Anonym (44) skrev 2024-05-28 09:25:48 följande:
De flesta barn får det bättre med skilda föräldrar som mår bättre och inte lever ihop i ett förhållande som egentligen inte finns något kvar i mer än vänskap.
Mina barn märkte väldigt väl att deras pappa och jag inte var för varann. Deras pappa ansåg att vi skulle vars tillsammans och bo ihop för barnens skull men egentligen handlade det om honom själv. Barnen är iaf väldigt glada idag att vi verkligen gick isär. De ser väldigt stor skillnad på den kärlek som jag har till min nuvarande mot den som var till deras pappa. Bara för att de inte vet nåt om sexlivet så ser och märker de skillnad mot hur man annars beter sig mot varandra. Barn ska kunna se sina föräldrar lyckliga och kunna se de pussas och kramas ibland.
Sen fungerar det alldeles utmärkt att bo ensam vuxen med och behöver inte betyda att det är dåligt på nåt sätt alls.
Om man inte vill bo ihop med någon med egna barn så behöver man inte det. Ingen som tvingar en. De är upp till var och en.
I så fall är dina barn ovanliga. Men det är mer troligt att det är du som ser det du vill se.
Det beror ju på vilken ekonomi man har, såklart. Men i alla fall många kvinnor som skiljer sig, har inte råd att bo någon annanstans än i hyreshusområden med många nyanlända invandrare samt White Trash. Och skolorna blir ju därefter - även om möjligheten finns på vissa orter att skicka barnen till en friskola i stället. Men då måste ju det funka med logistiken. Ensamstående kvinnor har sällan råd med bil heller.
Självklart inte, men många flyttar ihop med en person av annat kön som de blir kära i, och hoppas och tror att det ska funka med hans/hennes barn. I vardagen blir det dock mycket arbete, problem och konflikter, och den ilska styvföräldern känner över att få sitt liv förstört på det sättet, går ofta ut över styvbarnen.
Det här är inget man ska sticka under stol med. T.ex. visar statistiken att sannolikheten att barnen ska bli sexuellt utnyttjade av en styfar är skyhögt mycket högre än att det ska vara den biologiska fadern, och samma gäller eskalerande, svår och dödlig barnmisshandel. (Det förekommer förstås att biologiska föräldrar också dödar sina barn, t.ex. på grund av någon konspirationsteori eller depression - man tänker att det är bättre att hela familjen dör tillsammans än att fortsätta i den här världen - men då brukar de åtminstone försöka göra det så snabbt och humant som möjligt.)
Och även om det inte går så långt, så är det många som vittnar om en uppväxt där de fick snäsor av styvföräldern om att de var i vägen, att de åt dem ur huset, att de borde varit gamla nog att försörja sig själva (och strunta i att gå gymnasiet), o.s.v.. Den grundläggande kärleken som de flesta föräldrar känner för sina barn, finns ju inte hos styvföräldern. Därför har han eller hon mindre tålamod med allt som barnen har för sig, och med de kostnader som de medför.
