Vet inte om jag frågade det från början...
Har ni fått testa er för ev. sjukdomar? Är livrädd att jag ska fått någon sådan men tycker min sambo ska få åka först och kolla sig eftersom det är han som ställt till det. Finns ju roligare saker att göra än att ligga där på britsen och bresa... 
Jag har misstänkt det sedan dag 1 eftersom det märktes på honom att något var fel.
Kunde dock inte göra något, jag frågade och frågade flera ggr. Sa att han skulle berätta vad som var fel. Men han nekade, och vad kan jag göra då?
Tillslut sa han det själv.
Frun: Men vilken tjej! Skäms på henne!
Ja, det där att hon varit hemma hos er måste kännas jobbigt! Tack och lov har det inte skett här. Sedan att en annan berättat det för dig. Både och där, kanske lättare om det kommit från honom men hur länge skulle du gått ovetandes om din bekant inte berättat?
Bra att han har noll intresse för henne nu!
Igår var en bra dag då jag var glad och social, idag är en riktigt down-period. Så jobbigt att komma på, älta och ha sig! Över 5 års tid tillsammans att fundera över. Det är lång tid, mycket saker som växt ihop i oss. Tror det skulle vara lättare att gå om vi bara varit ett par en kort period.
Usch, igår kändes det som vi ska fortsätta tillsammans och idag vet jag inte alls.
Nr 16: Är han villig att gå med på det? Att hon kanske tar barnet om ett-två år och flyttar 50 mil bort? Tänkte eftersom han vill vara med på UL och så, hur har dom tänkt för barnet? Vill han ha kontakt som detsamma också frågat? Ett barn har ju trots allt rätt till sina två föräldrar. Jag förstår att det känns fruktansvärt för dig, vet ju inte själv heller om min lyckats åstadkomma ett barn fastän han inte fått utlösning med henne.
Skulle själv inte komma på tanken att vara otrogen. Inte för att prova på hur det känns heller, eller för att förstå min sambos tankar.
Tror inte det skulle varit sån härlig upplevelse heller. Skitfull, bli uppraggad på krogen och följa med en människa hem. Hetsa upp mig, inleda samlag och sedan tvärt sluta.
I och försig skulle det vara intressant att känna ångesten efteråt...
Men ändå, nej.
Nr16: Just det där att han vill vara med på ul tycker jag låter som att han har visst intresse ändå. Bra att du propsar på honom att ringa och fråga, just som du säger... Att inte du ska bli beskylld sedan.
detsamma: Ångesten och det sätt som min sambo mått på har gett mig nog bevis på att det inte skulle vara värt det!
Håller med frun där i din fråga nr 16.
Han har ingen rätt att bli sur för att du "ältar" det.
Ledsen: Såklart du ska få honom att testa sig! Vi har redan haft oskyddat sex, så jag kan vara smittad men då vill jag veta det NU!
Min sambo har ringt och ringt vc och blivit uppskriven på någon slags kö-lista för att doktorerna ska ringa honom.
Så idag ringde dom och han berättade att han ville undersöka om han har någon könsjukdom.
-Vilken sjukdom då? Frågar läkaren.
-Ja, alla typ. Jag har haft oskyddat sex och vill kolla.
-Har du några symptom.
-Nä, svarar min sambo.
-Då är det nog inget, svarar läkaren! 
DÅ ÄR DET NOG INGET???? 
Vad är det för jä¤la svar??
Så han fick upprepa 4-5 ggr vad han ville. Vad fick han? Jo, en ny telefontid imorgon 15.18.
Inte kan det väl vara så att vi överreagerar på detta jä¤la samtal??
Ja, så irriterande!
Funderar på att ringa imorgon så jag får testa mig.
Behöver inte säga något till sambon så får han ändå åka iväg när det nu blir.
Jag vill veta att jag inte är sjuk/smittad.
Okej, jag ringde för att boka tid till mig själv idag. Då sa hon på gyn (mkt trevlig kvinna) att i sådana här situationer så ska båda testa sig. Alltså när en part haft oskyddat sex med en annan.
Så tjejer, testa er! Jag har tid på torsdag. Min sambo fick prata med en helt annan person idag som sa; Såklart du ska testa dig på en gång fastän inga symptom märks.
Så på måndag ska han testa sig iaf. 
Och han vet inte att jag ska göra det också...
Jag tänkte kolla alla sjukdomar som går.
Är ju trots allt 3 månader sedan han var otrogen så jag hoppas de ska visa, OM det är så. Bäst är om det inte alls visar ngt.
Jag ringde gynekologen, fanns med ett nr i landstingets katalog. Jag sa att jag inte visste om jag ringt rätt (sist gick jag ju på ungdomsmottagningen). Men dom var så snäll och hjälpsam så.
Får se nu om någon är kvar och läser mitt svar...
Vaddå? Är teh shit?? Dorian??
Hej hej, skönt att läsa att ni skriver här ändå.
Här har vi haft två bra dagar tillsammans, känns skönt. Men det gnager ändå bak i huvudet vad han gjort mot mig.
Känner rädsla för att OM jag förlåter honom så kan han få för sig att göra samma sak igen "för hon förälåt mig förra gången". Tror dock inte han kommer göra om det men vem vet?
Hej hej!
Nu är jag tillbaka från en minisemester. Har haft det bra.
Ska försöka nu att inte älta det som hänt, jag skiter i det nu! Gjort är gjort och jag vet att han aldrig skulle gjort det nykter. Men det blir bara en massa grubblerier hela tiden så nu får det vara nog! Som det även skrivits ovan!
Nu ska vi koncentrera oss på lösningar för framtiden så får vi se om tiden läker alla sår.
Nr16: Vad tufft du måste ha det! Jobba tillsammans...
Hej hej!
Å, vilka kloka ord du skriver detsamma! Verkligen en ny möjlighet till livet OM han skulle göra samma sak igen.
Jag låter också bli att älta nu, ska satsa på en gemensam framtid nu.
Är dock rädd för att jag ska bli ilsken snart, just nu är vi tokkära igen men är rädd att den känslan ska övergå till ilska som bedragen skriver om ovan.
Ska åka bort med min gubbe till veckan, bara vi två så vi får lite egentid nu efter allt det inträffade.
hoppas: Vad jobbigt för dig att få vänta ut vad han känner för er båda. Hoppas han för din skull tar ett beslut snarast, eller att du tar ett beslut att flytta ifrån honom. Kan inte vara lätt att bara vänta.
segt: Var din fru full när hon var otrogen? Inte för det försvarar handlingen men min sambo gjorde det i fyllan och kan inte heller förklara varför han gjorde det. Jobbigt, men på ett sätt kanske lättare att lämna det bakom sig och gå vidare.
Jag är också i depp idag. Hörde sambons telefon pipa att han fått meddelande i morse när han startade den.
Väntar på att han ska komma hem så jag kan fråga (vill inte göra det på telefon), hon verkar inte ha någon stolthet alls utan fortsätter sina försök att få kontakt med min sambo.
Hej hej!
Är nu tillbaka i hemmet efter en veckas semester. Skönt att komma tillbaka igen.
Har skummat igenom tråden, det skrivs så väldans här.
Iaf, både jag och min sambo har testat oss. På gyn tyckte dom átt båda skulle göra det. Jag har fått svar på mitt prov, inga sjukdomar. Min sambo däremot har inte fått svar ännu så lite nervös är jag varför det tar sån tid?!
Är vårt förhållande på riktigt nu? (Eller vad det stod i frågan). Det återstår att se! Vi har kommit vidare efter att varit fast i "jobb, förskola, hemmet"-låset. Vi har kommit med lite ideér vad vi ska göra för att bygga upp förhållandet igen, inte komma in i samma rutin igen. Tiden får visa vad som sker med oss.
Ibland tänker jag på om jag ska förlåta honom, varför ska jag förlåta? Varför riskera att bli sårad igen?
Men, när han gjorde det han gjort syntes det så väldans väl på honom att han mådde kasst. Då hade han inget erkännt för mig, men jag såg att något var sååå fel!
Idag är han en helt annan person. Den glada killen jag blev kär i. Han är en helt annan pappa till sitt barn än han var förut när detta tyngde honom.
Om ha nhade haft en lång affär bakom ryggen på mig. Träffat en person planerat flertalet gånger utan att det skulle märkas på honom att han mådde dåligt inför sin familj, ja då hade jag aldrig förlåtit honom!
Mailinglista och MSN är inget jag använder mig av, men många har nog kontakt via MSN tror jag med.
qwerty: Förstår att du inte vill följa med till vännerna, att DU skäms!
Jag har kännt likadant! Men tänkte ändå att jag skiter i den där tjejen! (Jag vet ju hur hon siktar efter min karl år ut och år in).
Men shit! För 1½ vecka sedan råkade jag träffa på henne. Min reaktion! Jag blev så fly förbannad, upp över öronen galen! Svart i ögonen och fick kämpa för att inte tappa fattningen! Alltså, att min reaktion skulle bli så stark hade jag aldrig gissat på innan så nu är jag nästan rädd till nästa gång jag råkar träffa på henne.
Så, om du inte vill följa med, pressa dig inte! Ta det lugnt tills du känner dig mogen att träffa vännerna igen!
lovetolove: Låter bra att du ska starta om, ta hand om din kropp och så. Men gör det för DIN skull, inte för att han inte hört av sig.
qwerty: För mig har det gått fem veckor så jag kämpar också på.
Kan inte råda dig då, jag förstår dig i tanken att du vill veta vilka han ska träffa också.