Han vill att sonen ska flytta in

Din sambo får skaffa en lägenhet till sig och sonen och flytta ut. Tur i oturen i alla fall att du hade lägenheten först och han flyttade in hos dig, för då gäller inte sambolagen. D.v.s. det finns ingen risk att han ska få lägenheten om han går till domstol.

Det är sådant här som gör att jag aldrig tänker bo ihop med någon någonsin igen. Jag vill ha min lya ifred, jag vill aldrig mer (ja det hände sådant här tråkigt med min exmake också) vara med om att någon annan tycker sig ha rätt att bjuda hit någon - för en kväll, en vecka eller på obestämd tid. Vi kan vara särbo, och när jag inte vill längre går jag hem till mig och låser dörren om mig.

Håller med här. Dessutom kan det vara så att pappan också har autism, eftersom det är ärftlig.

Hur menar du att pappan parasiterar i sitt hem?

Fast det kan vara bättre för de unga vuxna också, att de kommer ifrån föräldrarnas kontroll och får umgås med andra unga människor, med stöd av personal som förhoppningsvis är trygga och socialt kompetenta.

Det spelar ingen roll att killen har autism. Han är 20, myndig och bor inte med pappan. Hade det varit aktuellt att han skulle flytta in med pappan igen, borde ju pappan varit tydlig med det innan ihopflytt med TS och dessutom inte flyttat någonstans där sonen inte ryms. 

Och självklart måste man diskutera stora grejer med varandra, oavsett om hemmet är bådas? Jag och min man äger vårt hem 50/50. Ingen av oss bodde här innan, vi har lagt in lika mycket pengar i det. Oavsett det, skulle jag såklart inte kunna bestämma att jag vill ha en stor hund och låta den hunden bo med mig, utan att även diskutera det med min man. Det fungerar ju såklart inte. Det är helt irrelevant om jag äger huset eller inte, det handlar om en stor förändring som påverkar alla som bor i bostaden, då måste man kunna diskutera det och vara överens innan. TS är inte ett dugg orimlig här, hon blir ju överkörd och hon bör inte acceptera att sonen flyttar in.

Som sagt, informera oss om vad det är för typ av boende? Det är så intressant hur människor tror att samhället tillhandahåller insatser som inte finns...

Jag hittade det här, t.ex.:

nytida.se/verksamheter/vanadis/

Vanadis LSS-gruppbostad vänder sig till dig som är vuxen och har diagnos inom autismspektrum eller Aspergers syndrom samt eventuella tilläggsdiagnoser. Du är redo för eget boende men behöver fortfarande stöd och träning innan du kan klara dig helt själv.

Boendet på Vanadis ska bidra till att du blir så självständig som möjligt. Samtidigt som du är omgiven av det stöd du behöver. Stödet kan bestå av att du får träna på att sköta ditt hem, till exempel tvätta och laga mat. En annan viktig del är att du får träna din sociala förmåga för att i framtiden kunna klara dig i samhället, skaffa vänner, planera fritiden och annat som hör till livet. När, hur mycket och på vilket sätt vi stöttar dig, hänger samman med dina unika förutsättningar.

För 15 år sedan hade det kanske kunnat vara aktuellt för sonen här. Men kolla rättspraxis så ser du hur svårt det har blivit att få ett LSS-boende. Det kräver omfattande svårigheter i form av daglig omvårdnad, ofta även nattetid. 

Var står det att föräldrarna var med och sökte skola? 

Han tog väl för givet att han kunde bo en period till sin pappa. Vilket inte alls är ovanligt att ta i den åldern, även utan diagnos. 

Mer rätt har väl inte men har har också rättigheter att bestämma i sitt egna boende.