Ni som gett er pojkvän/sambo/make/maka/partner en andra chans efter en otrohet och försöker att lappa ihop förhållandet igen..
Hur gör ni för att orka de stunder där det är extra svårt?
Jag känner att jag håller en distans som i längden kommer att bli jobbig för oss båda, har ni samma problem och hur tacklar ni det?
Här peppar vi varandra att orka kämpa för något vi tror på men som vill ha stöd av någon i samma sits på den slingriga vägen!
Han blir sur för att du "ältar" om ett pågående problem???
När han bestämt sig behöver du ju inte prata mer om hurvida ni ska ha kontakt med barnet eller inte. Även om det kommer andra saker att arbeta med då. OCh fakyum är det att det är han som satt på en annan och det förtar hans rätt att bli sur ifrågan!
Håller med frun där i din fråga nr 16.
Han har ingen rätt att bli sur för att du "ältar" det.
frun
ja det tycker jag med. Han har ingen rätt att bli sur. Jag borde få tjata om det dygnet runt om jag ville utan att han blev det minsta sur.
Jepp!
Min blir inte sur men hjärnan orkar inte riktigt med... Det är därför vi har tidsgräns. För jag kan mala om jag får...
frun
eftersom han ska bli pappa så sa jag till honom att jag får gnälla de närmsta 18 åren om jag vill.
Jag smsade honom och föreslog att vi kunde vara särbo.
*S* Vad sa han då?
Oj, är det vad du vill? Vara särbo. Har han svarat?
Nr 16, är han 100% säker att han vill leva mig dig? För om han är det måste han förstå att du behöver älta och det kommer du att göra längre fram i framtiden också. Alla vi försöker gå vidare, förlåta ... och ja glömma kan vi försöka, men det kommer vi aldrig att lyckas med. Men det är svårt när det finns ett barn som påminner dagligen om allt detta. Och stackars barnet kommer ju inte vara skyldig för nånting, så du får inte vara sur på henne/honom. Jag kan tänka mig att det är svårt också.
Men det viktigaste är att både du och han är överens om att fortsätta tillsammans. Om ni älskar varandra och finns viljan i er kommer ni att kunna lösa det praktiska också.
Varför vill du vara särbo nu? Vad vill du lösa med det?
Frun, min man blir ganska "trött" på mig nuförtiden om jag tar upp ämnet. Jag vet att han inte har någon rätt att vara det och det vet han också, men han vill så gärna lämna allt bakom sig att jag känner att det är bara svårt när han hela tiden påmins. Jag känner dock att jag måste få prata med honom. Under de första veckorna gick det jättebra och jag mådde bra efter våra diskussioner, men nu är det inte lika lätt att prata med honom om det. Jag vet inte hur jag hittar ett bra sätt att prata som passar både mig och honom.
Vad pratar du om? Och vad säger du?
Jag säger inte så mycket nuförtiden. När jag mår dåligt pga att jag tänker på hans otrohet och han råkar just då fråga hur jag mår då säger jag att jag inte mår bra eftersom jag tänker på vad som har hänt med oss. Då blir han också lite ledsen och försöker uppmuntra mig genom att säga att nu känns ju allt bra mellan oss, osv. Men jag skulle vilja älta lite. Höra vad han känner när han tänker på det, när han tänker på henne, om han gör det, osv. Men jag känner att han inte vill fördjupa sig med mig i såna frågor och då vågar jag inte fråga.
Men vad finns det för konstruktiva frågor? Hur ska man fråga, diskutera för att inte vara negativ?