och är glad att han har svarat mig ärligt. De träffas inte någon mer och de känslorna svalnar efter en tid.
Det är en bra idé att prata med varandra via msn eller skriva mejl. Vem ska man skriva till, Frun?
Så hemlig som man kan vara
omni_vinci_amore@hotmail.com
*S* Då har jag mejlat...
Nr16; Är du alltid lika praktisk?
frun
självklart 
*skrattar högt*
Undrar hur många vi blir...