Är sex verkligen så viktigt i ett äktenskap?

Varför är det självklart? Vad spelar det för roll om han söker sex på annat håll, om du ändå känner att du är färdig med sex? Det är så du uttrycker dig, inte att du vill ibland, eller vill jobba på det.

Sexlusten går upp och ner för alla, men de flesta vill i längden inte leva i ett sexlöst förhållande, eller utan andra möjligheter. Varken jag eller min man skulle vilja det. Men alla är olika.

Varför är det självklart? Du förväntar dig att han ska avstå från sex resten av sitt liv bara för att du inte vill? Det är ju en win-win för båda, du slipper sex och han kan njuta av sex om han vill.

Alltså ja men ändå inte. Jag och min man närmar oss 30 år tillsammans men är inte lastgamla. Vi blev ihop unga.
Vi har fortfarande barn som är ganska små där sömnen påverkas mycket, samt familjelivet helt enkelt. Så i perioder är det så mycket logistik att vi helt enkelt inte pallar. Men viljan och längtan finns! Så där kanske vi skiljer oss åt.
Jag kan bli sjukt sugen och är absolut attraherad av min man fortfarande. Och jag upplever detsamma från hans håll, han kan lätt ge mig ett tjuvnyp i baken eller en snabb kyss eller så när vi passerar varandra och när tillfälle ges har vi inga problem med intimiteten. Men vi kan också prioritera ner själva sexet när det är som det är. Man vill men det hinns inte med.
Nu jobbar jag mycket hemifrån sen en tid så vi har möjlighet till vuxentid även på dagen vilket är nice. 

Det jag känner är att man behöver vara samspelta. Du ska förstås inte ställa upp på sex om du inte vill och absolut inte om du får den känslan. Det får mig att undra hur han känner? Vill han mer och går runt och är missnöjd så ligger det förstås på honom också att ta ansvar och ta upp det. Ni är två i relationen. 

Om din man vill ha sex fortfarande men inte du så tror jag inte det kommer funka. Det är ju inte schysst av dig.

Det är väl det som är problemet för oss framöver. Man vet ju inte hur vi känner om 5-10 år. Jag lär inte återfå lusten och frågan är om min man accepterar detta i längden. Vi har så mycket annat gemensamt och vi vill ju att barnen ska växa upp i ett tryggt hem. 

Hur fungerar livet för er om ni bara har sexet gemensamt ?  Kan inte tänka mig att leva i en sån relation.  

Tanken har slagit mig men detta är inget min man är intresserad av, Både han och jag vill att våra barn ska få växa upp i ett tryggt hem. Yngsta barnet är bara 3år så som jag ser det bör vi kunna hålla samman åtminstone 12år till, tills han är 15.  Vi får väl se hur det går.

Jag hänger inte med i ditt resonemang TS. Du vill inte ligga, vilket är ok, man kan inte tvinga sig till lust. Men du vill inte heller att din man ska ligga med andra.

Du vill alltså att han ska leva i livslångt celibat? Eller hur tänker du?

Sex är inte allt, ni har mycket annat som binder er samman. Men för många människor är även sex, och den typen av intimitet det ger, väldigt viktigt för välmåendet. Bara för att du har blivit i det närmaste asexuell, kan du inte förvänta dig att din man ska vilja leva på samma sätt, inte i längden.

De flesta bryter inte upp ett fungerande äktenskap för att lusten är olika, eller går upp och ner. Men du tror att du aldrig mer vill ha sex. Du verkar inte heller intresserad av att jobba på det, försöka hitta tillbaka till lusten och den typen av intimitet. Du är färdig med det skriver du.

Då ger du din man tre alternativ:

1) Gilla läget.
2) Ha sex med någon annan.
3). Skilsmässa.

Det förstnämnda är inte ett alternativ i längden, inte för de flesta. Det andra vill du inte. Då kan du ju räkna ut själv vad som återstår?

Och vad vill du jag ska göra? Min man vill inte skiljas och vi har 4 barn som vi vill ska växa upp i en trygg miljö. Kanske avsaknaden av sex är ett billigt pris att betala för detta

Om varken du eller din man vill skiljas, har ni ju gjort ert val. Då är det en annan sak.

Varför är ett öppet förhållande helt otänkbart för dig? Den frågan har du inte svarat på.