Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Han säger att han vill leva med mig, vi gifte oss ju efter beskedet.
Ja varför vara särbo, tror jag behöver mer distans till allt. Vill inte älta eller tänka på det jämt som jag gör nu. Eller jag gör det nästan bara när han är hemma inte när jag är ensam.
Eftersom jag har så livlig fantasi så frågar jag just sånna frågor. Jag behöver höra att han känner ångest, att han fortfarande tänker på hur han ångrar att han satte sin lycka på spel och att han insett vad som hänt för oss båda. Jag frågar om han tänker nått p hennevad hantänker då och ur han känner. Om något av allt detta förändrats sedan sist jag frågade. OCh hur och varför isåfall.
Han frågar aldrig hur jag mår för när jag mår dåligt säger jag det och varför. Och vad han kan göra för att hjälpa mig. Tex hålla om mig eller lämna mig ifred. OCh när det börjar kännas bättre, det onda börjar släppa säger jag det med. Och då brukar vi kramas en stund.
Vi har pratat om hur vi fungerar när det gör ont och vi är nere. Han vet att jag måste få älta men behöver hjälp att sätta stopp om det blir förmycket.
Hur tar ni upp sakrer åting*?
Är det i speciella situationer eller bara sådär?
Skulle vilja ta upp det mer, men tycker det är jobbigt å.. jag vet inte.
svårt å bara såga saker ut i luften sådär oxå...
Jag säger det bara rakt ut när jag känner för det. Är barnen med blir det på engelska... *ler lite* Det förkortar ju också...
Kan du skriva då? Då kan han ju fundera i lugn och ro och ge genomtänkta svar du kan fundera på i din tur och när samma frågor dyker upp kan du bara fåråga om det är samma svar som gäller och är det så kan du läsa hans svar igen...
Nr 16; Om du inte tänker på det när han är borta, varför tror du att du skulle tänka mer om du bor själv? Eller vill du se om du klarar det?
Jag tycker inte jag ältar för mycket. är inte varje dag utan en till ett par ggr/v.
Kan inte ens kallas att älta... 
Då är det väll mer att... Reflektera...
Föresten.
Han lovade att söka nytt jobb men har hittills sagt nej till alla jobb jag föreslagit förutom kanske 3st.
Borde han inte vilja byta jobb för min skull då de jobbar ihop ibland och otroheten hände på en lunchrast?
Tycker det. Min ska göra det fast jag inte längre har problem med att de är arbetskamrater.
Fast det beror lite på det också hur mycket han tycker om sitt jobb och sin arbetsplats i övrigt. Kanske han har ett bra jobb, bra arbetskamrater, osv. Då är det ju ganska svårt att lämna allt. Jag vet inte om jag skulle tycka detta om min man var otrogen med en arbetskollega, men t ex han har ett sånt jobb som jag vet att han inte kunde lämna.
Frun, jag är avundsjuk på dig för att du kan prata om allt när du vill. Jag inser mer och mer att jag måste vara lite egoistisk och tänka på mig också i stället för att tänka på hur min man mår när jag tar upp ämnet med honom. Jag måste ju ta mer plats i vårt förhållande. Om vi inte klarar dessa jobbiga diskussioner, varför ska vi leva ihop?!
Jag håller med dig, Hoppas, det är svårt att bara börja prata när vi har helt andra saker att tänka på. Ibland märker jag att vi pratar om nån vardaglig sak och mina tankar snurrar kring hans otrohet. Jag kan då inte ta upp det med honom. Eller hur gör du, Frun? T ex mitt i mataffären när vi veckohandlar skulle jag vilja fråga nåt ang. hans otrohet. Det går ju inte...