Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Dorian, det om kondom får du berätta för min älskade man. Och förresten är det för sent för honom nu. Och för mig också för den delen. :(
Anonym (detsamma) skrev 2007-07-06 19:44:44 följande:
Hoppas, att det är inte nån fara. Han har haft oskyddad sex. Jag kan bara hoppas att han inte blev smittad eftersom sedan dess har han och jag också haft sex.
Anonym (detsamma) skrev 2007-07-06 19:47:58 följande:
Jag är kvar här..
Dorian Ertymexx skrev 2007-07-06 19:49:12 följande:
Anonym (detsamma) skrev 2007-07-06 19:54:59 följande:
Har hållit mig från datorn ett par dagar. Inser att nu tänker ni ta paus. Antiklimax.
Till nr 16. Fader okänd. Hmm. Det är så att familjerätten skriver avtal om faderskap. Om kvinnan uppger fader okänd gör de en utredning kring eventuella fäder. De kan kontakta närstående, vårdpersonal etc. Utan faderskap ingen arvsrätt för barnet. Utan faderskap har din sambo inga som helst rättigheter till umgänge med sitt barn. Jag vet att detta låter hemskt för dig, men jag tycker att din man borde bekräfta faderskapet om han tror att han är pappa. Känner han sig osäker be om ett test.
Till detsamma. Jag har liksom du haft tankar på att hämnas. Min sambo har varit otrogen en gång förut. Då hämnades jag, men jag kan säga att det är helt meningslöst. Sveket förblir detsamma. Det enda positiva var att jag kände att jag minsann kunde få någon annan.
Till Frun. -Om han verkligen vill ha mig varför låg han med henne igen. Mycket bra fråga. Kämpar med samma tankar. Min fråga är också varför han slutade efter tre tillfällen. Han kunde ju lika gärna ha fortsatt. Risken att förlora mig hade han redan tagit. Han säger bara att det inte var värt det, att han inte ville leva så. Nähä.
Jag har haft riktigt låga dagar efter familjerådgivningen i veckan. Har inte velat gå in här för jag var rädd för att deppa ihop. Varför så ledsen då? Jo, när vi satt där i samtalet berättade min sambo att när jag ringde honom och sa att hon och hennes sambo stått hemma i vår hall inför mig och barnen och berättat bestämde han sig för att erkänna och agera som en man. Detta innebär att man inte gråter, gnäller om att man ångrar sig, ber att jag ska förlåta och stanna etc. Det skulle vara förnedrande för honom. Han erkände och sa att han vill fortsätta leva med mig och sedan är det upp till mig att välja. Familjerådgivaren kommenterade med att det verkar vara viktigt för honom att behålla kontrollen över sina känslor. Hon sa också att detta sätt att agera är det som känns bäst för honom, men att det kanske inte är det för mig. Det svarade han ja till, men inga ansatser att faktiskt försöka agera utifrån mina behov. Grät en hel natt eftersom jag känner det som att det inte är riktig kärlek från hans sida. Även om han säger att det är det. Hade bestämt mig för att stanna, men vad gör jag nu?
Bedragen, inte alla ska ta en paus nu. Det blir bara kanske jag. Och Frun eventuellt. Jag vill testa det.
Jag tycker synd om dig. Familjerådgivningen skulle underlätta för dig, och nu känner du dig bara sämre. Men det är bra att också din man får prata ut. Om han säger att han älskar dig så får du tro på honom. Varför skulle han ljuga nu? Så tänker jag också om min man. Han har haft det bästa tillfället för att skilja sig och börja ett nytt liv. Men han valde mig. Och din valde dig. Sen är det en annan fråga att hans sätt att älska inte stämmer överens med mitt sätt att vilja vara älskad på. Frågan är bara om vi kan mötas nånstans så det passar oss båda.
Och om man känner att man inte kan mötas? Om detta alltid ligger som ett jävla sandkorn?
Det är lite jobbigt men jag har märkt att jag kollar om det finns dörrar öppna... Håller jag på att förbereda mig på uppbrott då?