Han vill att sonen ska flytta in

Rådet är att du står på dig eller att ni blir särbos. Sånt här måste man diskutera igenom innan man flyttar ihop.

Träffar man en partner med barn, kommer barnen på köpet. Nu handlar det dock om ett vuxet barn, om än med särskilda behov. Men nej, du har ingen skyldighet att ställa upp, särskilt inte om du behöver extrarummet för ditt arbete. Å andra sidan får ju din partner stå ut med dina barn?

Å tredje sidan var det han som flyttade in hos dig. Vem ville flytta ihop mest? Han eller du? Eller båda? 

Sen tycker jag att du ska vara ärlig mot din nyblivna sambo. Säga det du har skrivit här. Att du älskar honom men att du aldrig hade låtit honom flytta in om du hade vetat att hans vuxna son skulle bo hos er. Att han får skaffa annat boende om han vill bo med sin son.

Ärlighet varar längst, även om det blir jobbigt. 

 

Hade nog själv blivit lite besviken om mitt autistiska barn blev nekad att bo hos mig för att min sambo inte ville det. Barnen ingår ju i köpet och vill man inte så är det bättre att vara särbos . 

Han kanske planerade detta redan i hostas utan att säga något till TS.

Han får flytta ut igen och hitta eget boende for sig och sonen.

I grunden har sambon flyttat in hos DIG, så därför har du rätt att säga nej. Även om ni hade något gemensamt så väger ett nej alltid tyngst.

Han får skaffa eget boende åt sig och sonen, eller betala boende för sonen ur egen ficka.

Barn som redan var inplanerade ja, inte såna som egentligen ska flytta hemifrån. Eller möjligen till ett boende i det här fallet.

Jag nekar inte på grund av hans diagnos, att jag nämnde den var bara för att förklara varför han inte kan bo ensam än.

Jag kan förstå er båda.
Han hade definitivt kunnat lägga fram det snyggare och det är såklart något som måste diskuteras.
För de flesta föräldrar är det nog dock självklart att barnet får flytta hem i ett sånt läge. 

Jag reflekterar över att du verkar tycka han har mindre att bestämma över för att han flyttat in till dig nyligen, stämmer det? Svårt att leva ihop om man inte bor på samma villkor i sitt hem tänker jag. 

Jag hade velat diskutera hur sambon tänker om framtiden i så fall. Är förhoppningen att sonen ska kunna bo själv om ett par år, eller kommer det vara stödboende som gäller? Vad tänker sambon i så fall om framtiden?

Kanske är det ett tecken på att ni inte ska bo ihop. 

Han är med och bestämmer saker i vardagen, men att ta mitt kontor ifrån mig går jag inte med på. Det är inte ett krav han kan ställa.

Jag visste inte ens att sonen sökt skola här, men nu när han gjort det så blir vi tvugna att hjälpa honom hitta boende, men jag vill inte ha honom boendes här.