Han vill att sonen ska flytta in

Då finns en bra soffa att sova på. Och "hjälpa på fötter" tar förhoppningsvis bara några veckor, max ett halvår. 
Min sambo hade inte kunnat ha sitt kontor någon annanstans i vår bostad, det får inte plats med allt han behöver för att kunna jobba. Inte ens en "normal" arbetsplats med bara bord och stol hade fått plats. 

I den givna situationen har sambon varken moralisk eller juridisk rätt att bestämma över så grundläggande saker omkring användandet av TS bostad som vem som skall bo där och vad TS arbetsrum skall användas till.

1. Det är inte hans bostad.

2. Han har flyttat in under dom givna premisserna att det bara var han som skulle flytta in in i ett existerande  hushåll.

3. Det är han som vill göra om på spelreglerna och på status quo.

Om han inte fattar detta är han en gökunge som kommer att förpesta tillvaron för TS. Han är inneboende hos TS och inget annat.

 

Skulle det funka att hyra en arbetsplats nära hemmet där du kan jobba? Om mannen betalar för en sådan så skulle det kanske kunna vara ett alternativ? 

Förstår dig TS, hade inte heller accepterat det bara sådär. Nu kanske får bli särbos igen tills det ordnat sig för hans son med eget boende. Är ju ganska stor skillnad att plötsligt vi med en 20 årig man som du inte verkar ha någon relation till. Vid den åldern är man vuxen, även om jag förstår efter din beskrivning att han inte är redo att flytta hemifrån. Blir han det någonsin?

Men hur självisk får man vara! Så han ska bo där med dina barn och skapa eran lilla familj men när hans son behöver stöd och hjälp från sin pappa, så sätter du stopp? Gäller det samma dina barn då att så fort de anses vuxna, vid 18 då antar jag så ska de flytta ut oavsett om de studerar, har jobb eller inte och sen får de inte komma tillbaka?

Han valde att flytta in, han ville att vi skulle bli en familj. Ingen tvingade honom. Grabben kan som sagt bo i vardagsrummet om det är under begränsad tid, men ett eget rum får han inte. Han bor hos sin mamma och borde ha hört sig för innan han valde en skola i en annan stad.

Kontoret är ditt, så ha inte dåligt samvete för det! Är det en normalt begåvad man som du har som sambo så förstår han det med, är det däremot en snyltande parasiterande sambo så är det bara att säga upp hans samboskap med 3 månaders uppsägningstid så får han fixa lägenhet bäst han vill till både sig själv och sonen. att detta kom som en blixt från klar himmel för sambon är antingen en lögn, eller bevis på att han inte ens varit engagerad i sonens kommande skolval (då hade det inte varit en chock dvs). och bägge de egenskaperna är riktigt avtändande. Vad mer ljuger han om, och var finns mannens engagemang om det inte ens är i sin egen son?

Om sonen får lov till att flytta in, oavsett om han får eget rum eller ej, kommer det nog inte gå lång tid förrän sambon vill lösa trångboddhetproblemen genom att 'vi' , och då med hjälp av TS ekonomi, skall flytta till något större.

Gå för allt i världen inte med till detta, i varje fall inte utan att göra ett samboavtal som skyddar din ekonomi, eftersom vi tydligen har att göra med en utspekulerad fullblodssnyltare.

Som sambo har man aldrig rätt till den andres ekonomi/pengar, varken vid en separarion eller dödsfall. Så samboavtal för den grunden är onödigt. 

Däremot är det alltid bra att ha avtal om man ska gå bort från det som står i sambolagen, ex art läge heten ska tillfalla den ena oavsett om den är inköpt för gemensamt bruk.

En bostad som köpts för gemensamt bruk räknas som samboegendom och dess värde ska delas lika vid en separation.

Inget problem så länge de bor kvar i bostaden som tillhör TS sedan innan. Men om hon köper något nytt, som de flyttar in i tillsammans, behövs det ett samboavtal.