Ni som gett en andra chans...

Jag vill oxå se mer ånger.
Han har inte ens brytt sig om att ta upp det där smset jag skickade om en paus för 2 dagar sen.

Usch, det låter jobbigt Men jag tror att om man bestämmer sig för att börja om igen måste man lägga det gamla bakom sig (lättare sagt än gjort, Jag vet) Men jag tror inte det funkar i längden annars. Ska inte tala för andra, men jag själv hade inte orkat med att gå omkring och vara misstänksam hela tiden. Men visst, man får nog räkna med att man inte kan lita som man gjorde innan.

Vilken hemsk kompis.. Eller inte ens kompis. Så gör man bara inte! Många många styrkekramar till dig! Jag hoppas det löser sig för dig!!

Jag har inte fått någon som helst respons på brevet jag gav till honom heller En paus i förhållandet tror jag kan va bra. Så man får lite perspektiv. Men vad vet jag? Känner mig helt vilsen själv..

Hej! Samma kväll... Och mycket efter det. Nu har det trappats ner och jag saknar det. Kännde mig bättre när han ville ha mig varje dag. Det vill han nu med men vardagstrallen har kommit ikapp...
*Suck*

Dålig stil att inte svara!!! Kanske ska förbereda honom att du vill ha ett ordentligt snack...
Kan vara så att han är rädd att ta upp det för att han är rädd att det inte bara var ett infall som går över om att separera.

Seriöst, vi borde ta en helg med både tårar och skratt!!!

OK. Vilken helg? :))

Skulle kanske vara lättare om vi kunde prata allihop på Msn?

Anonym (Ledsen=() skrev 2007-07-07 14:38:31 följande:

Jo en skit "kompis" som jag trodde var min bästa vän i ett år...
Tack så mycket!!

uppåner; Hur kommer det sig att du inte pratat med henne?

Anonym (Frun) skrev 2007-07-07 18:38:01 följande:

Vi jobbar inte på passa jobb,utan hon jobbar precis utan för mitt fönster på jobbet. jag är personlig assistent, medans hon jobbar som dagisfröken och barnen+personelen är alltid ute på gården (dvs utan för fönster!..)...jag vet itne, vad ska jag säga till henne..tack för du du knullade min pojkvän,tack för du var en sådan vän...nää tack,så besviken på henne för trodde hon var min vän och sånt gör inte vänner mot varandra, och hon hörde aldrig av sig,sa aldrig förlåt, ingenting sedan den dagen det hände...och nu för några månader sedan så fick jag en chock när jag såg henne utanför fönstret som personal på dagiset..har funderar på sluta jobbet, klarar inte se hennes varje dag, men sen tänkte jag efter att hon måste ju gå på mamma ledighet snart eftersom hon är med barn och då försvinne hon igen!...

uppåner
Du måste iaf vara glad att det var 3 år sen så att barnet hon väntar iaf inte är din karls.

För att min väntar barn med sin jobbarkompis är inte roligt.