Är sex verkligen så viktigt i ett äktenskap?

Eller snarare 20+.

Tycker Ts verkar vara väldigt egoistisk. Att stanna kvar i ett sexlöst äktenskap där mannen fortfarande tänder på henne. Alla skulle kunna få det så mycket bättre om de skiljde sig nu och inte om 12 år. Vill man att barnen ska växa upp och tro att det är normalt att leva ihop som vänner istället för ett kärlekspar? Fortfarande verkar många tro att barn inte fattar och det är inte konstigt att många inte vet vad riktig kärlek är. 

Ts är inte så gammal än och om hon tror att det är normalt att sluta ha sex redan nu så är hon ju helt fel ute. 
Jag är snart 44 år och min kille är 52 och det är nu som jag har mitt bästa sexliv. 

Nej här håller jag inte med. Jag hör till dem som tycker att man har rätt att tänka på sitt eget bästa, och skilja sig om det är det man mår bäst av. Så anser ju även våra lagstiftare samt Svenska kyrkan (som t.o.m. viger människor som skiljt sig flera gånger tidigare). 

MEN - man ska inte försöka lura sig att man skiljer sig för barnens skull! Barnen vet inget om föräldrarnas sexliv och ska inte veta, de funderar inte i de banorna som du påstår. För dem är föräldrarna mamma och pappa, och familjen är familjen, och de vet inget annat. De vill att det ska förbli så. (Nu talar jag naturligtvis inte om fall där den ena föräldern är elak mot barnen, och barnen därför vill slippa den föräldern - då är det ju en helt annan sak.)

Så - skilj er om ni vill söka kärlek och sex igen. Men påstå aldrig att ni gjorde det för barnens skull, för de kommer helt säkert att få en sämre uppväxt med skilda föräldrar. Ombildade familjer innebär så gott som alltid problem. Människor vill inte leva med någon annans barn egentligen, och det kommer att märkas. Och om de frånskilda föräldrarna inte delar bostad med en annan vuxen, så måste de bosätta sig på dåliga adresser, vilket i sin tur medför dåliga skolor och i värsta fall en farlig omgivning för barnen.

De flesta barn får det bättre med skilda föräldrar som mår bättre och inte lever ihop i ett förhållande som egentligen inte finns något kvar i mer än vänskap.  

Mina barn märkte väldigt väl att deras pappa och jag inte var för varann. Deras pappa ansåg att vi skulle vars tillsammans och bo ihop för barnens skull men egentligen handlade det om honom själv. Barnen är iaf väldigt glada idag att vi verkligen gick isär. De ser väldigt stor skillnad på den kärlek som jag har till min nuvarande mot den som var till deras pappa.  Bara för att de inte vet nåt om sexlivet så ser och märker de skillnad mot hur man annars beter sig mot varandra. Barn ska kunna se sina föräldrar lyckliga och kunna se de pussas och kramas ibland. 

Sen fungerar det alldeles utmärkt att bo ensam vuxen med och behöver inte betyda att det är dåligt på nåt sätt alls. 

Om man inte vill bo ihop med någon med egna barn så behöver man inte det. Ingen som tvingar en. De är upp till var och en. 

 

I så fall är dina barn ovanliga. Men det är mer troligt att det är du som ser det du vill se. 

Det beror ju på vilken ekonomi man har, såklart. Men i alla fall många kvinnor som skiljer sig, har inte råd att bo någon annanstans än i hyreshusområden med många nyanlända invandrare samt White Trash. Och skolorna blir ju därefter - även om möjligheten finns på vissa orter att skicka barnen till en friskola i stället. Men då måste ju det funka med logistiken. Ensamstående kvinnor har sällan råd med bil heller.

Självklart inte, men många flyttar ihop med en person av annat kön som de blir kära i, och hoppas och tror att det ska funka med hans/hennes barn. I vardagen blir det dock mycket arbete, problem och konflikter, och den ilska styvföräldern känner över att få sitt liv förstört på det sättet, går ofta ut över styvbarnen.

Det här är inget man ska sticka under stol med. T.ex. visar statistiken att sannolikheten att barnen ska bli sexuellt utnyttjade av en styfar är skyhögt mycket högre än att det ska vara den biologiska fadern, och samma gäller eskalerande, svår och dödlig barnmisshandel. (Det förekommer förstås att biologiska föräldrar också dödar sina barn, t.ex. på grund av någon konspirationsteori eller depression - man tänker att det är bättre att hela familjen dör tillsammans än att fortsätta i den här världen - men då brukar de åtminstone försöka göra det så snabbt och humant som möjligt.)

Och även om det inte går så långt, så är det många som vittnar om en uppväxt där de fick snäsor av styvföräldern om att de var i vägen, att de åt dem ur huset, att de borde varit gamla nog att försörja sig själva (och strunta i att gå gymnasiet), o.s.v.. Den grundläggande kärleken som de flesta föräldrar känner för sina barn, finns ju inte hos styvföräldern. Därför har han eller hon mindre tålamod med allt som barnen har för sig, och med de kostnader som de medför.

Tror du verkligen att man skulle skylta med det? En affär vid sidan om skulle naturligtvis skötas diskret. Hur tror du att otrogna gör? Skillnaden med öppet förhållande är att alla inblandade vet och är överens, vilket är bättre än otrohet.

"Öppet" ska inte tolkas bokstavligt. Man behöver inte vara offentlig med sina relationer eller sitt samliv, det är väl inte monogama par heller?

Det finns par som lever i öppna förhållanden och trivs med det. Men ja, det kan vara svårt att få det att fungera och nej, det är självklart inte för alla. Långt därifrån. Det har ingen påstått heller.

Självklart finns alltid risken att partnern faller för den andra eller någon annan. Men hur är den risken mindre i ett sexlöst förhållande, där den ena är missnöjd?

Är det så unikt i dagens läge? Han en vän som lever i öppen relation, det står på hans Facebook och han är aktiv på Tinder. Man ska väl stå för den livsstil man väljer.

Ja det är viktigt.

Tror man behöver sätta det i ett sammanhang som någon som inte är sugen på sex förstår.

Man kan göra det enkelt.

Detta är exempel på behov en partner kan ha:
Ha sex (oralt och/eller penetration)
Visa ömhet mot varandra
Ha ett städat hem
Prioritera att plocka bort saker när man kommer hem
Organisera olika områden i hemmet
Renovera genom att bygga
Renovera genom att måla/tapetsera, byta möbler
Hämta/lämna barn på aktiviteter
Vara tränare/organisatör på aktiviteter

Listan kan göras lång.

Om ena partnern inte vill göra något av ovan, ska den partnern då slippa det eller är det sådant man får stå ut med i en relation?

Troligtvis är ditt svar att man får stå ut med det, men att du av någon outgrundlig anledning tror att sex hamnar på en egen lista. Det gör det inte.

Är något viktigt för den ena partnern, så bör den andra partnern också tillgodose det, det är sådant man gör i en relation även om man själv inte vill. Oavsett om det är att städa, organisera, ha sex, möblera om etc. I en relation är man två, det är bådas uppgift att se till att båda är lyckliga. Det är inte så att ena partnern är center of the universe och den andre bara ska anpassa sig.

I så fall bör man bryta upp.

Vet inte om du läst så mycket i tråden för det är inte så att jag tappat lusten för min man. Har överhuvudtaget ingen lust efter att vårt 4:e barn föddes. 

Jag vet inte om jag kommer att återfå lusten men det är väl inte omöjligt,  Det är som om min kropp talar om för mig att nu får det vara nog.  Min man accepterar detta och är inte intresserad av att söka sex på annat håll.  Vi är ju fortfarande intima på ett plan men sex är uteslutet

Min man och jag har pratat om detta många gånger, oftast på mitt initiativ eftersom jag trodde att sex var väldigt viktigt för män, men han skrattar bara åt mig och säger att " Alla män är inte sexfixerade" och att han inte kan tänka sig leva med någon annan än mig.

Min man ser bra ut, är charmig och till och med sexig. Det är absolut inte hans fel.

Har tagit upp det här med min läkare och hon säger att det inte är ovanligt att man reagerar som jag gör efter förlossningar, speciellt när jag haft 4st och ganska tätt. De två yngsta är det lite 14 mån emellan.  Om det inte blir bättre om ett halvår kunde jag ta hormon prover och se om det var något där som krånglade.

Man avgör själv hur öppen man vill vara. Det gäller ju annat också. Tycker du att alla borde skriva på Internet vilket parti de röstar på, för man ska minsann stå för det man tycker? Eller vad jobbar med, för man ska väl stå för sin sysselsättning. Eller vilka på jobbet eller i bekantskapskretsen man tycker illa om, för man ska väl stå för det? Osv osv.