Ni som gett en andra chans...

Vad för smågrejer?

t ex att planera vem av oss ska ta vad i bagaget när vi reser...

*ler lite* Hur får du det i koppling med otroheten?

ja, du ser, det är det som är så sjukt *ler*

Ok... *S* Du har kanske inte pratat tillräckligt om det som hänt?

ja, ibland känns det som att jag behöver prata. oftast är det då när jag inte kan prata om det som hände som jag överreagerar saker...

Jo, jag var också säker innan. Är någon otrogen mot mig så är det bara adjö som gäller.
Men nu är det inte lika enkelt att bara bryta upp.

Saknar honom redan och det var bara igår kväll han åkte. Känner mig tom och "halv", det känns som en del av mig är borta.
Han har ju jobbat och bott borta förut men då har det inte alls kännts likadant som nu.

Skriva dagbok kanske är en bra idé. Tömma sig själv på alla tankar.

Det jag är rädd för att OM vi fortsätter tillsammans så kommer jag inte lita på honom på länge. Är rädd att det kan förstöra förhållandet också. Vet inte hur länge han kan ha förståelse för att jag inte litar på honom.

Nåja, nu ska jag använda hela veckan till att vrida och vända på alla mina tankar.

Hum, lustigt nog kom otroheten på tal hemma hos oss idag, när maken var hemma o lunchade. Min man verkar ha stor förståelse för att mitt förtroende kanske inte är som det en gång var och han har förståelse för ifall det aldrig blir så igen. Anledningent ill att det kom upp var att han i fredags var ute med några jobbarkompisar och en av dem, en tjej som är ihop med en av de andra jobbarkompisarna, satte sig i min mans knä och de pratade. Han gillar inte henne på så vis och tycker inte hon är ngt särskilt het heller. HOn är en sån lite "flamsig" typ och att hon sitter i någons knä är inget konstigt, och om det hade varit någon sådan "vibb" mellan dom hade hon nog aldrig gjort det, hon är en snäll tjej. Men pojkvännen menade att min man tog henne på brösten. Vilket min man säger inte är sannt och jag tror honom. Skulle han göra ngt så är han ju inte så dum att han går på en av våra kompisar. Hur som helst, när vi pratar om detta så säger han att: Jag förstår om du inte kan lita på mig, men jag gjorde det inte, jag looooovar. Jag förstår om du aldrig mera kan lita ordentligt på mig men jag kommer aldrig någonsin att göra om det där, hur skall jag kunna riskera det här (=fina lilla familijen och underbara små killarna).

I vårat fall, där hanverkligen ångrar sig, så är det en konsekvens av hans agerande, att förtroendet inte är på topp. Å andra sidan så har jag större förtroende för honom än vad han tror också,men tycker han har gjort sig förtjänt av det, vi har bygt upp det hela sten för sten.

Överlevare; Precis så. Sten för sten. Men jag känner mig trygg i att veta att jag ser om det händer, att jag kan läsa av honom så bra.

Detsamma; Har du haft någon samtalskontakt? Annars är det en jättebra ide´för där kan du vräka ur dig utan rädsla för att såra och få hjälp med att hitta nya tankebanor.

456; Det är allt detta ni måste prata om. Hur du mår, hur han mår. Om rädslan för framtiden.
Jag skrev. Flera gånger per dag för att inte tjata sönder honom och begränsa tiden vi pratade. Jag har alltid 30 min till mitt förfogande när jag behöver prata och efter det så länge som han orkar. Det har fungerat bra för oss.

Sen fick jag tipset om att leva så normalt som möjligt. Mig hjälpte det.

Överlevare: Det är så som du skriver som jag tror det kommer att bli här hemma om vi fortsätter. Vilket får mig att känna mig som en gnällkärring, MEN! Hans två bästa vänner vet om vad han gjort och har skällt ut honom flera ggr så det känns som att de kan acceptera att jag ej litar på min sambo, samt att han inte går ut på krogen så ofta.

Frun: Det där med att sätta tidsbegränsning låter bra. Annars kan det nog lätt bli att man ältar och ältar samma sak flera ggr om.