Ni som gett en andra chans...

Trodde aldrig jag skulle sitta och läsa en sån här tråd!
Men i onsdags rasade mitt liv isär.
Har haft det på känn att han varit med en annan, har frågat men han har nekat och sagt att jag måste skärpa mig. Men telefonen han inte kunnat släppa ifrån sig, humöret som varit i botten. Kramarna han ej kunnat ge mig, ögonkontakten som han ej haft md mig.
Allt var så kristallklart men vad kan man göra när han nekat?

Så i onsdags släppte bomben när sonen somnat på kvällen.

"Anledningen till att det är så här är att jag varit otrogen mot dig"

Hela jag frös till is, han var helt förstörd.

Men hur gör vi nu?

Båda är vi "glada" för att han berättade eftersom det legat som en mur mellan oss.
Telefonen har han haft eftersom hon skickar sms till honom och han var livrädd för att jag skulle se dom.
Han svarar inte när hon hör av sig. Han har gjort det två ggr i fyllan med henne. En gång för tre månader sedan och en gång för tio månader sedan.

Känslorna mellan oss känns starkare, vi vet att vi tycker om varandra men hur ska jag någonsin kunna lita på honom när han ska på fest? Hur ska jag veta att han ej följer med henne igen.
Han säger att det aldrig kommer att ske igen för han vill inte mista mig. Men om jag förlåter honom denna gången, tänk om han gör det igen ändå för jag förlät honom nu?

Har bett honom vara borta en vecka nu när vi pratat om det hela så får jag känna hur det känns att vara själv när inte han är bredvid mig.

Nr 16: Min kunde inte fortsätta med sexet så han "klev av" och gick och duschade för han kände sig så äcklad. Men man vet ju aldrig, det kan ju läcka lite sperma ändå.
Nu har det gått 3 månader så hon borde väl meddelat honom om hon är gravid, eller?

Nr16: Menar du att han inte vill ha barn med dig eller att ni försökt men ej blivit gravid?

Nr 16: Förstår du har det jobbigt nu då när hon blivit gravid. Är det säkert att din karl är pappan? Kan hon inte ha varit med någon fler? (Har inte läst hela tråden så jag vet inte om du skrivit det tidigare)

Jag har sagt åt min sambo att jag kommer att fråga, fråga och fråga honom vilket han förstår.
Det går inte att släppa, för mig är det så nytt dessutom.

Har sagt åt honom att bo borta i veckan så vi får vara själva hemma. Tror jag kan tänka klarare då än med honom på sidan om.

Hur lång tid tar det ungefär innan man kan ta ett beslut?

Jo, jag var också säker innan. Är någon otrogen mot mig så är det bara adjö som gäller.
Men nu är det inte lika enkelt att bara bryta upp.

Saknar honom redan och det var bara igår kväll han åkte. Känner mig tom och "halv", det känns som en del av mig är borta.
Han har ju jobbat och bott borta förut men då har det inte alls kännts likadant som nu.

Skriva dagbok kanske är en bra idé. Tömma sig själv på alla tankar.

Det jag är rädd för att OM vi fortsätter tillsammans så kommer jag inte lita på honom på länge. Är rädd att det kan förstöra förhållandet också. Vet inte hur länge han kan ha förståelse för att jag inte litar på honom.

Nåja, nu ska jag använda hela veckan till att vrida och vända på alla mina tankar.

Överlevare: Det är så som du skriver som jag tror det kommer att bli här hemma om vi fortsätter. Vilket får mig att känna mig som en gnällkärring, MEN! Hans två bästa vänner vet om vad han gjort och har skällt ut honom flera ggr så det känns som att de kan acceptera att jag ej litar på min sambo, samt att han inte går ut på krogen så ofta.

Frun: Det där med att sätta tidsbegränsning låter bra. Annars kan det nog lätt bli att man ältar och ältar samma sak flera ggr om.

Jag pratar med min bror+ hans fru, samt min bästa kompis. Jag har rekomenderat min sambo att prata med sin mor eller syster. Det är två reko personer som är bra på att lyssna. Han har redan fått så mycket negativt av sina vänner så jag föreslog dessa för honom.
Så nu ska han börja med sin mamma. Vet inte hur det kommer att gå. Får höra senare.

Vet inte när vi ska prata. Det var bestämt innan att vår son skulle vara hos sin farmor på fredag till lördag så det kan vara lämpligt då.
Vet inte om det kommer vara för tidigt, det får den här veckan visa.

Sedan så är jag helt säker på att halva bygden redan vet om det. Men det är väl som vanligt, den det berör mest får veta sist.

Ledsen=( Var det första gången han gjorde det? Min har gjort det två ggr i fyllan, 10 månader sedan och tre månader sedan. De två gångerna han varit ner på krogen utan mig.
Precis som du skriver kan man inte skylla på fyllan men på ett sätt känns det bättre för mig att han gjort det när han varit totalt nersupen. Tror det skulle kännas 100 ggr värre om det hänt när han varit nykter och om det varit en längre affär på sidan om.

Kämpe: Jag hoppas att jag kan tänka som dig en dag. Ang. skvallret så bryr jag mig inte på så sätt att jag skäms, det är HAN som ska skämmas. Det är det där att alla vet men ingen säger det till mig som stör mig. Men nu har han berättat själv och det var väl kanske det bästa i och för sig.

På något sätt känns det som att det som inte stjälper, det stärker!
I vardagen hinns inte alla känslor med när det är två heltidsjobbande föräldrar varav en jobbar skift och borta. Nu han jag insett hur mycket han betyder för mig Men.... Förtroendet...