Ni som gett en andra chans...

Mitt ex och jag hade ett kaotiskt förhållande. Han var så svartsjuk.. Så att man kan gemföra med boken "gömda"

Lypsyl ville jag tydligen bara ha för att läpparna skulle glänsa, så att jag fick uppmärksamhet.
han fick ner mig ett tag, men jag pallade inte trycket.
Jag gjorde sen ALLT som han inte gillade. (vilket folk skulle tycka vara normala.. ex lypsyl)
Sen började han med sånt psykotrams "Jag kan inte lita på dig"
O inte bara detta. Han trodde konstant att jag var otrogen!
Jag fick inte ens titta på folk!
Han gjorde slut precis när sommarlovet började o ville bli ihop innan skolan började igen. mycket tjat gjorde att jag gav upp o blev ihop med idioten igen.
Vi var ihop EN vecka o under den jävla veckan hann han fan att vara otrogen!
för att han TRODDE att jag hade haft sex med en killkompis?!
inte nog med att han var otrogen, utan ville få det till att det skulle bli mitt fel dessutom också!

han hotade med självmord, så vi "försökte" igen.. Men jag pallade inte helhjärtat. jag hade sex med den sk killkompisen SEN 3 ggr.
vilket jag erkände för honom. Han blev förkrossad. Men gav inte upp. han ville att vi skulle vara ihop (jag ville att det skulle vara slut när vi gjorde slut för första gången.. så...)
jag sa åt honom att jag faktiskt inte pallade.
Jag började att dejta en riktigt schysst kille, tyvärr bröt jag en tid med min killkompis =(
Fast jag dejtade en ny kille så fjäskade mitt vidriga ex hela jävla tiden. Vi hade varit ihop i två år, så det var inte lätt att "skaka bort" honom iheller.

Det slutade med att vi "var inte ihop".. men vi "umgicks".
(kort sagt, vi var ihop.)
Han var "otrogen" igen. Dagen innan min födelsedag.
Den här gången var det för att jag inte ville satsa helhjärtat på vårt förhållande.
(dock hade han faktiskt aldrig sex med dom han var otrogen med, utan det var bara grovhångel)
Men denna tjejen var ett riktigt slödder. Så nu var det enkelt "asså, gick du från mig?!?!?! till henne?!?!?! "
"Jag kan ju AAAAAAAAAAAALDRIG ha sex med dig igen, vem vet vad du har för hemska sjukdomar nu.."
hans wannabe försöka att såra mig blev hans grav. Det slutade med att han skämdes halft ihjäl sig.

två månader senare blev jag ihop med en annan kille, o ville satsa på den nye. Exet kom fjäskandes igen, men jag pallade faktiskt inte mer..

öhhhhh det där lärt massa jobbigt.
Men varför till lärt du honom?

jaooo varför lärt du honom hålla på som han gjorde?
Behandla dig som han ägde dig!
Allt var ju fel han gjorde.
Fast är man kär så är man blind ibland.

Anonym (gav igen) skrev 2007-06-26 22:36:35 följande:

Slutet gjorde mig faktiskt gott (jag vet att ni inte vill läsa detta)
han försökte sen i stil som "Om jag ska kunn alita på dig så måste vi iaf vara på samma nivå, dvs jag måste ju ha sex med lika många som du har haft sex med..." (jag hade haft sex med tre mer....)
Hans svartsjuke-psykterror knäckte mig som sagt lite i början.. Men tänk om jag verkligen hade gått på det sjuka snacket?

Som någon skriver, antingen får man glömma allt förflutet helt o gå vidare, eller skita i det.

jaooo visst måste man gå vidare men det är j-vla väg.

Jaooo jag hatade när jag visste hur många min förra kille hade legat med eftersom han tog min oskuld.
Den jag tillsammans med nu vet jag inte det och vill inte veta, Jag vet att han har gjort abort med en tjej. men de var inte tillsammans utan bara blidde så och tjejen var med på aborten och hon e lycklig nu har barn. men det stör mig lite, men han älskar mig nu. han älskade aldrig henne

Varit där; Din nya har inte varit otrogen, har jag förstått det rätt?

Du kan inte gå och vara rädd, det kommer påverka ditt förhållande. Och jag lovar att även om din nya skulle vara otrogen kommer du att fixa det! Du har växt sedan ditt ex. Se honom och det ni hade som en erfarenhet och ett vertyg för att skapa dig en bättre framtid. Torka dina tårar, sträck på ryggen och berätta för dig själv att du är stark och älskad. Varje dag, flera gånger tills det känns naturligt. *Kram*

Och vad den nya har i bagaget är oväsentligt. Hans ex har inget med dig att göra och är inget du behöver fundera på.

Kämpe: Känner så väl igen rädslan för att krossas igen. Jag är ju krossad för andra gången. Skillnaden denna gång är att vi har barn tillsammans. Tror att det kommer att hända igen. Skillnaden då är att barnen är större och då kan man lättare jobba heltid vilket gör det lättare ekonomiskt etc.

Tilliten är en knäckfråga. När min sambo fick reda på att hans prassel och hennes helgalna arga sambo stått i min hall och berättat inför mig och två av våra barn som var livrädda var han på konferens. Detta var en lördag. han satte sig inte på första planet hem utan var kvar där till söndag kväll. Han sa inte förlåt eller att han ångrade sig utan sa att det inte var något han kunde förneka, men inget han var särskilt stolt över. Han gråter inte och har inte bönat och bett att jag ska stanna. Han säger bara att det tog slut för ett år sedan för att han inte tyckte att det var värt det. Han ville inte leva så. Han säger att han älskar mig och vill fortsätta leva med mig och barnen. Han har en gång skrivit att han ångrar bittert att han försatt oss i denna situation. Hur ska man kunna lita på en person som inte visar känslor? På familjerådgivningen sa de att jag behövde veta mer vad han känner, att han behöver prata om det. Trots detta inte ett ord. Ni som har lyckats gå vidare, hur har ni gjort för att bygga upp tilliten? Är det någon som har en lika fåordig kille som jag?

Varför tror du att det kommer hända igen?
Och vill du lämna egentligen men den konomiska oron hindrar dig?

Jag lider med dig. Det är inte så att min man spontant säger varje dag hur mycket han ångrar sig men när jag frågar om hans tankar och känslor så sätter han ord på det.

Han försöker dock varje dag visa hur mycket hanälskar mig och hur mycket jag betyder för honom. Annars hade jag nog flyttat vid et här laget.